Frustrerad

Jag bor ihop med en man som har två barn (3 och 6) sedan ett tidigare förhållande.
Barnen är hos oss varannan helg och det fungerar bra. Saken hör till den att min sambo behandlar sina barn olika. Han blev lurad (säger han själv) att skaffa den yngste pojken (de gick isär när när den lille bara var 3 månader)

Den äldste är den gnälligaste och mest bortdaltade unge jag någonsin träffat på. Jag har hästar på gården och de är stora djur och jag kräver vissa regler i mitt hem framförallt för att det kan vara farligt för barnen om hästarna inte ser dem. Så fort jag tillrättavisar eller säger åt den äldste pojken (ex jag tycker inte han skall gnälla när det är dags för hostmedicin om han är sjuk, eller att de skall plocka upp sina leksaker eller framför allt att de inte får springa bland hästarna) så tycker min sambo att jag är för hård mot honom. Den yngste sonen får jag skälla hur mkt som helst på, då säger han inte ett dyft (inte för att jag skäller på honom för han är väldigt ordentlig men barn behöver tillrättavisas ibland) Men så fort om jag ens säger ngt till den äldste så har jag fel för naturligtvis gör han aldrig ngt. Och tro mig det är alltid han som startar bråken med lillebror och det är alltid lillebror som får skulden och blir uppslängd på rummet!

Jag blir så frustrerad över detta att det blir mer och mer att jag tar den yngste pojkens parti i allt, han får alltid klara sig själv. Den äldste klänger och hänger på sin pappa, han är så bortdaltad att han vågar inte göra eller leka med andra barn alls!  Jag tycker så synd om den lille och blir bara mer och mer förbannad varje gång, de har slutat med att varenda helg barnen är här ser jag till att jobba, elle råka iväg på långa träningar med hästarna så jag slipper vara hemma! Jag vet inte hur jag skall göra???