Någon som är föräldraledig och studerar? Funkar det? När börja?

Jag studerade istället för att vara föräldraledig för att spara fp-dagar. Läste under graviditeten, hade med böcker till bb och fortsatte när jag kom hem. Var ensam med tre barn på heltid, men det gick!

Jag har studerat på distans (hade ersättning från csn) samtidigt som jag hade min dotter hemma. Hon var visserligen 1 år och 4 månader när jag började och efter ca 4 månader började hon på dagis (men var hemma nästan jämt pga att hon var sjuk). Det gick bra även om det var tufft vissa perioder.

Vet dock inte riktigt hur det är att plugga med nyfödd hemma, men det återstår att se. Väntar andra barnet med bf den 7 jan och den 9 januari börjar jag en kurs på distans. Kommer att läsa två kurser under perioden januari - maj, men har valt att bara läsa i 50 % takt då jag även vill orka vara människa.

Finns både för och nackdelar. En fördel är att man blir klar med studierna fortare och kan spara in på föräldradagar, men nackdelen är det ständigt dåliga samvetet för att man kanske inte hinner att plugga så mycket som man borde och för att man inte har samma tid för hem, barn och husdjur.

Jag läser en befintlig utbildning som är på heltid och kommer att hinna med en eller två delkurser i vår innan det är dags. Därför kan jag inte återuppta studierna hursomhelst, måste ju ta vid där jag slutade. Kanske att man skulle vara helt ledig sex månader och sedan börja igen till hösten när de kurser jag inte hann med kickar igång. Hittills tycker jag inte mina studier har krävt alltför mycket tid.

Jag började plugga då 2:an var drygt ett år (ej på distans och pappan var hemma). Då 3:an kom 1 år senare började jag plugga då han var ca 1 månad. Och läste en kurs på 15hp, åkte på föreläsning någon gång i veckan och läste resten hemifrån. Slutade då han var 3 mån och inte sov så mycket längre. Samtidigt var pappan hemma ganska mycket, så jag fick 2 timmars ostörd läsning dagligen (rätt tuff kurs).

Det går inte att tipsa alls om hur du ska göra. Det beror helt på hurdant barn du får. Är det ett lugnt barn som sover mycket och ni får igång amningen och så så tycker jag det är lättare att läsa med en nyfödding än en 1-åring då de sover så mycket. Mellan 6 och 18 mån tycker iaf jag det är rätt intensivt att ha barn och de sover inte särskillt mycket dagtid, så då får man plugga kvällar, morgnar, nätter om man ska vara relativt ostörd.

Är det ett barn som har problem med magen, sover dåligt eller har något annat problem så klarar man knappt att läsa alls i början. Då går alll energi åt till att amma, sova, få i sig mat, hålla sig någorlunda ren, trösta bebis.....

Sen beror det på hur kurserna är upplagda. Kan man hoppa över någon och sedan fortsätta med nästa? HUr långa kurser?

Det optimala vore väl att vara helt ledig någon månad i samband med födseln (ca 7,5 hp) och sedan läsa fram till sommaren och då ha möjlighet att läsa lite långsammare och klara omtentan i stället för första försöket. Sedan vara fl under sommaren och börja med första kursen på hösten och då inte ha så bråttom med den heller då du redan läst nästkommande kurs på våren... Så får du se hur det känns.

Gammal tråd, men intresseant för den som funderar på det. Här är min erfarenhet - Jag har precis studerat 75% distans, det vill säga 22.5 poäng, och samtidigt varit hemma med en väldigt krävande 1-åring som nu är 1 år  och 7 månader.

Det har varit jobbigt, men har klarat båda kurserna. Vet inte om jag skulle göra det igen dock - jag skulle nog rekommendera att läsa en kurs på 50% i sådana fall. Man kan glömma den lilla egentid man kanske kunde fått, och vara discplinerad och plugga så fort det ges chansen, samt sitta sena kvällar rätt ofta. Ändå känner iaf jag att jag inte riktigt hunnit med som jag velat för att lära mig - men jag har rätt hög läroambition också. Men, man får ju inte försumma sitt barn för att plugga heller.

Sen beror det på kurserna - ena kursen jag läste (japanska 50%) hade en väldigt hög belastning i form av obligatoriska fasta nätmöten 2 gånger i veckan + mycket läxa, medan den andra var helt fri från möten och det bara förväntades att lämmna in labbar.

Och det beror förstås på barnet, hur krävande det är, och så. Mitt barn räknas som HNB, och kräver uppmärksamhet hela tiden, sover lite och är superenergisk. Så egentid är minimalt. Har inga mor eller farföräldrar som barnvaktar. Har man det ibland, samt ett lugnare barn kan jag tänka mig att det inte känns lika stressat.

Men jag är sådan som nästan är studieberoende, älskar att lära mig och gå kurser om mina intressen och sådant så det har ju underlättat. Hade inte motivationen funnits hade jag hoppat av tidigt.

Nu ska jag välförtjängt luta mig tillbaka och glo igen några serier jag inte haft tid med under våren, gossen har somnat och lugnet råder:)