Jag blir så irriterad på svärmor och hennes sockersamvete!?!

Hej.

Jag vill flytta! Jag bor på samma gata som min svärmor och det gör mig ibland lite
less. Hon är en väldigt fin människa men jag känner att jag alltid jobbar mot henne.
Iaf när det gäller barn och vad de bör äta och dricka. Jag är inte någon galen nyttighetsmamma som står med pekpinnen och viftar men som dagens irritation.

Min pojk(bonus) kommer hem med en kompis, ser att de har var sin glass. Och jag vet
direkt att de gått förbi hos farmor, jag vill så klart att de ska äta mellanmål när de kommer
direkt från skolan, eftersom middagen är 4 timmar bort (kl 5). Men de har glass så de är
nöjda (just nu) Så de är ute och leker, sen kommer de hem igen en timme senare, men en
till glass... Yes!.. jag tänkte ju att nu kan de äta någon macka, och nyponsoppan jag gjort.
Men jag blir bara så less på detta.. orkar inte bry mig när detta är så återkommande.
Jag tappar som suget att försöka... det är ju inte heller mitt biologiskabarn, så det gör det
lite extra svårt för mig att stå upp för det jag känner, speciellt om han har en kompis med
sig... suck. (det är en sak jag jobbar på, trots att jag "bara" är styvmamma så känner jag att det är min "plikt")  

Detta problem som sagt är inget ovanligt. När vi äter middag hos dem är det ALLTID läsk framme på bordet, trots att vi sagt att de kan väl sluta med det då vi inte vill att barnet ska dricka läst på vardagarna, men svärfar dricker alltid läsk och bryr sig inte om att barnen
inte får, så de blir som sura varje gång (barnen) eftersom det står framme och han får ju.
(svärfar alltså) Tom om de frågar barnen, vad vill du dricka? Och de svarar vatten tex, så blir som ställda, och säger, Va? Vi har ju sockerdricka och tar fram det istället.. Och det blir återigen vi som måste säga NEJ.. och ta fram vatten eller mjölk eller liknande. suck..

Det är som om de har något sånt dåligt samvete när det gäller godsaker, de ska alltid (!)
serveras kakor, glass och efterrätt VARJE gång vi är där, och det är inte bara typ 1 gång i månaden, vilket jag önskar, då skulle jag inte bry mig. Men det är rätt ofta. Och alltid samma visa. Varje dag är det gofika där, aldrig nånsin har jag sett dem äta mackor, eller
frukt. Jag har faktiskt när jag tänker efter aldrig sett en frukt i deras hus, utom jordgubbar nu på sommaren. (det är ju visserligen bär så fortfarande Noll frukter på 4 år)

Jag har pratat med min sambo om detta och han förstår att jag blir less, han har varit
lite av en "latpappa" som aldrig tagit tag i detta. Men när jag kom i familjen har han börjat
inse att det kanske inte är så bra att mata barnen med socker var eviga dag...
Han har också pratat med sin mamma om detta men det är som att det inte går in.
De är klart barnen ska ha glass och kakor, det är lixom hela tankegången. De ser inte 
att det kan uppstå problem med tiden.. de finns problem redan nu men jag ids inte påpeka det för dem, de är så jävla clueless att jag blir förbannad...   

Om jag får flytta så försvinner detta problem, då kan man fara dit på helgmiddag eller liknande en gång i månaden, och en gång till mina föräldrar tex, och då skulle jag inte bry mig att de fick gott, hos mina föräldrar skulle det dock inte bli av, då de inte är såna som alltid behöver socker till maten. 

Jag tror det är lite av "stackars barn" syndromet, alltså de har skiljda föräldrar, så synd om dem. De ska inte behöva va utan gott i livet?! De ska få saker och godis/glass för att
må bättre... Smart. Bra plan!  (jag tycker inte synd om min bonus alls! han har 4 föräldrar istället för 2 som älskar han och tar hand om han, ser till att han har allt han behöver (ej i form om godis=).. det är dubbelt så många som vanligt. Han har 2 rum fullt med leksaker, han har 2 cyklar och 2 bmx;ar, han har så mycket att det är löjligt. =P

(mitt bonus barn har aldrig haft sina biologiskaföräldrar tillsammans) Och han är 10 år gammal nu... 6 när vi lärde känna varandra.

Blev lite längre än jag tänkte... har någon annan liknande svärmödrar eller mödrar eller vad som helst..? Några tips på att få det att fastna i hennes huvud, eller ska jag bara säga att de inte får gå dit.. (vilket inte alls känns akutuellt)