Hur ser ni som ska eller redan genomgått en äggdonation på att berätta för barnen att man inte är deras "biologiska" mamma? Tänker ni hålla det öppet och prata om det eller är det en oviktig detalj? Bara nyfiken :)
Jag har en bekant som ska göra ÄD inom kort. Hon kommer att berätta för barnet, men inte för andra i omgivningen. Jag som har tre IVF-barn kommer att berätta för dem alla tre hur de kom till världen.
Låter bra.. Jag röstar också på att berätta för barnen. Vart ska hon göra?
Vår dotter är ivf barn och det kan jag tänka mig att berätta för henne iframtiden om det skulle bli aktuelt. Men hade vi behövt använda oss av någon typ av donation hade vi inte berättat det för barnet om det var absolut nödvändigt typ av medicinska skäl. Inte annars. Finner ingen anledning till det annars.
izadora: jag tänker mer på chansen att barnet i vuxen ålder kan råka träffa donatorns barn, och värsta scenariot att de inleder en romantisk relation etc.. visst, chansen är inte stor men det är ju inte omöjligt. Känns ganska viktigt för mig att de får veta iaf..
Rätta mig om jag har fel men får man veta vem som är donator om man går via landsting och kliniker?
näe, ingen aning hur det är om man gör det privat men om man har en anonym donator så har bara barnet rätt att själv begära ut namnet på donatorn när han/hon är "i mogen ålder". Men då krävs ju att föräldrarna berättat att det blev till genom donation för det är upp till barnet att ta kontakt..
I Sverige är alla donatorer (både av ägg och spermier) enligt lag öppna. Det betyder att barnet har möjlighet att få reda på vem som är genetisk förälder när barnet fyllt 18 år, men för att barnet ska kunna göra det krävs ju såklart att han/hon vet om att en donator varit inblandad. Även i Finland är det enligt lag öppna donatorer. Öppen donator innebär inte att de som blir gravida på det sättet får veta vem som är donator, det är bara barnen som har den rätten när de blivit myndiga. I vissa andra länder såsom tex Lettland (Riga) är donatorerna anonyma, och då är dom det även för barnet. Barnet har alltså ingen möjlighet att få reda på sitt genetiska ursprung om man använt en anonym donator. Jag tycker att man ska berätta för barnet om hur det kommit till oavsett om man haft öppen eller anonym donator. Barnet har rätt att få veta om sitt ursprung så myckey som möjligt. Om man försöker dölja det är det ändå stor risk att det på något sätt avslöjas långt senare och då kommer barnet känna sig lurat och sviket och relationen kan bli förstörd för all framtid.
Man räknas som biologisk mor till barnet men inte genetisk. Det har min läkare sagt till mig. Jag tycker däremoet att det är jättejobbigt det här med vad man ska säga till barnet och till andra.
Jag vet att om jag säger det till folk i min omgivning så kommer jag alltid vara den som har ett äggdonerat barn. Inget fel i det absolut inte men jag vill ändå inte att jag ska vara något ännat än mor till mitt barn.
Förstår vad du menar midsomer. Jag är igång med min första ÄD-behandling just nu så jag vet lite om vilka tankar som snurrar i huvudet. Vi har berättat för familj och de allra närmaste vännerna och om vi lyckas bli gravida så kommer vi att berätta för barnet så tidigt att barnet "alltid ska ha vetat" det. Vi kommer inte att berätta det för bekanta, kollegor och vem som helst, finns ingen anledning, det är ju dels ointressant för dem och dels privat för oss. Jag menar folk som blivit gravida spontant pratar väl knappast om när/var/hur de blev gravida men de som får hjälp ska minsann berätta alla detaljer för vem som helst känns det som ibland. Som du säger, man är biologisk mamma om man fått barn genom ÄD, men inte genetisk. Man har längtat och kämpat för att få barn, man bär ju barnet i nio månader och föder det precis som vid vilken graviditet som helst, det är ju ens barn till 100% även om man fått den fina gåvan ägget från en annan kvinna.
Vi väntar tvillingar efter ÄD och tänker definitivt berätta för barnen.
Kan tipsa om en barnbok som handlar om hur ett barn blir till via IVF/ÄD.
http://jellonforlaget.blogspot.com/2008/02/ny-bok-snart-ute-hur-kom-jag-till.html
Jag tänkte också göra ett eget fotoalbum om hur barnen kom till, graviditeten, födelsen osv. Vi har ju mikroskopbilder från när de bara var 5 dagar gamla embryon! Det är inte alla som kan visa det för sina barn
Jag tror att om man inte gör en grej av det utan att det finns med naturligt från början så blir det heller ingen stor grej för barnet. Men om vi hade mörkat det, och barnen sedan kanske i vuxen ålder, får reda på det; snacka om trauma...