Hej! Jag tänker så mkt på dehär med att jag vill bli gravid, tänker kring dehär i princip hela tiden, flera gånger om dan sitter och jag drömmer och fantiserar.
Alla rekomenderar ju att sluta tänka på de så kommer de. Men hur släpper man dehär o slutar tänka på de??
Vi har försökt länge och jag har tappat hoppet lite, men slutar ändå inte att tänka på de. Har ni några tips på hur man släpper dehär och låter kroppen komma lite i harmoni!?
Tiiiips tack!
vet inte om jag är helt övertygad om att det är så det fungerar. Men jag märkte att jag själv blev lugnare av att släppa efter lite grann.
De första 20 månaderna testade jag en massa, tog bland annat temperaturen varje morgon, använde äl-stickor, testade olika preparat etc. Vi träffade en läkare som ifrågasatte vårt tillvägagångssätt - jag blev självklart skitsur och ledsen. Men bestämde mig samma dag för att släppa och försöka naturen ha sin gång lite bättre. Så ingen mer termometer, äl-stickor, graviditetstestande innan BIM etc.
Det var skönt. Tyvärr hjälpte det inte, eftersom vi nu efter över 2 1/2 år fortfarande inte är gravida, vi är just nu uppe i ivf-svängen, som ju naturligt gör att det är 100% fokus igen. Men jag har mått betydligt bättre i min barnlöshet det senaste året än tidigare. Så om inte annat än för psyket är det bra att släppa.
Jag är ingen testnarkoman, jag köper ett test om mensen uteblir osv. :) testar heller inte ÄL.. Jag har ätit RR och bidrottninggele.
Vi ska starta utredning i januari, så man vill ju sååå gärna att de ska ta sig nu precis innan så man slipper de. Försöker att tänka "de kommer ändå inte hända så sluta nu..." men fan så svårt de e..!! Den här månan ska jag inte försöka pricka in ÄL, bara ha sex därkring som vanligt som man känner, o hoppas på de bästa..
Jag tror inte på det där...det var det enda jag tänkte på dygnet runt när jag ville ha barn!
När jag sen väl tog bort min p-stav blev jag gravid på första försöket och tänkte fortfarande på det ALLTID!!!
Vet egentligen inte vad det är som gör det... Vi hade sex varannan dag och det funkade som sagt direkt!
tror inte heller på de där!!! för vissa har vi fel nånstans, jag är en av dom, vi ska börja ivf nu snart.
50 % av alla barn i Sverige är planerade. Man kan gissa att de föräldrarna satt och drömde, längtade och fyllde huvudet med tankar på det önskade barnet.
Om tanken på att bli gravid vore som värsta superpreventivmedlet skulle 100 % av alla barn vara helt oplanerade hoppsan-bebisar 
Klart du ska fortsätta tänka och hoppas
jag känner ju så att vårt barn kommer va fruktansvärt längtat, eftersom vi försökt i 3 år nu o har fortfarande inte lyckats... men som vi längtar!
Som jag skrev sån tror jag inte heller på att man blir lättare gravid, men om man kan må bättre psykiskt av att tänka på det mindre så är det bra
HATAR att få den kommentaren! "Tänk inte på det så går det lättare!" Så sa min vän till mig senast häromdagen.. Och jag flippade och sa att det är DET VÄRSTA du kan säga till en barnlös person som längtar så fruktansvärt!
Försökte i 3 år men gav sedan upp och fokuserade på annat, ironiskt nog så var det just då det tog sig, när jag inte tänkte på det :S
Slutade i MF i maj och sen dess har det varit det enda i mitt huvud... igen...
Men det värsta är nog de som sa att jag nog fick mf därför att jag var såå fruktansvärt rädd för att få det och tänkte på det hela tiden...