Är det rätt att satsa så mycket på de duktiga barnen?
En tanke som slagit mig nu sedan mina egna barn gått i skolan ett tag.
Jag hade som liten väldigt lätt för mig, och tur var väl det för mina föräldrar hade stora krav på mig. Jag och mina syskon var alltid bland de absolut bästa i klassen, detta från 1:an till vi slutade gymnasiet. Vi var 4 syskon som all gick ut med toppbetyg.
Såhär efteråt kan jag se att det från skolans sida lades en hel del resurser på oss, lärarna var väldigt engagerade i vår skolgång och gav oss extra uppgifter och utmaningar. Det var förvisso många gånger bra, för det gjorde att vi höll motivationen uppe. Det var roligt att lära, man kände sig sporrad och på något vis även tagen på allvar och förstådd.
Nu har jag själv 4 barn. 2 av dem går i skolan. De är normalbegåvade, den äldsta har lätt för sig, den yngre något svårare. Men båda är helt med och normala för sin ålder. jag skulle säga att den yngre är precis medel och den äldre något över medel.
När den yngre gick i förskoleklass var det en handfull barn som var väldigt väldigt duktiga. Därav plockades sedda barn ut ur gruppen några dagar i veckan för att tränas extra. Det är såklart jättebra, det är viktigt att fånga upp barnen där de är. Men frågan är vad man gör med dem som bara är medel, eller kanske tom under medel?
Idag berättade en mamma till ett av de här väldigt duktiga barnen att man fortfarande gör lika dant (nu i årskurs 1) man plockar ut de här duktiga barnen, de får gå iväg och ha lektioner med andra klasser. Tydligen både svenska men även engelska, vilket de annars normalt börjar med i 3:an. Jag tycker inte på något vis att detta i sig är fel. Om de här barnen är så duktiga, så är det bra att man tar till vara på dem. Men det som retar mig är att man inte alls verkar satsa på de medelmåttiga barnen.
Tex har barnen 2 läxor i veckan, det är matteläxa och läsläxa. läsläxan består av 2 läskort som vardera innehåller 10 fristående ord. Tanken med detta är att barnen ska lära sig avkodning. Däremot har man ingen "vanlig" läsläxa dvs en text som barnet läser. Jag och min man bad tidigt om att få hem även en läsebok till våra barn, för vi tror att de behöver träna även traditionell läsning. Det fick vi givetvis, men jag tycker dte är anmärkningsvärt att vi måste be om det, det behövde tex inte de här duktiga barnen.
Borde inte skolan vara intresserad av att ta tillvara alla barns resurser och förmågor och ge dem läxor och utmaningar utifrån deras nivå och förutsättningar?
Jag har aldrig stött på det här innan och tycker det är ett ganska intressant fenomen. När nyfiken på hur det är i era barns skolor och hur ni tänker om det hela?
Vore särskilt roligt om någon lärare som är inne i branschen ville ge sin syn på det hela.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-13 11:44
Beklagar alla stavfel, skyller på hala tangenter ;)
