Hur mycket ansvar ska min sambo ta när barnen är hos sin mamma???!

Jag tycker du gör rätt i att ställa krav på att få umgås med din sambo på era barnfria veckor. Visst, det är synd om barnen som då kanske inte kommer iväg på sina aktiviteter, men å andra sidan bör då barnen ha aktiviteter som båda föräldrarna går med på att skjutsa till.

Åh! Jag har inget svar, men om jag och min sambo separerar önskar jag att mina barn får en lika fin bonusmamma som du verkar vara!

Spontant känner jag att det är mammans problem att lösa situationen under hennes veckor och att se till att barnen inte blir besvikna. Men jag förstår pappan... Usch vad jobbigt!

Men DU är inte oresonlig om du ställer kravet att hans ansvar som pappa under de barnfria veckorna endast rör nödsituationer och sådant som barnen verkligen behöver hjälp med "på riktigt". Annars kan ju mamman på rent jäkelskap anmäla dem till alla möjligt konstiga aktiviteter och läger runt om i landet och sedan förvänta sig att du och din sambo löser logistiken...

För egen del (som mamma sammanboende med barnens far) väljer jag bort alla tidskrävande och skjutskrävande aktiviteter för mina barn tills de är stora nog att själva ta buss eller cykla dit de ska. Visst är det roligt med aktiviteter, men om de inkräktar på övriga familjens liv allt för mycket får man välja något annat! Hårt i en dels öron - men lugnt och skönt för familjefriden

Tycker att det låter som att han måste ha ett snack med sitt ex om att hon ska försöka lösa dessa saker själv och samtidigt tänka på barnen och inte kortsiktigt att hon sparar på att reparera bilen osv. Hon vill väl inte heller att hennes barn ska lida genom att missa träning som de tycker är kul. Tror att hon "utnyttjar" honom lite eller att han är för snäll och inte berättar hur han faktiskt måste jobba över etc. Menar inte att hon nödvändigtvis utnyttjar detta för att vara elak utan för att hon kanske inte tänker på hur det påverkar och han kanske inte säger ifrån för barnens skull.

Han måste nog säga ifrån så hon sköter att ta dem till träning på sina dagar och han på sina. Han ska väl inte behöva ta ledigt från jobbet för att hon inte orkar? Han måste säga ifrån om hur det påverkar hans planering av fritid och arbete. Det är hennes barn också.

Tråkigt att mamman inte ser aktiviteterna som lika viktiga. Men om din sambo anser att de är det ska barnen då bara gå på sina aktiviteter varannan vecka? Det kan jag tycka inte känns helt bussigt mot barnen. Det bästa är väl om han kan få mamman att ansvara för barnen helt på sina veckor, men nu verkar det inte vara så. Tills det är löst (om det nu blir löst) så får sambon kanske ställa upp för sina barn även på sina barnfria veckor. Som förälder avsäger man sig inte totalansvaret varannan vecka. Ett alternativ är kasnke att flytta närmre mamman så att det inte kräver lika mycket stök.

Jag och mitt ex försöker se till barnen först och främst. Barnen kommer först. Dels för att dom kom innan några andra förhållanden plus att barnen är prio ett alltid. I början när exet träffat sin nuvarande var han ute efter att skapa en ny superfamilj där allas barn skulle bakas ihop till en ny lycklig familj. Varannan vecka struntade han i barnen totalt även om det var föräldramöte eller om två av barnens aktiviteter krockade så att jag var tvungen att välja bort en aktivitet för något barn. Nästa vecka tvingade han ihop barnen med hennes två vilket inte fungerade alls eftersom de inte kommer överrens och eftersom nya frun och han har olika syn på barnuppfostran. Han höll på att förlora sina barn på det sättet. Nu hjälps vi åt. Barnen är våra alla veckor även om huvudansvar för planering och struktur står på varannan vecka. Han åker faktiskt också på ensamsemestrar med sina barn ofta nu förtiden. I gengäld tar jag gärna barnen lite extra ifall han och hans nya ska iväg på något.
Ge och ta. 

Vi sitter i samma sits vi två märker jag. Bor ihop med en man som har tre barn sedan tidigare. De är här varannan vecka men oftast mer. Jag gör som du, ställer upp på det mesta, kör till aktiviteter, lämnar och hämtar på skola, tröstar, hjälper med läxor, kör till kompisar, tar hand om kalas med mera, med mera. Det gör jag inte för att jag är tvingad utan för att jag ser det som självklart och för att jag tycker om hans barn. Och precis som hos er så finns här en biomamma som inte gör det hon borde under sina veckor.

Barnen ringer till oss under mammaveckor och vill att vi ska köra för "mamma orkar inte". De kan ringa på morgonen och vilja att vi hämtar dem och kör till skolan för "mamma orkar inte". Och jag kör varje vecka ett av barnen till sin aktivitet för att "mamma orkar inte". Jag vet inte hur länge jag kommer orka stressa med den här aktiviteten som jag fixar varje vecka. Är gravid och kommer nog inte orka stressa för tidigt från jobbet för att hinna och sedan sitta och titta på i drygt två timmar för att sedan köra hem. Känns som att jag kommer att få bära hundhuvudet den dagen jag säger ifrån. Skitjobbigt.

Precis som du känner jag att vår egentid är väldigt värdefull och det är skönt att inte behöva tjata, fixa och hela tiden finnas tillhands. Särskilt nu som vi snart får ett barn till. Detta är tyvärr en fråga som det kan bli osämja kring hemma hos oss eftersom det känns som att man är en elak bonusmamma när man ifrågasätter varför ett eller flera av barnen måste komma och sova här trots att det är mammavecka och helg. Vi får ställa in planer för att vara biomamman till lags. Det känns som att hon utnyttjar oss. Man vill ju knappt säga nej heller för de som drabbas är alltid barnen. Och det vet hon mycket väl om.

Det är jättesvårt och jag önskar att jag hade svar på hur man kan göra. Hoppas att du får något bra svar. För det är svårt, väldigt svårt och ett stort dilemma. För det känns som att allt blir så fel. 

Jag vill inte vara beroende av att mitt ex ska köra barnet till aktiviteter. (Litar inte på att det blir gjort eller att han kommer i tid.) Vi har gjort ett schema så att sonen är hos sin pappa måndagar och tisdagar. Då får han ha vilka aktiviteter han vill (dvs inga) Han är hos mig onsdagar och torsdagar. Då är det handboll och simning på onsdagar och fotboll på torsdagar under sommar halvåret. Helgerna är (ungefär) varannan och då har han inga aktiviteter. På så sätt får jag och min sambo alla måndagar och tisdagar tillsammans och jag tar ansvar för de aktiviteter jag betalt för och anmält till.

Vi hjälps åt oavsätt vems veckor det är om någon får förhinder eller liknande. Tycker det är självklart. Men det är ju inte hela tiden, men ibland har man möten på jobbet, ungarna sjuka osv.

Mamman är ensam med barnen dem veckor? Ingen som hjälper till henne då med allting? Vill bara berätta att det är mycket tufft att vara ensamstående med jobb och allting som ska göras... Har varit det själv och då får man helt enkelt att prioritera bort en del saker både av ekonomiska och tid krävande skäl.

Tråkigt att mamman inte prioriterar sina barn såsom du prioriterar dina bonusar. Jag tycker att din kille ska ta ett snack med mamman om vilka aktiviteter barnen ska ha och hur de ska lägga upp det så att de båda klarar sin situation. Det är inte upp till dej att lösa den åt dem och även du ska respekteras i din vuxenrelation till pappan.