Låg på bb två dygn (första barnet). Amningen hade inte kommit igång när vi åkte hem. Vi fick rådet att tilläggsmata ytterst sparsamt, för att inte störa amningen. Fem dygn efter förlossningen så hade dottern gått från 4,4kg till 3,8kg och till och med amningsmottagningen tyckte att vi kunde tilläggsmata... Jag kämpade med att delamma, men jag fick aldrig så mycket mjölk, dottern var inte särskilt matglad och hon gick inte upp i vikt ordentligt så vi kunde aldrig sluta tilläggsmata. Efter 1,5 månader gav vi upp och gav bara ersättning. Denna gång (är i v. 36) så kommer jag att amma om det går, men tar med ersättning och nappflaska till bb och tilläggsmatar direkt om amningen inte kommer igång och dottern är hungrig (istället för att sitta hela andra natten på bb med ett ledset och oroligt barn som inte kan sova av hunger, och sedan i ett par dygn ha en dotter som sover mer och mer och längre och längre och knappt orkar amma, medan barnmorskorna/sköterskorna säger att "det löser sig nog ska du se"). Visst, jag kommer alltid att erbjuda bröstet först, men räcker inte det så blir det tilläggsmatning efteråt. Och får jag ingen vettig mjölkproduktion så kämpar jag inte mig själv in i väggen utan slutar och ger bara ersättning.