Varför döper ni/döper ni inte era barn?

Mina barn är döpta pga traditionen.
Jag tycker att kyrkor är en trevlig plats så de är döpta i kyrkan.

döper pga av traditionen, ett bra ställe att samla alla på också lixom 

sen under senare tid så har jag kommit på att det blir ju lätt för mina barn i framtiden att ev kunna gifta sig i kyrkan om dom vill det...

Mina barn är döpta i en ortodox kyrka, för att dera pappa är kristen ortodox. Hade jag fått välja själv så hade de inte blivit döpta alls. Visst att detta var något jag skulle få ge mig på om vi  fick barn ihop, för honom är detta viktigt. Och för mig är det ingen stor grej att "gå med på".

Dopet gör inte mina barn kristna eller "leder" dom in på den vägen. De är helt fria att välja väg själva. DET är något vi är överrens om, våra barn vet mycket väl vad pappa tror och vad mamma tror.

Dina barn kan alltid döpa sig senare. Likväl som mina barn kan gå ur kyrkan senare (eller nja det funkar inte riktigt, det är inte som ett urträde ur svenska kyrkan).

 

Själv är jag döpt för att det var tradition, o konfirmerad föra att jag var nyfiken.

Vi har valt att inte döpa våra då vi inte är troende i den kristna tron. Känns falskt att göra det av tradition för mig. Dessutom lite elakt mot de som verkligen tror på Gud om jag leker troende en liten stund. Jag vill inte välja kyrka/tro åt mina barn (genom dopet så går de ju med i Svenska Kyrkan, man kan gå ur sedan, men inte "avdöpa" sig). De får de göra själva. Vill de gå med i Svenska Kyrkan eller annan kyrka/samfund/religiös sammanslutning när de blir äldre - fine (om det inte rör sig om en regelrät sekt).
Jag är själv döpt. 

Mitt barn är inte döpt eftersom vi inte är troende.

Vi resonerade så här, både jag och min make är döpta, han är konfirmerad inte jag.  Vi är icke troende. Vi vill inte välja år våran dotter vad hon ska tro och inte, utan kommer stötta henne när hon själv vill och den religonen hon väljer.
Känns lite som hyckleri att döpa sitt barn om man inte är troende bara för att det är fint i kyrkan eller för att man själv är döpt. Visst vi firar jul men inte för att det är den kristna tron utan för att vi själva vill det.

Vi döper inte våra barn eftersom vi inte är kristna, inte går i kyrkan och anser att det är ett val de själva ska få göra.

Jag är döpt i katoliks kyrka men är ej super troende, mitt barn är odöpt då min sambo är ej praktiserande muslim, alltså ingen sv oss är religiösa så då finns det ingen mening att välja åt vårt barn.

Precis så känner vi också. Vårt barn kommer inte döpas efter som vi, både döpta, har gått ur svenska kyrkan. Vi är helt enkelt inte troende utan agnostiker och det skulle kännas mycket märkligt att då föra in vårt barn i en religiös gemenskap vilket är det man faktiskt gör vid ett kyrkligt dop, det är inte bara en tradition utan har en tydlig religiös betydelse. Vi vill inte inkräkta på den utan tycker den är till för de människor som faktiskt är troende. Vore nästan lite förolämpande av oss att inkräkta på det när vi känner som vi gör . Vill hon döpas längre fram i livet kommer vi stötta henne i det men det blir helt hennes val och övertygelse. 

Att vara döpta har haft exakt noll betydelse i våra liv eftersom vi inte kommer från religiösa familjer. I det sammanhanget blir dopet helt betydelselös. Sen är vi som personer inte sådana att vi gör saker enbart utifrån tradition och att man "brukar" göra på ett visst sätt. Har det inte betydelse för oss så avstår vi.

Ni som inte döpt era barn har ni haft någon namnfest eller sådär då eller har ni struntat helt i allt de där?