• Anonym (Less)

    Hur hade ni agerat? Hade ni lämnat? (kan bli långt)

    Hej!

    Skulle vara värdefullt att få veta andra tjejers syn på denna relation, som jag bestämt att lämna..
    Är det ett destruktivt beteende eller är det jag som är överkänslig? 

    Blev för några år sedan tillsammans med en kille som jag först upplevde som ganska så självuppblåst och skrytsam. Tolkade det som osäkerhet och gav honom ändå en chans att ses.
    Första gången vi sågs ensamma på tu man hand försökte han i princip att tjata sig till sex (varningssignal nr.1). Jag blev förbannad och bad honom att låta mig vara om han inte kunde respektera mig.

    Huxflux - så dyker han upp några månader senare.
    Han verkade nu så "snäll" och lugn och förstående.
    Vi började att träffas och det blev inledningen på vår relation. 

    Rätt tidigt märkte jag att han kunde ha ett ordentligt risigt humör och lätt brusa upp sig över saker.
    Kunde hojta saker som att jag var "den lataste jag har träffat", "Du söker bara problem", "Du vill bara tjafsa!", "Vilket jävla jidder!!" med mera.. Det var mycket konflikter runt denna kille, hela tiden. Med grannar, med familj, med vänner, med kollegor..
    "Det är ju bara vanliga diskussioner!" menade han på. Det var som att han bar på så mycket aggressioner inom sig som hela tiden pytsade ut: antingen passivt aggresivt och subtilt eller mer öppet; med verbala angrepp.

    Det kändes som att han hade få vänner.. och de han hade hade känt varann hela livet. Ett gäng snälla, men ganska omogna killar, som älskade att sitta och prata anekdoter från "gamla tider"..
    Jag fick höra om alltifrån gamla ex till antydningar om hur en av grabbarna och min pojkvän äventyrat med olika tjejer. Det tillhör visst hans förflutna; men jag blev ledsen av att alltid behöva lyssna på detta. Detta fattade inte min pojkvän som menade att jag var "Sjukligt svartsjuk" och den "svartsjukaste jag träffat". Noll respekt och noll empati igen.

    Denna story är väääldigt lång att berätta, så jag kan bara ta ut vissa fragment ur relationen. Men detta är det klaraste som har stört mig. Jag kände tillslut att mina känslor svalnade. Märkte att vi helt enkelt var för olika. Han växlade mellan värme och att vara en riktigt omtänksam kille, till att bli högfärdig, självuppblåst, arrogant och skrytsam. Märkte ofta att han gärna ville vara "herre på täppan" och stå i centrum i sin familj och bland sina vänner. Det blev tungt att alltid behöva stå i skuggan och puffa upp hans enorma ego.

    Nu till slutet: Vi firade hans födelsedag. Hans omogna grabbgäng var med och så fort vi hängde med dem så visade han mer än gärna hur oviktig jag var för honom, spelade macho och blev skrytig och skränig. Han ville ut och festa med grabbarna. "Gör så" sa jag. "Kan du inte följa med?" vädjade han. Jag var inte så pigg på det, då jag vet hur det blir: Jag blir nonchalerad av pojkvännen och får sitta och lyssna en helkväll på "gamla anekdoter" än en gång. Mycket riktigt - i taxin påväg in till stan börjar min pojkvän att skävla med en av de gamla barndomsvännerna; en relativt nyseparerad kille: "Har du träffat några brudar på sistone?! Börjar ju att bli dags nu" Kompisen svarade att han inte var så lockad av det just nu. "Äsch, vad fan grabben.. there´s plenty of fish in the sea" svarar min pojkvän kaxigt. Jag kunde inte hålla mig och replikerar då: "Bara för att DU har så fruktansvärt svårt att vara ensam!" Kompisen håller med mig och ger mig en "high-five". "Ja, helt rätt!!" svarar kompisen och skrattar. "Du ska inte säga så mycket.. Jag vet minsann hur knäckt du var över ditt ex" säger kompisen t min pojkvän. Nu kommer de "gamla anekdoterna igång".  Jag blev så less på dem att jag hoppade ut ur taxin och lämnade sällskapet. Kände att jag inte orkar mer sån omognad mer och att jag inte ska behöva sitta och lyssna på sånt barnsligt snack. 

    Pojkvännen börjar då att gasta på mig, utanför nattklubben:
    "Håll käften! Håll käften! Skit ner dig! Skit ner dig! Du kan dra åt helvete!!"

    Dagen efter tog jag mina saker och stack.
    Jag mår fan så mycket bättre utan honom, MEN jag undrar: Hur hade en annan tjej reagerat och sett på saken?Om detta var er pojkvän - vad hade ni tänkt och hur hade ni agerat? 

  • Svar på tråden Hur hade ni agerat? Hade ni lämnat? (kan bli långt)
  • GAGA

    Hade inte överhuvudtaget varit med honom så länge som du! Bra att du stack!

  • Anonym (Less)

    Tack! Glad Jo, jag känner att det var det bästa!

  • Anonym

    Hur gammal är han? Inte för att det spelar nån roll, men intressant. Jag var tillsammans med en liknande kille för några år sen, och så som jag tolkade honom var att han älskade mig så mycket det bara gick men att han inte ville va en "toffel" (kort sagt). 
    Jag orkade inte heller med det där skiftandet av älskar-hatar sättet så jag dumpade honom självklart. 

  • Anonym (Less)
    Anonym skrev 2011-12-04 14:06:48 följande:
    Hur gammal är han? Inte för att det spelar nån roll, men intressant. Jag var tillsammans med en liknande kille för några år sen, och så som jag tolkade honom var att han älskade mig så mycket det bara gick men att han inte ville va en "toffel" (kort sagt). 
    Jag orkade inte heller med det där skiftandet av älskar-hatar sättet så jag dumpade honom självklart. 
    29 år...

    Då kan jag tycka att det är dags att växa ifrån sånt där machotjafs. Till detta hör att han planerade stort för att, inom en snar framtid, bygga hus och skaffa barn.. Jo tjena!

    Jag var helt dränerad på energi och sjukskrevs för stress + depression.
    Han ville ha familj; men behandlade mig som skit. Hur går det ihop... 
  • Anonym (Less)
    Anonym (Less) skrev 2011-12-04 14:18:30 följande:
    29 år...

    Då kan jag tycka att det är dags att växa ifrån sånt där machotjafs. Till detta hör att han planerade stort för att, inom en snar framtid, bygga hus och skaffa barn.. Jo tjena!

    Jag var helt dränerad på energi och sjukskrevs för stress + depression.
    Han ville ha familj; men behandlade mig som skit. Hur går det ihop... 
    Hur reagerade han när du dumpade?
     
  • Anonym (sammasominlägg3)
    Anonym (Less) skrev 2011-12-04 14:18:30 följande:
    29 år...

    Då kan jag tycka att det är dags att växa ifrån sånt där machotjafs. Till detta hör att han planerade stort för att, inom en snar framtid, bygga hus och skaffa barn.. Jo tjena!

    Jag var helt dränerad på energi och sjukskrevs för stress + depression.
    Han ville ha familj; men behandlade mig som skit. Hur går det ihop... 
    Ja där ser man. Min var 25. 

    Det roliga är ju att dom tror att dom är macho för att andra vill att dom ska va det, när egentligen alla andra (oftast) också tycker dom är töntiga, och sen att dom inte ens kan behålla en flickvän gör ju bara hela situationen... onödig.

    Jobbigt! Men jag hoppas du förstår att han inte är värd att lägga energi på, hur underbar han än var IBLAND så skulle det ta en evighet att få bort hans dumma sida. Och det finns faktiskt killar som inte behandlar en så där!
    Att han bad dig dra åt helvete är nåt jag aldrig skulle ha tålt, det är totalt respektlöst.
    Skönt att du slipper honom Solig 

    Är det länge sen du lämnade honom? För är det nytt så är det ju inte konstigt om du undrar och tänker "tänk om" osv, men jag hoppades att du står fast vid din magkänsla.  
  • Anonym (Less)

    Det var ca 2 månader sedan. Mådde skit första veckorna pga hans respektlösa/kalla beteende. Men nu mår jag bara bra när all stress och oro samt tvivel har släppt. 
    Jag skulle aldrig gå tillbaka, ens om jag fick 10 000 för besväret.

    Anledningen till att jag kan undra är dels för att uppbrottet är såpass nytt och dels för att han levt i en ÄNNU längre relation INNAN mig..och då undrar jag: Hur i h-e stod hon ut om inte jag gjorde det?... då hamnar jag lätt i fällan och tänker att: Det måste vara nåt med mig.

     

  • Blablabla

    Hade inte tagit i honom med tång,

  • Anonym (sammasominlägg3)
    Anonym (Less) skrev 2011-12-04 14:35:00 följande:
    Det var ca 2 månader sedan. Mådde skit första veckorna pga hans respektlösa/kalla beteende. Men nu mår jag bara bra när all stress och oro samt tvivel har släppt. 
    Jag skulle aldrig gå tillbaka, ens om jag fick 10 000 för besväret.

    Anledningen till att jag kan undra är dels för att uppbrottet är såpass nytt och dels för att han levt i en ÄNNU längre relation INNAN mig..och då undrar jag: Hur i h-e stod hon ut om inte jag gjorde det?... då hamnar jag lätt i fällan och tänker att: Det måste vara nåt med mig.

     
    Aha, ja antagligen älskade han dig mer än henne. Han beter sig ju exakt som en liten skolpojke som inte vet hur man visar kärlek, eller hur? Tänk på det. Ju elakare dom är desto mer tycker dom om en. Han var antagligen ganska neutral mot förra tjejen, plus... det finns ju alltid nötter till tjejer också.
  • Anonym (fru)

    Fy fasen vilken looser till kille. Du gjorde helt rätt som har lämnat honom. Jag hade gjort likadant.

    Jag har noll tålamod med folk som inte visar respekt för andra (som sin flickvän t ex) och som bara bryr sig om sitt eget uppblåsta ego. Nä, du gjorde helt rätt. Grattis!  

  • Anonym (Less)

    Tack, tjejer! Era svar betyder verkligen mycket! Tro mig!
    Jag unnar ingen annan att leva med en sån.

    Jo, jag har också undrat om hans elakheter är ett extra tecken på det man minst kan tro: att han tycker om en och är rädd.. Det kändes hela tiden som att han var tvungen att trycka ner mig lite för att jag inte skulle få en chans att tro nåt gott om mig själv.. Typiskt osäkra män.

    Min f d pojkvän var raka motsatsen; därför blev det en sån kontrast med denna kille.
    Exet dyrkar marken hans kvinna går på.. Är oerhört empatisk, känslosam och romantisk.
    Sa dagligen hur vacker jag var, skrev kärleksbrev, tröstade mig när jag var ledsen..
    Han har två systrar som är helt underbara och familjen är fylld med så mycket värme.

    Denna kille, däremot, är bara kall, kall, kall.. och när han ska ge komplimanger blir det bara konstlat.

     

  • Anonym (sammasominlägg3)
    Anonym (Less) skrev 2011-12-04 15:32:02 följande:
    Tack, tjejer! Era svar betyder verkligen mycket! Tro mig!
    Jag unnar ingen annan att leva med en sån.

    Jo, jag har också undrat om hans elakheter är ett extra tecken på det man minst kan tro: att han tycker om en och är rädd.. Det kändes hela tiden som att han var tvungen att trycka ner mig lite för att jag inte skulle få en chans att tro nåt gott om mig själv.. Typiskt osäkra män.

    Min f d pojkvän var raka motsatsen; därför blev det en sån kontrast med denna kille.
    Exet dyrkar marken hans kvinna går på.. Är oerhört empatisk, känslosam och romantisk.
    Sa dagligen hur vacker jag var, skrev kärleksbrev, tröstade mig när jag var ledsen..
    Han har två systrar som är helt underbara och familjen är fylld med så mycket värme.

    Denna kille, däremot, är bara kall, kall, kall.. och när han ska ge komplimanger blir det bara konstlat.

     
    Vad hände med den killen då?! Drömmer Nä struntsamma, jag hoppas du förstår att mår man dåligt i en relation så ska man inte stanna kvar. Så enkelt är det.
Svar på tråden Hur hade ni agerat? Hade ni lämnat? (kan bli långt)