Unga hemmamammor/hemmafruar

Stå på dig och skit i vad andra tycker och tänker för huvudsaken är att du och din man är nöjda med era val

Absolut! Alla tänker och tycker olika och man ska få göra det också:)

nää jag förstår dig =) min största dröm är att vara hemmafru hela livet, men det är ju kanske inte hållbart med pension och sånt, men iaf ett par år vill jag vara hemmafru =D

Får hoppas att mannen får ett bra jobb så han kan försörja en;)

hihi japp =D

jag väljer också att vara hemma och har fått en hel del kommentarer och frågetecken...
det jag inte förstår är varför man vill ha barn om man inte vill ta hand om dem?!

fast det är lite orättvist, de flesta har ju inte råd att vara hemmamammor, det har ju inget med att göra huruvida man vill ta hand om sina barn eller inte ;)

dessutom förlorar man pension på att vara hemma, vilket kan vara viktigt för många =)

jag kanske inte räknas som jätteung, är 24, men jag är hemmamamma/hemmafru. ska vara hemma med alla barn (har två men får förhoppningsvis fler) och planerar även att vara hemma efter det. jag tycker att det är underbart, skulle inte tänka mig nåt bättre. JAG får uppfostra MINA barn. jag tycker att hemmet är det viktigaste, det som håller samman familjen på nåt sätt. om hemmet faller (menar inte bara stök!) och blir familjen lite ostadig tror jag. jag tror på stark sammanhållning och att familjen och hemmet är viktigast.

har två underbara barn på 2år, 4 mån och 9 mån och vi gör allt tillsammans. har aldrig tråkigt och hittar alltid på saker och lär oss nytt.

men sant att många ser ner på oss som är hemma. mycket tråkigt att dem inte förstår värdet i det. jag vill prata dåligt om dem men tycker att det verkar vara helt normalt enligt vissa att man får snacka så mycket skit om oss...... 

Hejsan
Jag är också en ung tjej (21 år) som vill vara hemmafru. Mina föräldrar är jätte emot det och förstår inte hur jag kan tänka så. Jag och min man flyttar ihop nu i november och försöker skaffa barn just nu. Det är kul att läsa att man inte är den enda som vill vara hemmafru.

Kram 

Jag är 22 år och hemma med vår första dotter. Känner mig inte direkt som "hemmafru" då jag och min man delar på hemmatiden och jag gärna lägger tid på att plugga distans och liknande. Men jag kan både plugga och jobba lite när jag känner för det, inte för att jag måste och det är riktigt skönt!

Däremot ser jag oss som "hemmaföräldrar" och vi har båda prioriterat att vara hemma mycket, inte sätta dottern på dagis osv. Bor billigt, konsumerar inte jättemycket och billiga nöjen gör att vi ofta kan vara hemma alla tre  tillsammans :)

Och sen till tihihi: Alla människor har ett val, ytterst få kan säga att det är omöjligt att vara hemma. Däremot är det väldigt få som vill kompromissa med andra saker i livet, boende, konsumtion, yrkesval osv. Det gör inte det ena eller andra valet mer eller mindre rätt, men särskilt orättvist tycker jag inte att det är.