Kan medvetandet överleva kroppens död?
Det forskas intensivt för att förstå hjärnan och hur vårt medvetande fungerar, finns det en själ som kan leva vidare efter att våra fysiska kroppar dött?
Se detta fascinerade program om ämnet.
Det forskas intensivt för att förstå hjärnan och hur vårt medvetande fungerar, finns det en själ som kan leva vidare efter att våra fysiska kroppar dött?
Se detta fascinerade program om ämnet.
Människan med sitt storhetsvansinne kan bara inte greppa att hon en dag bara inte finns längre, iaf inte i levande medvetande form. Precis som hon ofta inte kan acceptera att det inte finns någon högre mening med livet. Människan är av naturen religiös på ett eller annat sätt pga detta, och jag som agnostiker kommer hålla mig till logik och vetenskap, och således i vetenskapens anda inte ändra mig förrän det finns vetenskapliga bevis, på i det här fallet, liv efter döden.
Det är ju omöjligt att svara på eftersom ingen vet vad medvetandet är, ingen har ens någon aning...
Är du agnostiker borde du kunna acceptera att det kan vara på både det ena eller andra sättet och att vi inte har några bevis varken för eller emot ett medvetande som inte är länkat till kroppen.
Ja, det tror jag
Ingen vet, och vi lär ju aldrig få veta heller. Men jag tror att vi har ett medvetande som "överlever" döden.
Alla evidens tyder på att medvetandet är helt och hållet kopplat till processer i hjärnan. Det inte bara saknas evidens för medvetandet skulle kunna existera separat från hjärnan, det finns överhuvudtaget inget vi känner till som skulle göra det möjligt för ett medvetande att existera "för sig själv". Att säga "vi vet inte" känns mer som en undanflykt för att man VILL tro på en själ, snarare än en ärlig inställning till vårt faktiska vetande.
Vet ej, då det inte finns odiskutabla bevis för vare sig det ena eller det andra och påstå att vi VET är antingen utryck för högmod eller att man blandar ihop tron och vetandet.
Vet ej.
" Do you know we exist? Have you been born yet, and are you alive?"
Jag tar upp ovan för att påpeka hur ändå livet och döden går in i varandra, det går inte att särskilja det ena från det andra. Det går inte ens att verkligen veta om man lever, mycket av en finns i ens tankeliv och det är komplicerat att veta hur det förhåller sig till det stora hela.
Jag går på Stephen Hawkings linje, att det finns nog inget liv efter döden. Lika bra att göra det bästa av det vi har och inte förlita oss på att vi får fler chanser. På så vis kanske vi anstränger oss mer.