• LucasMamma2010

    Hypokondri och ångest

    Hej. Jag undrar om det finns fler än jag som varje kväll får ångest och hypokondri, d.v.s inbillningssjuka? Kanske kan vi i så fall hjälpa och stötta varandra i det? Jag har gått hos psykolog osv för detta men ännu inte lyckats få den hjälp jag behöver.

    Jag försöker läka mina gamla sår själv och det är inte så lätt.

    Jag vet att jag mår bättre av att skriva av mig när jag får detta, och gärna ha någon som säger: Det är inget farligt, du dör inte osv. Någon likasinnad där ute som vet vad jag skriver om?
  • Svar på tråden Hypokondri och ångest
  • hejpadej1234

    Hej!
    Jag lider också av hypokondri. Absolut borde vi hjälpa och stötta varandra i detta. Vad är det just nu som känns jobbigt? kram

  • MizzTez

    Jag fick hypokondri efter en rejäl panik attack i december, har viss ihållande ångest åxå.. Detta pendlar dock från dag till dag och allt beroende på hur stressad min vardag är. Med den här hypokondrin kommer en dödsångest, speciellt på kvällar och nätter. Konstiga krämpor i kroppen medföljer som ett brev på posten och allt blir en ond cirkel tillslut. Igår kom jag ur veckans bubbla.. Hoff.. Idag är skallen klarare.
    Haft en jobbig vecka med sonen på sjukhus, kört 72 min bil på 3 dagar för att vara på sjukhuset, en arm som domnar bort, sovit dåligt och varit allmänt orolig. Ligger efter med skolarbetet.. Så det har varit stressigt och då mår jag piss!

  • LucasMamma2010

    Mycket känns jobbigt just nu, vet inte riktigt hur allt började. Men jag har alltid varit känslig/orolig så länge jag kan minnas. Men jag fick en rejäl panikångest attack som du ovan också fick. Jag hade druckit alkohol den kvällen. Blev nog lite för mycket.  Men sen dess kan jag inte dricka alkohol, vilket iofs är bra.

    Och som du ovan skriver så ja, dödsångesten kommer ofta! Och den är fanimig jobbigast! Jag är livrädd för döden och bara för det tror jag att jag kommer dö genom ngt smärtsamt. Jag mår som värst under pms- eller menstruation. Någon av er som oxå är "känsligare" då? Jag är inte stressa vad jag vet, inte medvetet iaf. Men jag har levt stressat eller ja, i en orosfylld atmosfär skulle man kanske kunna säga under perioder av mitt liv. Tror att det är just dessa perioder som "forsar över" och blir till ångest och hypokondri. ALLA tycker att jag är jätte löjlig när jag ligger på kvällar/nätter och skakar/fryser/gråter/skriker för att jag har min panik eller dödssjukdom. Jag önskar att andra människor som tur nog har sluppit detta tysta helvete kunde vara mer förståeliga och mer stöttande än att förlöjliga. Denna dödsångest förföljer mig även in i drömmarnas värld. Har haft HEMSKA drömmar, de flesta började när jag blev gravid. De jag pratade med om det då sa att man får sådana drömmar just eftersom man utvecklas.. men jag vill i så fall inte utvecklas mer.

    Mycket är rubbat i min vardag p.g.a detta skit med ångest. Jag kan inte kolla på vissa filmer, eller lyssna på vissa saker.. osv. Att kolla på nyheterna eller läsa tidningen kan jag endast göra dagtid, för kollar jag på nyheterna på kvällen och de tar upp någon ny influensa t.ex så har jag givetvis den sen. Usch, t.o.m jag tycker detta låter så löjligt när man skriver ner det.

    Hur gör ni för att få bort ångesten/ hypokondrin? Eller hur gör ni för att den inte ens dyker upp? Jag försöker allt! Lösa korsord, läsa en bok, spela kortspel på datorn eller tetris på internet. Bara för att få tänka på annat och bli trött så jag somnar med boken i händerna. Förlåt för all text. Blev lite mycket.

  • LucasMamma2010

    Glömde lägga till att jag fick min första rejäla panikattack som jag nämnde ovan, år 2006.

  • MizzTez
    LucasMamma2010 skrev 2011-10-26 22:32:31 följande:
    Mycket känns jobbigt just nu, vet inte riktigt hur allt började. Men jag har alltid varit känslig/orolig så länge jag kan minnas. Men jag fick en rejäl panikångest attack som du ovan också fick. Jag hade druckit alkohol den kvällen. Blev nog lite för mycket.  Men sen dess kan jag inte dricka alkohol, vilket iofs är bra.

    Och som du ovan skriver så ja, dödsångesten kommer ofta! Och den är fanimig jobbigast! Jag är livrädd för döden och bara för det tror jag att jag kommer dö genom ngt smärtsamt. Jag mår som värst under pms- eller menstruation. Någon av er som oxå är "känsligare" då? Jag är inte stressa vad jag vet, inte medvetet iaf. Men jag har levt stressat eller ja, i en orosfylld atmosfär skulle man kanske kunna säga under perioder av mitt liv. Tror att det är just dessa perioder som "forsar över" och blir till ångest och hypokondri. ALLA tycker att jag är jätte löjlig när jag ligger på kvällar/nätter och skakar/fryser/gråter/skriker för att jag har min panik eller dödssjukdom. Jag önskar att andra människor som tur nog har sluppit detta tysta helvete kunde vara mer förståeliga och mer stöttande än att förlöjliga. Denna dödsångest förföljer mig även in i drömmarnas värld. Har haft HEMSKA drömmar, de flesta började när jag blev gravid. De jag pratade med om det då sa att man får sådana drömmar just eftersom man utvecklas.. men jag vill i så fall inte utvecklas mer.

    Mycket är rubbat i min vardag p.g.a detta skit med ångest. Jag kan inte kolla på vissa filmer, eller lyssna på vissa saker.. osv. Att kolla på nyheterna eller läsa tidningen kan jag endast göra dagtid, för kollar jag på nyheterna på kvällen och de tar upp någon ny influensa t.ex så har jag givetvis den sen. Usch, t.o.m jag tycker detta låter så löjligt när man skriver ner det.

    Hur gör ni för att få bort ångesten/ hypokondrin? Eller hur gör ni för att den inte ens dyker upp? Jag försöker allt! Lösa korsord, läsa en bok, spela kortspel på datorn eller tetris på internet. Bara för att få tänka på annat och bli trött så jag somnar med boken i händerna. Förlåt för all text. Blev lite mycket.

    Åh, vet du.. så underbart att du nämner det där med pms och mens!! Har försökt leta reda på info om just det för jag tycker själv att jag är jätteostabil under min pms vecka! Sen tar det ett tag innan jag kommer ut ur det igen. Jag säger direkt att jag inte tycker du är löjlig!! Vet exakt hur du känner det, många kvällar som jag ligger och mår skit och har världens nojjor.
    Hade åxå hemska drömmar när jag var gravid, med första var det värst men inte lika farligt med nummer två. Mådde däremot ganska dåligt efter jag fick yngsta och idag tror jag att det var starten till det som kom nu. Kände mig fruktansvärt fastlåst, ledsen, instängd, trött, orolig.. Var nog en mild form av depp jag åkte på. Sen började jag jobba och la väl det bakom mig men stressade ständigt istället och det var droppen. 

    Jag kan inte heller kolla på vissa filmer, läser inte tidningar nå mer, viss musik ger mig jättejobbig känsla i kroppen och det där med alkohol funkar jävligt dåligt. Tycker det är jättejobbigt när jag inte kan gå ut, dricka vin och dansa med kompisar, iof så händer det ändå inte mer än kanske 4 ggr per år men de 4 ggr kan jag ju få tycka jag kan få ha!

    När jag får ångesten så försöker jag gå ut och gå, ibland kan jag släppa allt och bara dra.. Så skönt och hjärnan blir mycket klarare efteråt, promenerar minst 30 min varje gång! Sen har jag ju det där problemet med att jag inte kan somna, somnar alltid kring 4 på morgonen i peroder och då ligger jag och spelar på telefonen tills jag däckar annars är min mp3 räddaren för mig. Har alltid hörlurar till telefonen eller mp3n med mig. 
  • Julienne

    Det finns alltså fler som mig..... Hej..... Jag är sjukskriven efter ett blodtrycksfall för en månad sen, efter det har min värld förändrats enormt. Har sen dess ofta oro i kroppen, rusningar som sköljer över mig som vågor, yrsel varje dag och tryck/värk över vänstar bröstet ständigt. Jag har levt med stress i omgångar de senaste åren och jag inser att det här är produkten av att inte hantera stressen på rätt sätt.... Men min milda hypokondri som jag alltid haft har nu stegrat 100 gånger om. Eftersom jag känner symptom i kroppen, glider gärna tankarna in på olika scenarior vad det kan vara och det är oftast nåt dödligt vilket spär på min dödsångest ännu värre. Jag är livrädd för att dö!!! Går hos psykolog och en KBT stresshanteringskurs genom landstinget. Får även hjälp genom företagshälsovården genom jobbet. Men jag är enormt frustrerad. Jag har varit hemma över en månad och jag känner mig inte normal! Hur ska jag komma tillbaka?
    Jag sover skitdåligt. Förr kunde jag åtminstone sova en hel natt, även om jag oftast vaknade med adrenalin i kroppen (varning nr 1....) men nu kan jag nästan inte somna om kvällarna, ligger och grubblar och "känner efter" hela tiden hur jag mår vilket leder till oro vilket leder till ångest och så är hjulet igång.... Sen vaknar jag numera flera gånger under natten och har svårt att somna om.
    Jag har verkligen taggat ner på mina krav och förväntningar på mig själv, vilket är jättebra, men eftersom mina dagar numera består mest av dag-tv är jag förvånad att jag inte känner mig mer avslappnad? Är det själva tv-tittandet som stressar mig kanske? Jag känner att jag numera är väldigt känslig för höga ljud och snabba rörelser, men jag tittar mest på Top model och Project runway, hur stressigt är de?

    Väldigt långt, ursäkta..... Jag är bara så glad att hittat nån mer....

  • MizzTez
    Julienne skrev 2011-11-01 08:24:38 följande:
    Det finns alltså fler som mig..... Hej..... Jag är sjukskriven efter ett blodtrycksfall för en månad sen, efter det har min värld förändrats enormt. Har sen dess ofta oro i kroppen, rusningar som sköljer över mig som vågor, yrsel varje dag och tryck/värk över vänstar bröstet ständigt. Jag har levt med stress i omgångar de senaste åren och jag inser att det här är produkten av att inte hantera stressen på rätt sätt.... Men min milda hypokondri som jag alltid haft har nu stegrat 100 gånger om. Eftersom jag känner symptom i kroppen, glider gärna tankarna in på olika scenarior vad det kan vara och det är oftast nåt dödligt vilket spär på min dödsångest ännu värre. Jag är livrädd för att dö!!! Går hos psykolog och en KBT stresshanteringskurs genom landstinget. Får även hjälp genom företagshälsovården genom jobbet. Men jag är enormt frustrerad. Jag har varit hemma över en månad och jag känner mig inte normal! Hur ska jag komma tillbaka?
    Jag sover skitdåligt. Förr kunde jag åtminstone sova en hel natt, även om jag oftast vaknade med adrenalin i kroppen (varning nr 1....) men nu kan jag nästan inte somna om kvällarna, ligger och grubblar och "känner efter" hela tiden hur jag mår vilket leder till oro vilket leder till ångest och så är hjulet igång.... Sen vaknar jag numera flera gånger under natten och har svårt att somna om.
    Jag har verkligen taggat ner på mina krav och förväntningar på mig själv, vilket är jättebra, men eftersom mina dagar numera består mest av dag-tv är jag förvånad att jag inte känner mig mer avslappnad? Är det själva tv-tittandet som stressar mig kanske? Jag känner att jag numera är väldigt känslig för höga ljud och snabba rörelser, men jag tittar mest på Top model och Project runway, hur stressigt är de?

    Väldigt långt, ursäkta..... Jag är bara så glad att hittat nån mer....
    Hej på dig!
    För mig funkar inte tv som avslappning, mina dagar blir jätte jobbiga om jag bara är hemma och kollar tv. Jag går ut och går som avslappning eller drar en vända på gymmet. Det är enda gången jag får hjärnan att slappna av.. Jag tror faktiskt att mycket av ångesten sitter i att kroppen arbetar för lite och hjärnan för mycket. Sån är ju våran livsstil nu för tiden. Hjärnan får intryck överallt och tillslut borde det bli för mycket. Jag känner åxå att om jag bara är hemma så ger jag hjärnan chansen att analyzera och känna efter för mycket.
    Däremot så prioriterar jag åxå bort saker tex. så tar jag alltid och prioriterar gym och promenader före hushållsarbetet!  
  • Julienne

    Inatt har det varit jättejobbigt. Hela dan igår kände jag mig som en vulkan inför ett utbrott. Jag försökte ändå att ta det lugnt.... Var och fikade hos en kompis, åkte förbi affärn på vägen hem. I bilen började jag plötsligt må skit med yrsel och rusningar genom kroppen (är rusningarna nya blodtrycksfall som kroppen använder som försvar och för att boota om?) Tankarna virvlade iväg, jag blev frustrerad, snäsig och satt mest och grät. Tog till slut en tablett för att lugna ner mig lite, men det kändes inte som det hjälpte. Jag var redan igång....
    Sov mellan 23-03, låg vaken till 05, efter det har jag bara slumrat i kortare 5-minuters perioder fram till 07. Nu på morgonen har jag varit yr som f*n oc h känner mig allmänt nere.
    Ska prova att undivka tv:n idag och se om jag mår bättre då? Jag har varit frågande mot mig själv om det verkligen gör mig avslappnad eller om det spär på det ytterligare....
    Nu; Ut på promenad!

  • MizzTez
    Julienne skrev 2011-11-04 09:00:38 följande:
    Inatt har det varit jättejobbigt. Hela dan igår kände jag mig som en vulkan inför ett utbrott. Jag försökte ändå att ta det lugnt.... Var och fikade hos en kompis, åkte förbi affärn på vägen hem. I bilen började jag plötsligt må skit med yrsel och rusningar genom kroppen (är rusningarna nya blodtrycksfall som kroppen använder som försvar och för att boota om?) Tankarna virvlade iväg, jag blev frustrerad, snäsig och satt mest och grät. Tog till slut en tablett för att lugna ner mig lite, men det kändes inte som det hjälpte. Jag var redan igång....
    Sov mellan 23-03, låg vaken till 05, efter det har jag bara slumrat i kortare 5-minuters perioder fram till 07. Nu på morgonen har jag varit yr som f*n oc h känner mig allmänt nere.
    Ska prova att undivka tv:n idag och se om jag mår bättre då? Jag har varit frågande mot mig själv om det verkligen gör mig avslappnad eller om det spär på det ytterligare....
    Nu; Ut på promenad!

    Hoppas promenaden lättar lite! Frisk luft är toppen! Själv ska jag dra på gymmet efter kl 14 när gubben hittar hem..
  • aaaprilmamma

    Det känns skönt att veta att det finns andra som känner som jag! Jag måste däremot få hjälp snart tycker jag innan jag går under.. Jag mår skit över att jag hela tiden ska vara sjuk.. Jag kan inte leva ett normalt liv längre.. Varje dag är det nånting, men den senaste veckan har det bara varit en sak.. Dock något som ooar mig ständigt! Min son är 7 månader och jag vill kunna vara en normal GLAD mamma åt honom.. Inte sitta och vara nervös och rädd för att leva hela tiden...

Svar på tråden Hypokondri och ångest