Pappa med hjärntumör

Inte en förälder men en bror, om det är till någon hjälp?

Självklart,jag var lite dum där,skulle kanske ha skrivit "anhörig".Jag har tusen frågor känns det som.... Vilken sorts hjärntumör har din bror? Beklagar verkligen,det är ett helvete att vara anhörig i denna situation.

Jag har erfarenhet av det du skriver om i rubriken. Något särskilt du undrar över?

Min pappa ha haft 12 årsen i år fick den när han bara var 34 år.. :(

Var ska jag börja? Hur pallar man ovissheten som anhörig? Hur kan jag stötta på bästa sätt? Hur lever man med att veta att ens anhörig kanske inte klarar detta?

:(( Men han lever idag,eller?

Var där. Prata med och umgås. Ta vara på tiden för ni vet aldrig hur lång den är. Fråga om det finns något ni kan göra. 

Finns nog inga riktiga svar egentligen... Det är svårt och jag beklagar att ni måste uppleva det.

Vilken typ har han och vad säger läkarna? 

Han hade Glioblastom grad IV, så läkarna gav oss inte mycket hopp ens till att börja med.

Hur man pallar med ovissheten går inte att säga. En del pallar inte helt enkelt, utan de drar sig undan. Annars gäller det väl att bryta i hop en stund då och då för sig själv, så man orkar vara stark i kontakt med den som är sjuk.

Jag har erfarenhet som anhörig då min svärfar hade gjöt tumör, grad 4. Ovissheten under sjukdomen är nästan det värsta tycker jag. När vi väl fick beskedet att svärfar inte skulle överleva kändes det på sätt och vis som en lättnad. Vi fick äntligen ett besked och det var slut på de hemska behandlingarna. Men ovissheten och att kastas mellan hopp och förtvivlan var vidrigt. Vet ni mer om diagnosen, är det en elakartad och vilken grad i så fall?

Det hade min pappa också... Himla sattyg!