Att älska en annan än den man lever med...
Jag är gift och har barn, men älskar en annan...
Det var ingenting planerat. Jag visste att mitt förhållande ofta haft jobbiga svackor och kriser men jag trodde inte att det i mitt hjärta skulle få plats för en annan. Men tydligen fanns det plats...
Jag trodde vi skulle kämpa vidare med förhållandet som gifta, men sedan dök en tredje person upp och allt ställdes på sin spets. Jag har gått från att vara en person med en massa principer till att bli bedragaren och lögnaren. Jag står inte ut med mig själv längre för jag gör alla så jävligt ont. Jag önskar jag inte hade den här rollen men jag har ju själv försatt mig i den. Jag måste ta mig ur. Jag måste försöka bli en bra människa igen, men kan jag det? I ett tag har jag nu väntat på att kärleken till den andra ska slockna eller försvagas, men den finns fortfarande kvar där. Det har nu varit på detta sätt i ett år och vi alla lider.
Mitt förhållande som redan var dåligt innan detta hände och där vardagen sedan länge innebär att "kämpa" har självklart inte blivit bättre av att jag älskar en annan. Min motivation till att kämpa har nästan helt slocknat.
Den andra som älskar mig börjar bli lidande av denna situation i ovisshet. Hon säger att hon väntar på mig men börjar må dåligt av att inte kunna leva med mig.
Jag själv mår också dåligt fast har ju ingen rätt att må dåligt då det är jag som orsakat situationen.
Någon som lyckats ta sig ur en liknande situation utan att ta sönder 3 vuxna och sina barn?