Normalt att älska ett djur lika mycket/mer än en människa?

Beror på vilken människa/djur som det är. Är det normalt att älska sin hund mer än tanten i charkdisken ja.

Är det normalt att älska sin katt lika mycket som sitt barn, nej.

Normalt vet jag inte, det är knappast särskilt vanligt och inte heller "naturligt" att göra det. Men det beror på hur man definierar normalt.

Ok är det givetvis, det är inte min sak att värdera kärlek.

Mamma, mormor och syskon kan vara ena riktiga ****** så ja jag kan förstå att man kan gilla sitt djur mer. Men har svårt att tro att man skulle känna mer för vid sin hund än sitt barn, man kan tänka sig ibland att sälja ungen på blocket men de är hunden man säljer ändå i slutändan.

Röstade, ja det är normalt

Ja, det är normalt. Min son undantagen så älskar jag mina djur mer än de flesta människor.

Det finns människor som lämnar sina barn för att vara med en partner. Är det normalt att älska någon mer än sina barn? 

Återigen håller jag med drottningen Lever man nära ett djur i kanske 20 år är det klart att det blir en familjemedlem men att åsidosätta sina egna barn för att man ska vara med sina djur är ju inte rätt. Men ett djur kan ju betyda jättemycket för ägaren.

Jag svarade att det var normalt. För det handlar om vilken relation man har till sitt djur, och vilken relation man har till sina familjemedlemmar. För det är ju inte säkert att man känner en stor kärlek till samma eller mormor, oberoende om man har djur eller ej. Om man då också har djur, så betyder säkert ens relation med sitt djur mer än relationen med sin mamma/mormor.

Vad innebär normalt? Är inte det bara ett ord som man använder för att utesluta individer som inte är som majoriteten och få dem att känna sig som som andra klassens människor? 

Det är klart att det inte är vanligt att man känner att ett djur är värt mer än en människa, men om man nu gör det är det väl inget problem? Varför ska andra människor lägga sig i om det är "normalt" eller inte?

Jag älskar mina katter mer än de flesta människor (bortsett från min son och min man), men om det gör mig "onormal" kan jag inte svara på. För mig känns det iaf normalt.
Valde bort att dejta en kille en gång eftersom han var allergisk mot katter och han läste lusen av mig och tyckte att jag var sjuk i huvudet som valde två djur över en människa. Jag kände inte ens karln, så varför skulle jag välja honom över mina djur som jag har haft i 10 år?