Är 17 år bor själv med pojkvännen/sambo/pappan till vår son som jag är förlovad med. Killen pluggar, jag är mammaledig. Vi har inte socialägenhet, och inte heller någon som helst hjälp av socialen. Vi pratade med socialen innan vi visste att vi kunde klara oss utan social-hjälp, och dom sa som ovan att "är man under 18 år eller fortfarande studerar är föräldrarna försörjningsskyldiga". Det finns "fall" som får hjälp ändå, för att tex föräldrarna vägrar hjälpa till, man inte har föräldrar osv. Man brukar gå före om man vart inblandad i socialen innan tex bott på familjem, fosterfamilj eller liknande. Det krävs rätt mycket att dom ska hjälpa till, och att dom tar en på allvar. Att man visar att man SKA ha hjälp.
Om du går till socialen, talar om hur allt ligger till, talar om att du inte har föräldrar som stöttar eller betalar för dig. Du har inget boende, och du får inte bo hemma. Ditt barn har ingen pappa som är med och hjälper till. Då kan dom se över att du inte är 18 och har föräldrar som är skyldiga att betala. Du kommer att få tjata, och ringa runt, Ta kontakt med allt som har med socialen och få ett boende att göra. Om du hittar en lägenhet som går med på att du flyttar in med ditt barn ( du kan tex ha andrhandskontrakt som någon släkting/bekant hyr och sedan hyr ut till dig, eller en såkallad borgenär) så får du bostadsbidrag för att du har barn, även fast du inte är 18. Om du då har föräldrarpenning,bostadsbidrag ( kolla på försäkringskassans hemsida hur mycket du kan få om du skriver in en ungefärlig hyra) och barnbidrag kanske du klarar dig?
Du kan också kolla om du kan få försörjningsstöd. Det är en summa pengar du får varje månad som du ska försörja dig och ditt barn på, detta har inget med soc-lägenhet att göra. Du kan nog mycket väl hitta en lägenhet på egen hand utan social hjälp, men ta hjälp av socialbidrag och/eller försörjningsstöd.
Jag vet inte riktigt hur man gör eller vad som är regler för någon som vill ha socialhjälp, men jag tror du kan försöka prata med dom och berätta vilken situation du befinner dig i, tillsammans med din son.
Att du har barn som är 3 månader, tror jag kan vara en fördel för dig. Dom ser nog allvarligare på ett fall som har med mamma-och-barn att göra.
Prata med socialen i din kommun och se vad dom säger, men du måste vara nogrann med att tala om situationen och påpeka hur mycket du behöver hjälp annars kommer du skickas runt eller få avslag.
lycka till, kom ihåg att vara stark och inte ge upp! =)