Inte ett spår av spermier.

Nu känner man sig allt bra nere, i den mån man kunnat har man gömt sig under täcket den senaste veckan. För en vecka sedan gjordes en pesa/tesa undersökning och svaret som krossades gavs.. Inte ett spår av de eftertraktade spermierna. En tung sorg har lagt sig över oss och jag vet faktiskt hur vi ska hantera detta. Vi vet att det finns alternativ givetvis men drömmen var ju att vi två skapa den där varelsen, ett eget under. Barnet med den enes öron och ögon, den andres läppar och näsa.. Ja ni förstår. Allt känns bara så orättvist och tungt, svårt att inte känna sig arg och ledsen hela tiden.