Hur hade ni agerat? Hade ni lämnat? (kan bli långt)
Hej!
Skulle vara värdefullt att få veta andra tjejers syn på denna relation, som jag bestämt att lämna..
Är det ett destruktivt beteende eller är det jag som är överkänslig?
Blev för några år sedan tillsammans med en kille som jag först upplevde som ganska så självuppblåst och skrytsam. Tolkade det som osäkerhet och gav honom ändå en chans att ses.
Första gången vi sågs ensamma på tu man hand försökte han i princip att tjata sig till sex (varningssignal nr.1). Jag blev förbannad och bad honom att låta mig vara om han inte kunde respektera mig.
Huxflux - så dyker han upp några månader senare.
Han verkade nu så "snäll" och lugn och förstående.
Vi började att träffas och det blev inledningen på vår relation.
Rätt tidigt märkte jag att han kunde ha ett ordentligt risigt humör och lätt brusa upp sig över saker.
Kunde hojta saker som att jag var "den lataste jag har träffat", "Du söker bara problem", "Du vill bara tjafsa!", "Vilket jävla jidder!!" med mera.. Det var mycket konflikter runt denna kille, hela tiden. Med grannar, med familj, med vänner, med kollegor..
"Det är ju bara vanliga diskussioner!" menade han på. Det var som att han bar på så mycket aggressioner inom sig som hela tiden pytsade ut: antingen passivt aggresivt och subtilt eller mer öppet; med verbala angrepp.
Det kändes som att han hade få vänner.. och de han hade hade känt varann hela livet. Ett gäng snälla, men ganska omogna killar, som älskade att sitta och prata anekdoter från "gamla tider"..
Jag fick höra om alltifrån gamla ex till antydningar om hur en av grabbarna och min pojkvän äventyrat med olika tjejer. Det tillhör visst hans förflutna; men jag blev ledsen av att alltid behöva lyssna på detta. Detta fattade inte min pojkvän som menade att jag var "Sjukligt svartsjuk" och den "svartsjukaste jag träffat". Noll respekt och noll empati igen.
Denna story är väääldigt lång att berätta, så jag kan bara ta ut vissa fragment ur relationen. Men detta är det klaraste som har stört mig. Jag kände tillslut att mina känslor svalnade. Märkte att vi helt enkelt var för olika. Han växlade mellan värme och att vara en riktigt omtänksam kille, till att bli högfärdig, självuppblåst, arrogant och skrytsam. Märkte ofta att han gärna ville vara "herre på täppan" och stå i centrum i sin familj och bland sina vänner. Det blev tungt att alltid behöva stå i skuggan och puffa upp hans enorma ego.
Nu till slutet: Vi firade hans födelsedag. Hans omogna grabbgäng var med och så fort vi hängde med dem så visade han mer än gärna hur oviktig jag var för honom, spelade macho och blev skrytig och skränig. Han ville ut och festa med grabbarna. "Gör så" sa jag. "Kan du inte följa med?" vädjade han. Jag var inte så pigg på det, då jag vet hur det blir: Jag blir nonchalerad av pojkvännen och får sitta och lyssna en helkväll på "gamla anekdoter" än en gång. Mycket riktigt - i taxin påväg in till stan börjar min pojkvän att skävla med en av de gamla barndomsvännerna; en relativt nyseparerad kille: "Har du träffat några brudar på sistone?! Börjar ju att bli dags nu" Kompisen svarade att han inte var så lockad av det just nu. "Äsch, vad fan grabben.. there´s plenty of fish in the sea" svarar min pojkvän kaxigt. Jag kunde inte hålla mig och replikerar då: "Bara för att DU har så fruktansvärt svårt att vara ensam!" Kompisen håller med mig och ger mig en "high-five". "Ja, helt rätt!!" svarar kompisen och skrattar. "Du ska inte säga så mycket.. Jag vet minsann hur knäckt du var över ditt ex" säger kompisen t min pojkvän. Nu kommer de "gamla anekdoterna igång". Jag blev så less på dem att jag hoppade ut ur taxin och lämnade sällskapet. Kände att jag inte orkar mer sån omognad mer och att jag inte ska behöva sitta och lyssna på sånt barnsligt snack.
Pojkvännen börjar då att gasta på mig, utanför nattklubben:
"Håll käften! Håll käften! Skit ner dig! Skit ner dig! Du kan dra åt helvete!!"
Dagen efter tog jag mina saker och stack.
Jag mår fan så mycket bättre utan honom, MEN jag undrar: Hur hade en annan tjej reagerat och sett på saken?Om detta var er pojkvän - vad hade ni tänkt och hur hade ni agerat?