Trots???

Har du provat att säga till henne att sluta stirra, att det inte är trevligt. Hon får gå från bordet om hon inte slutar.
Annars är mitt förslag att de två ska göra saker utan dej, något roligt som barnet tycker om, allt ifrån , spela fotboll eller åka någonstans ellre gå på bio. Så hon kan lära känna honom och de två får positiva minnen tillsammans och en egen relation.

Tack så mycket för förslaget, det är värt att försöka. Hon har ju sitt syndrom oxå men det ska inte spela nån roll tycker jag, eller har jag fel?? 

Det vi kallar trots anser jag många gånger bara är känslorekationer. En tvååring som skriker för att han inte får som han vill är inte trotsig, utan ledsen och besviken, och visar det på det sätt han kan. Likaså med din dotter skulle jag tro.

Har ni nyss blivit sambos? Kanske är hennes rekation på detta. Eller så har hon accepterat situationen och ny testar honom på något sätt.

Har ni som sagt var pratat om det? Eller kanske bäst att bara ignorera det, brukar gå över fortast då!     

Ja det kan nog ligga i något du skriver, vi har varit sambos sen i mars och innan det så träffades dom varannan helg hemma hos mig, så jag tycker det är konstigt att det kommer nu. Hon accepterar allt annat här hemma.

Förstår jag dig rätt att du menar att man inte ska säga till henne att sluta stirra? Men man ska väl ändå uppfostra ett barn, syndrom eller inte? Annars gör man ju barnet en björntjänst.

Klart man ska säga till henne vill bara få henne att sluta stirra på honom så som hon gör, den blicken hon ger honom är fruktansvärd.