Varför är det så många föräldrar som läser böcker om barnuppfostran? Litar ni inte på er egna förmåga att uppfostra era barn, genom sunt förnuft och magkänsla?
Alla dessa fem minuters metoder och diverse modeller....hur vet ni att dessa metoder fungerar på just ert barn?
Jag tror inte på manualer för hur man ska lägga sina barn nattetid eller hur man ska bestraffa vid bus..nä..usch.
Många använder tyvärr litteraturen på det sättet, men det optimala är att läsa på sig ang. teorier med mer,sen skapa sin egen uppfattning och föra det över till barnet (individuellt.)
Alla har inte automatisk koll på uppfostran bara för att dom får barn, flertalet eller närpå alla behöver lära sig från någonstans.
Sen är det mycket som krockar i olika böcker också, så det är viktigt att vara kritisk (även gentemot det man tycker om).
Jag tror, eller rättare sagt vet, att det finns människor som har långt mycket mer kunskap om barns utveckling och hur de fungerar än vad jag har. Jag har visserligen fött mina barn, men jag har inte forskat kring barns neurologiska och psykologiska utveckling. Alltså väljer jag att ta hjälp av den kunskap som finns för att bli en bättre förälder och kunna utveckla mitt förhållningssätt till mina barn.
Som engelsmännen säger: common sense is not very common!
Jag kör inte modeller på mina barn och tycker det är konstigt med den typen av förhållningssätt till barn - gör si så blir det så! Samtidigt så vet jag att mitt sunda förnuft inte alltid är det sundaste förhållningssättet - det är intressant, tankeväckande och inspirerande att läsa om barn och vuxna.
Det är jättebra att läsa en massa om barnuppfostran, så länge man inte sitter där och är imponerad av vad "experterna" skriver. Det har skrivits en otrolig massa skitsnack, men rätt vad det är, så hittar man ett guldkorn som får en att tänka till! 
Jag håller med att det är bra att läsa, absolut. Ni som svarar på inlägget är de som läser böcker med sunt förnuft, dvs ni tolkar det ni läser och tar inte varje ord på allvar, ni gör en egen bedömning.
Men jag talar om de som kämpar med att genomföra metoder, som i böckerna "ska fungera" men som i praktiken inte gör det. Och jag pratar om de som fortsätter med metoderna, trots att det inte fungerar på deras barn.
Det finns många. Man läser inlägg om förtvivlade föräldrar som inte får metoderna att fungera på sina barn och blir frustrerade. Jag tycker synd om dem och önskar ibland när jag läser inlägg av dem att de skulle släppa allt det där och göra vad som känns bäst, i hjärtat.
Jag tror inte blint på litteratur, men vad jag däremot gillar, det är när jag hittar någon vars förhållningssätt överensstämmer med min egen grundsyn. Eftersom jag själv gör saker jag inte gillar är det skönt att få tips om hur man kan låta bli att göra så och ge alternativ till det.
Jag har läst massor men aldrig ägnat mig åt vare sig time out eller fem-minutersmetoden. Jag tycker inte att det finns någon motsättning med att läsa böcker om barnuppfostran och ha använda sig av sunt förnuft och magkänsla. Det jag däremot tycker är konstigt är människor som tycker att det är ett problem med föräldrar som läser böcker om barnuppfostran.