Rädd inför 3:e förlossningen, men får inget samtalsstöd förrän om ytterligare 7 veckor!? (v.32)

Hej,

Jag är gravid i v.25 med mitt 3:e barn. Var inte särskilt rädd inför första förlossningen, mest förväntansfull och nyfiken. Blev igångsatt, det hela tog rätt lång tid, men slutade i alla fall med en normal vaginal förlossning. Inför fl nr 2 var jag något mer orolig, ville helst inte få en så långdragen förlossning igen, och lugnades av att alla sa att andra förlossningen oftast går betydligt snabbare och lättare.. Det hela startade normalt med värkar, men sen gick något snett, vet fortfarande inte exakt VAD (trots genomgång av journalen), men jag fick krystvärkar när jag var öppen enbart 4 cm, min bebis mådde inte bra och det slutade med akut snitt (efter att jag tvingats hålla emot krystvärkar i nästan 1 timme!) Jag var så medtagen och chockad efteråt, att jag skakade konstant i flera timmar.

När jag nu väntar nr 3 känner jag mig rejält orolig och paranoid över ALLT som kan gå fel. Den förra förlossningen var minst sagt kaotisk och traumatisk för mig, varpå jag nu utvecklat denna rädsla. Har känt så sedan jag plussade, och även berättat detta för BM redan under inskrivningssamtalet. Har blivit lovad samtal med läkare, men måste vänta tills v 32. Blev även lovad samtalskontakt med en Klara-klinik, (för ca 5 veckor sedan) men har ännu ej hört något från dem. Ringde BM idag och hon sa att remissen är skickad, men att jag nog måste vänta ytterligare ett antal veckor tills det blir dags för samtal. Varför??

Är detta verkligen praxis när man är så rädd som jag faktiskt är nu..? Ska jag behöva gå och tänka på förlossningen med fasa i ytterligare nästan 2 månader, innan någon tar mig på allvar och börjar hjälpa mig hantera detta?? Vad är meningen med att ha detta samtal strax innan förlossningen, varför inte i god tid innan, så jag kan må lite bättre och börja se fram emot det som komma skall, istället för att våndas?

Någon som har något tips på hur jag ska hantera detta?