Behöver råd!

Det är nog bara du och din partner som kan avgöra vad du som extraförälder ska ha för förpliktelser gentemot ditt extrabarn

Vad tänkte du på inför julen tex? 

Jo det är klart, det är lite svårt ibland bara, tror han själv inte riktigt vet vad han vill att jag ska ha för roll gentemot hans son. Ena stunden är det en självklarhet att jag ska vara med på allt till 100% och andra ska jag helst inte lägga mig i. Ofta kan det bli att jag känner mig lite som en underhållare till dem båda, det ska fixas och donas, men får sällan vara med fullt ut, när det kommer till uppfostran och så vidare. Vilket jag förstår, jag håller med om att det är bioföräldrarnas uppgift, men då måste jag väl också kunna sätta mina gränser?
Hänger du med i vad jag skriver? Känner att min hjärna går på högvarv när det gäller det här, vet inte riktigt hur jag ska hantera min känslor och tankar.
Nu närmsta problemet är Julen, han ska vara hos oss på Jul, inget konstigt med det, vi har firat jul ihop förut och det har vart jätte mysigt. Men i år vill jag vara hos min familj. Vi bor i en trång lägenhet i stan och jag tycker inte alls om att vara där på jul. Min sambos plan är att åka till hans Far som bor i förorten och fira och sen åka hem på kvällen med pendeltåget.. Jag känner att jag vill verkligen inte, det har inget att göra med sonen, men jag vill inte vara i stan och jag vill verkligen inte flänga omkring på julafton, får dessutom dåligt samvetet för bonusens skull att behöva flänga, jag själv tycker inte att man ska göra det på julafton. Så jag kände att, nej i år firar jag med min familj (jag har självklart erbjudit dem att följa med) Men, jag har jätte dåligt samvete. Ska jag ha det? Är det verkligen min plikt att vara med på jul? Jag känner ändå nån stans att, nej, det är inte min son.
Tyvärr grundar sig nog min tvärhet just nu också i att jag ofta ställer upp på det ena och det andra.. men får väldigt sällan nått tillbaka.. Nu har jag inte riktigt nån lust längre. Missförstå mig inte nu, jag trivs jätte bra med min bonus, det är inte honom jag inte har lust att umgås med, jag har bara inte lust att känna mig tvingad till att göra saker jag inte vill...
Hoppas det gick att förstå nånting av det jag skrev :)

Hej!
Jag har oxå en bonus som jag trivs bra ihop med. Förstår att du känner dig klyven om vad som e rätt/fel men det är ni tillsammans som måste reda ut det. Vill helst bara vara hemma på julen med min familj som JAG alltid har firat det. vi har firat på olika håll jämt. För att han vill så klart fira med sin fam den julen som han har henne. De senaste åren har inte själva dagen för julfirandet spelat så stor roll för mig. Firat den 23:e 24:e 25:e 26:e 28:e bara jag får fira med allihopa. Så julafton i år blir hos min mans brorsa och alla kommer dit. Tycker det var ett bra beslut då de bor mittemellan alla så alla har lika långt att åka.. Jag hade inte åkt till hans mamma o firat jul då jag tycker det e för långt att åka runt på julafton.. Vill bara va hemma vid nära.. Juldagen blir till att fira med in familj och så har man fått jul med allihopa. :D

Om du vill fira med din fam så ska du göra det. Om deinte vill vara med där så får de fira själva. Så tycker jag iaf.. 

Jag förstår fullt ut i det du skrev överst id itt inlägg. Vi pratar mycket om det här hemma. Hur mycket ska jag ha ansvar för hur stor del i uppfostran ska jag ha osv. När Bonusen var mindre hade vi delat ansvar (med allt typ tandborstning, duschning, nattning osv) Vi båda sa till när hon gjorde fel och berömde när hon gjorde rätt. Här levde hon som en dotter till oss båda.

Nu i takt med att hon blir äldre så ändras vår relation. Hon behöver inte hjälp med vardagssysslor utan är ju ganska självgående så den delen diskuteras inte längre. Hon är en otroligt fin tjej också så uppfostran är inget man behöver kämpa med (inte här iaf, hur mamman har det som har henne mest kan jag givetvis inte uttala mig om).

Däremot så känner jag att jag ibland är den roliga tanten, jag ska finnas där när vi ska på utflykt, jag ska komma med roliga ideér va vi ska göra, jag ska gärna ställa upp som "barnvakt" (jag anser inte att jag är barnvakt till henne, samtidigt kan bioföräldrarna inte ta för givet att jag är hemma så fort det behövs heller).

Jag vill inte bara finnas där när det ska vara kul, ska jag finnas i hennes liv vill jag även vara delaktig i annat. Jag känner inget behov av att närvara på föräldrarmöten, men jag vill gärna veta hur det går i skolan så jag vet vad jag kan hjälpa till med. Till exempel...

angående julen så har vi detta år inte bonusen här. sambon jobbar så inte ens honom får jag fira med i år. jag tar vår bebis och åker till mina föräldrar. hade sambon däremot varit ledig och bonusen skulle varit här hade vi absolut kunnat åka alla till mina föräldrar... förra året bjöd vi hem både hans familj och min familj till vårt hem för att slippa välja en av familjerna att fira med...

hur länge har ni varit tillsammans?