Bonusförälder som snart blir tokig!
Vad gör man?
Då kärleken finns mellan mig & min partner men en 15 årig bonus dotter som går mig på nerverna ?
Jag & min sambo träffades snart för 4 år sedan.
Jag valde att inte ta så mycket plats i "familjen" då jag inte ville stöta mig med hans dotter. Ville inte få henne att känna att jag tar hennes pappa ifrån henne.
Men hon visade öppet att hon var glad över att pappa hade funnit kärleken ( då hennes mamma redan levde i en ny relation )
Jag och dottern hade en fin kontakt från början - vi var ute och fikade, shoppade och pysslade hemma.
Nånstans på vägen har det blivit jätte fel.
Under åren har jag sett hur hon "utnjutjar" situationen med att ha separerade föräldrar.
Hennes mamma överöser henne med saker varje månad. Senast fick hon en ny vinterjacka för 7000 kr samt 2 par vinterskor..dottern får gå till frisören varje månad för att både klippa OCH färga håret. Hon får allt hon pekar på samt en månads peng på2000:-
Jag och pappan har inte denna ekonomi då jag pluggar. Detta resulterar i att min sambo blir kallad för snål av sin dotter.
Här om dagen fick han ett sms där hon KRÄVER en iphone 4 i julklapp.
Jag blir både arg och frustrerad då man kräver saker av sina föräldrar.
Jag är uppfostrad att vara glad för det lilla och tacksam över dom små sakerna här i livet.
Jag har också tagit i diskution här hemma att dottern för sig som en prinsessa ( vi har henne var 14:e dag)
Hon hjälper inte till med något. PLockar inte bort efter middagen, hjälper aldrig till att duka. utan kommer alltid till ett serverat bord.
Tvättar hon själv , vilket är jätte bra, så låter hon ialf tvätten ligga kvar i maskinen tills nån av oss tar hand om den. Hon slut för inte den hon börjar med.
Jag har efterlyst att nu då hon är 15 år så kan man hjälpa till med något här hemma. Hon varken idrottar eller gör något efter skolan. Med andra ord har hon mycket fritid. Jag anser att man kan tömma kattlådan ...efter hennes katt eller hjälpa till med maten nångång. Men ICKE att jag får gensavar.
Jag vart inte tillsammans med med sambo för att serva båda han & hans "vuxna" dotter. Det är jag som städar efter dom båda. Jag som oftast lagar maten . Jag känner att min energi börjar ta slut. Jag börjar bli en bitter människa .
På detta försöker jag och pappan nu få ett eget barn ( vi pågår med IVF) jag behöver lugn och ro och ingen stress runt omkring mig just nu för att detta ska fungera för oss.
Men dottern gör allt för att jävlas ( självklart då pappan inte ser )
Är dottern & jag ensamna hemma "fryser" hon ut mig. Hon pratar inte med mig, hälsar inte ens.
Är familjen hemma/vänner då är hon en äkta ögontjänare som är jätte gullig.
Till en början va jag glad att hon visade något för mig. Men efter ett tag insåg jag att det var spel för publiken, och jag är en bitterfitta på ren svenska oavsett situation.
Jag hatar detta. Jag är en glad och snäll människa. Men detta har tagit så på mina krafter så jag är istl en tyst och sur kvinna idag. Vilket jag hatar.
Tycker ungen är odräglig över sitt beteende, och att pappan bara blundar och nickar åt henne. Hon kan supa & knulla hur hon vill utan att nån av föräldrarna tar tag i det. Hon är ju trotsallt duktig i skolan får man höra.
Dom uppfostarar ungen till att bli en egosentrisk människa som inte har förståelse för andra människor i mina ögon.
Ungen har ett sånt ha -begär på ett "snyggt" sett så jag mår illa.
Mina tankar går självklart att lämna min sambo ....men självklart vill jag inte det då jag älskar honom .
Men jag orkar inte ha det perfekt i 2 veckor för att sedan stå ut i 2 veckor med hanns dotter då det blir helvete här hemma ...