• lugna gatan

    Prematurer och felbehandling...

    Satt på lunchrummet idag och läste göteborgsposten, analys av vad som hände i juni 2008 med den lilla flickan på karolinska. Började gråta... men fick ta mig samman och bita ihop.

    Nu är det tre år sedan våra prematurer föddes, alla mår bra och vi är så grymt tacksamma att det gått så himla bra för oss. Livet har gått vidare och jag trodde mig ha kommit över den traumatiska biten som det innebar att ha prematura svårt sjuka barn.
    Vi har många läkare att tacka för att våra små prinsessor lever, säkert samma för flera av er här. Helt otroligt hur de flesta gjorde ALLT för att det skulle bli så få komplikationer som möjligt! Stor eloge till dem!

    Men när jag läste tidningen idag kom även andra minnen fram. Minnen av felbehandlingar som gjorde redan allvarliga komplikationer, blev ännu allvarligare. Slarv av en del personal som blev livshotande, rätades upp av annan kunnig personal. Slarv och okunskap som ibland úpptäcktes av oss föräldrar.
    Vet inte hur många gånger man kom in på salen och någon "ambitiös" personal provat nåt som lett till försämringar....
    Hade min ena dotter kanske kunnat tala om hon inte haft syrebrist i flera timmar pga lungkollaps för att en "ambitiös" ssk försökt sig på att "träna bort" cpapen, trots läkare sagt att så ej fick ske på tre dygn? Eller att "det är bara det prematura beteendet" när jag sa att jag var säker på att min dotter hade hjärtsvikt... hon hade det, men det upptäckte de på ett rutinultraljud dagen efter, symptom på hjärtmuskelinflammation som blev akuttransport till annat sjukhus och intensivvård i nära en månad. Hade kanske hänt ändå, men hade jag bara stått på mig, hade det blivit mindre allvarligt om de upptäckt det ett dygn innan?
    Min man stod och kollade medicinpumparna i väntan på något och av en slump såg det ut att visa helt andra siffror än vårat ena andra barn... antibiotika i för hög dos och toksnabb injektion (vet ej vad det heter), då har han ändå noll kunskap medicinskt. kommentaren från personalen var "ojdå! härgick det visst lite för snabbt..." och så fixade de till det rätt.

    Många, många fler sådana händelser heeela tiden. Själv gick man som i ett töcken och var i ett klart underläge, ville ju inte kritisera för man var ju så oootroligt tacksam för allt de gjorde för att rädda våra små barn. Självklart var de flesta verkligen änglar, både doktorer och sköterskor.
    Men funderar på hur mycket fel som egentligen begås, utan att någon gör en tillstymmelse till anmälan? Kanske ska man inte anmäla allt heller? Men borde de åtminstone inte skriva en avvikelserapport för att kunna förbättra sitt arbetssätt och försöka förhindra att samma misstag händer igen?
    Vet bara att ibland kändes det som att våra prematurer inte behandlades som patienter, utan mer som små objekt som det är fritt fram för personalen att exprimentera sina goda och mindre goda ideer på? Som man ju trodde var för barnets bästa...

    Tack för att ni lyssnade, grubblar mycket nu och tar gärna emot lite tankar från er om det här

  • Svar på tråden Prematurer och felbehandling...
  • Katarina76

    Usch, vad många misstag ni råkade ut för! Man undrar vad de har för rutiner om det kan ske så många fel och felbedöminngar? Det låter som om personalen fick improvisera utöver sin kompetens? Vad jag vet är det läkare som beslutar om urträning från CPAP mm.

    Jag tycker inte att ni ska känna skuld själva p g a att man är helt utelämnad till att lita på personalen när man själv inte är neoläkare. Man tror ju, och det är själva meningen, att de ska veta bättre än en själv.

    Lycka till i fortsättningen för era tjejer!

  • NICU

    Får jag tillägga en sak så skrivs det otroligt mycket avvikelser inom neonatalvården. På små misstag från både personal och anhöriga. Dessa avvikelser kommer dock inte upp för allmänheten, utan granskas på avdelningarna, av chefer m.m. för att ta fram saker som "vi" kan förbättra.
    Så fort något avviker från det naturliga SKA det skrivas en avvikelse. På de flesta platser så görs det otroligt bra - andra platser kan jag inte svara på.

    Självklart strävar vi efter att så få misstag som möjligt ska begås. Helst inga över huvud taget. Tyvärr är det mänskligt att fela eftersom det är människor som arbetar och inte robotar :(

    Ville bara att ni ska veta att det faktiskt skrivs avvikelser på precis sånt som ni tar upp i tråden, som för snabba hastigheter, för höga doser, fel spädningar eller ordinationer etc :)

  • lugna gatan

    NICU; Måste bara fråga dig då? Själv jobbar jag inom den kommunala äldreomsorgen och när vi skriver avvikelserapporter så finns det en ruta att kryssa i där det står "patient/närstående/godman är underrättad om avvikelsen". Har ni en sådan inom landstinget/sjukhus också? Borde det inte stå i journalen om dessa avvikelser? De exempel jag tog upp finns inte med i mina barns journaler??? Har lusläst dem. Eller rättare sagt så är det dokumenterat i vissa fall när ett barn försämrats, men de har utelämnat vad som orsakade försämringen. Detta är alltså inte enstaka fall när vi låg inlagda i två månader, utan flera olika incidenter som berörde flera olika personal och personalgrupper.

    Vet inte vad jag skall tro.

  • NICU

    Hej igen lugna gatan!

    Jo, det finns en sån ruta, en del "misstag" berättas för föräldrar - givetvis om det är större misstag som leder till felbehandling eller liknande. Ibland kryssas den inte i. Av olika saker - men framför allt om avvikelsen sker utan påverkan eller skada, men att man ändå ska ta upp den till granskning för att förbättra vården (som du säkert vet då du själv jobbar inom vården).

    I vilket fall som helst så är det ingenting som skrivs i några journaler så länge det inte har skett en felbehandling som leder till något bestående.  Om barnet blir sämre av någon anledning som personalen gett upphov till så skriver man oftast det i journalen (t.ex högt blodtryck pga för höga doser inotroper etc). men ingenting om att någon avvikelse gjorts - det är ett skilt system.

    Kram C

  • lugna gatan

    Tack för svaret.  Men blir upprörd över detta och undrar hur mycket fel som sker utan att vi som föräldrar får veta?! När det är helt uppenbart att en hel del händelser lett till direkt försämring på barnets hälsa, borde man som patient åtminstonde få upprättelse i form av att det förs in i journalen? Speciellt när det handlar om en så liten patient som ej kan föra sin talan. Är det för mycket begärt?

    Vi som jobbar inom äldreomsorgen är skyldiga enligt sociala omsorgslagen att dokumentera alla avvikelser i daganteckningarna, är det sjukvård så dokumenterar vi i HSL, plus att vi skriver avvikelserapport. Enligt socialstyrelsen. Vii har alltid underättat anhöriga då misstag eller andra avvikelser (tex fall) inträffat, pga att de har rätt att läsa i vår dokumentation och då slipper vi onödiga konflikter. (Det är dock mycket sällan som de anhöriga ber att få se dokumentationen).

  • NICU

    De flesta sjuksköterskor/barnsjuksköterskor informerar föräldrarna om något misstag begås, framför allt för att de har rätt att veta det, eftersom det är deras barn, och som du säger, det är föräldrarna som för barnens talan tills dess att de är 18 år och myndiga.

    Gäller det "misstag" som att fel dropp kopplats men som aldrig startats eftersom misstaget upptäcks innan, så sker en dokumentation i avvikelsesystemet, men föräldrarna blir kanske inte underrättade för att felet upptäcks innan det begås. Hade det däremot påbörjats hade föräldrarna självklart fått ta del av det.

    Det låter konstigt att ni inte blev underrättade om att avvikelse skrevs på det som ni upptäckte, jag är nästan säker på att det skrevs, men att ni kanske inte blev underrättade eftersom ni redan var varse om misstaget?

  • lugna gatan

    Ja, det är ju trots allt skönt att höra att det är mest brukligt landet över att dessa avvikelser följs upp. Kanske hade vi otur. Våra barn föddes i början av sommaren och semestrar påbörjades, sommarvikarier sattes in. Nedskärning av platser, salar på avdelningarna stängdes och öppnades om vartannat. Samtidigt som det 2008 föddes fler barn här på västkusten än vad de räknat med. Det var smärre kaos vissa dagar. Tror säkert det finns en förklaring till varför det blev som det blev, men jag tycker inte det är ok ändå.
    "Hoppas" ändå att det var vi som hade otur, så att det inte är på det här sättet för många fler?!

  • NICU

    Jag hoppas det tillsammans med dig! Jag kan ju inte svara på hur det är på "alla" ställen i och med att jag bara varit verksam på två av Sveriges neoavdelningar. Själv är jag hellre där och skriver "onödiga" avvikelser än för få i alla fall och många av mina kollegor också.
    Föräldrarna har rätt till att veta vad som pågår med deras barn och vi ska förklara för "er" så att ni kan förstå, även om det är medicinskt svårt att förstå vården många gånger när man är föräldrar och inte har medicinsk kunskap.
    Det hör ju till!
    Hade det varit mina barn hade jag tänkt precis som du - och det hoppas jag att all personal tänker på - hur det skulle vara om man vore i samma situation som förälder Glad

  • Cloudberry

    Det finns olämpliga inom sjukvården och jag råder dig till att anmäla.

    Sjukvården har enorma brister och dess brister måste uppmärksammas. 

     

  • NICU

    Oh ja, det finns olämpliga personer inom alla yrken.

    En del människor borde byta jobb - speciellt många som jobbar med människor som inte kan det =(

    Tyvärr är det brister i sjukvården och mycket beror på nedskärningar, på grund av att vårdpersonalen går på knäna under hemska förhållanden. Dåliga löner, för lite personal och inga resurser att ta av. Precis som skolväsendet nu för tiden.

    Kan bara hoppas och önska att det blir bättre. MYCKET bättre.

  • Marmacita

    jag har märkt att det beror ju mycket på vilken personal det är ja. Hade en läkare nån vecka eller så som var superärlig o sa verkligen att alla behandlingar e ju lite experiment då barnen dessutom inte kan säga exakt vart de har ont tex så både läkare o personal får ju gissa lite...:-P   men här där jag ligger nu så eju allt bestämmt via oss om det större behndlingar liksom o det känns skönt

    o just nu e vi de ända som ligger hät så har personalen 100% uppmärksamhet    

    o det med cipappen låter ju verkligen fel....en av mina har fprtfarande den kvar men håller på att tränas ur men det eju så att så fort hon tröttnat enligt antagligen mig eller personalen så lägger vi henne igen. ingen ide att pressa dom mer än nödvändigt liksom eller stressa med det bara för att liksom som personalen säger här. 

  • NICU

    Nä, det ska inte stressas ur CPAP:en, man ska träna ur korta stunder i början, inte trötta ut barnen. I början orkar de kanske någon timme men sen får de tillbaka den direkt om de visar att de börjar bli snabbandade eller om andningsmönstret ändras till ansträngt på något sätt. Så trodde jag att man gjorde överallt =(

  • Marmacita
    NICU skrev 2011-09-24 16:00:44 följande:
    Nä, det ska inte stressas ur CPAP:en, man ska träna ur korta stunder i början, inte trötta ut barnen. I början orkar de kanske någon timme men sen får de tillbaka den direkt om de visar att de börjar bli snabbandade eller om andningsmönstret ändras till ansträngt på något sätt. Så trodde jag att man gjorde överallt =(

    jamin e dessutom v 35 (födda v29) de vill välö helst att hon ska vara fri från den oxå då hon visar så bra tecken på att hon vill amma på mig.  just nu e det väldigt tveksamt oxå för hon visar jättetydligigt att hon trivs utan den o ligger på 95-100% men med cipappen lite sämre MEN proverna visar att hon samlar på sig koldioxiden tyvärr...   men men tar dag för dag o ser det efter henne o proven liksom man får ju inte stirra sig blint på en sak liksom bara
  • Inglan

    Vår son blev felbehandlad under ett kirurgiskt ingrepp och VI som föräldrar fick säga till läkaren att en avvikelse SKA skrivas vid felbehandling enligt HSL! Läkaren var otroligt nonchalant och sa "Ja, det kan jag ju skriva om ni vill... men det leder ju ingenstans!" Någon avvikelse skrevs aldrig... Vi fick heller inget läkarsamtal för att få info om vår sons tillstånd eller behandling vilket jag tycker borde gå under HSL då patienten eller dennes anhöriga SKA ha rätt till information om behandling, medicinering och ev biverkningar som finns?

Svar på tråden Prematurer och felbehandling...