Knivig sits? pepptalk önskas

Jag tycker din sambo ska kämpa för att komma in så mycket som möjligt så fort som möjligt. Jag tror det är stor risk att han annars blir blåst på det växelvisa boendet vid 2 år. Tvivlar på att mamman kommer släppa till det om hon är svår redan nu.

Jag tycker du ska peppa din sambo att ta reda på hur han ska gå tillväga och vilka rättigheter han har. Jag vet tyvärr inte rätt instanser för det här men jag tycker han ska kämpa och kanske rådfråga någon som varit med om något liknande. Jobbar med en kille som har ett numera ganska stort barn som han inte fått träffa för mamman och han har inte velat gå vidare men det är ju jättesvårt att komma in då.

Det är ju toppen att din sambo vill vara delaktig i barnets liv och jag förstår att mamman inte vill ha växelvis boende på ett så litet barn men jag tycker absolut det ska finnas en detaljerad plan för när han ska få träffa dottern och s a s skolas in till att bli en fullvärdig förälder.

Jo, jag är också rädd för att mamman kommer sätta sig på tvären (dessutom, och här tittar juristen i mig fram) så är boende och vårdnad inte samma sak, är så irriterande att hon gjort det till en principsak. 
och jo, jag försöker stötta och peppa, men jag vill liksom inte lägga mig i för mycket eller att han ska känna att jag är för påtryckande, vilket är svårt eftersom jag vill att han ska få "rätt till" sitt barn han också.
Och en plan vore klart önskvärt, tyvärr vägrar mamman att säga mer än" tre dagar i veckan" *suck*
Men växelvis boende är så klart inte aktuellt, men någon antt ibland vore nog bra, speciellt som mamman annars får ta hela bördan själv. 
Samtidigt kan jag liksom känna att hon satt sig i den här sitsen helt själv, visst har hon rätt att fatta beslut kring sin kropp, men då får man nästan räkna med att pappan kanske inte vill vara med på tåget, och när han nu vill det, passa på att utnyttja det och få avlastning. 

Även om hon har vårdnaden så har han fortfarande umgängesrätt, vilken kan regleras i familjerätten eller via advokat och tingsrätt. 
Genom att gå genom familjerätten får din sambo umgänget reglerat av ett avtal som mamman sen inte kan avvika från och gör hon det blir det konsekvenser (kan t.ex vara böter eller liknande, detta för att verkligen förhindra umgängessabotage) 
Sen är det en villfarelse många pappor lever i, att mamman kan bestämma hur hon vill och att han måste göra som hon säger. Så är det inte.
Om din sambo vill att du ska träffa hans dotter så ska ni göra det, det har mamman faktiskt inget med att göra.
Hur hårt det än låter och hur det än må svida i biomammors skinn så kan dom inte kontrollera en annan vuxen människa. Har hon valt att sätta ett barn till världen med din sambo så får hon snällt dela ansvaret med honom och det innebär att han oxå kan ta beslut rörande barnet.
Nu är det iofs så att hon har vårdnaden, så några större beslut kan han ju inte kräva att vara med på. Så det borde ni göra något åt, även det genom familjerätten eller genom advokat.
(Ju längre tid ni väntar, desto längre tid har mamman på sig att hålla barnet ifrån din sambo och på så sätt blir det svårare för honom att få gemensam vårdnad. )
Men när det kommer till små beslut som vilka kläder barnet ska ha på sig, eller vem som ska få träffa barnet när det är med pappa, osv.. det har han lika stor bestämmande rätt i som mamman. Så ta ett snack med din sambo. Kanske borde han även ta kontakt med en advokat för att få lite rådgivning. Det brukar göra att man får kännedom om sina rättigheter och slutar vara rädd för mamman. 

Lycka till!
 

Tycker din sambo och mamman skall gå till familjerätten och försöka göra upp en umgängesplan. Det är kostnadsfritt dessutom. De kan inte bestämma något men ge råd och finnas som en neutral del i samarbetet så att säga.

Vårdanden har inget med umgänget att göra, pappan har umgängesrätt endå, så bara för att hon har vårdnaden så innebär det inte att hon kan bestämma umgänget och ändra tider som hon vill.

En 6 månaders är fortfarande ett väldigt litet barn, så att umgänget just nu är hemma hos mamman till stor del är inte så konstigt.

Att mamman unfanhållit info om att hon varit gravid såpass  länge är givetvis fel MEN inget som skall påverka umgänget, sånt får man tyvärr bita ihop om, och fokusera framåt och för barnets bästa.

Umgängesrätten måste redas ut, för den har han. Hon verkar inte riktigt ha kunnat komma över ett och annat pga att du inte får träffa dottern? Jag tycker att han ska ringa familjerätten och diskutera åtminstone. Det är inte bara hennes barn.

Jag förstår att du mår dåligt av hela sitsen, men tycker verkligen att du ska sluta vara arg på exet pga att hon undanhöll graviditeten så han inte kunde säga till om abort. Han hade inte kunnat tvinga henne ändå och för övrigt så kan du väl inte framöver tänka på hans dotter som "den som kunde försvunnit om hon sagt till i tid", låter lite som att ni är arga över att hon inte gjorde abort?

Jag låter elak nu, jag vet, förstår att du mår dåligt av det här, men jag tänker ändå att dessa små agg mot mamman om hur dottern blev till måste bearbetas. Även om hon kanske agerat fel. Ni hade ändå inte kunnat göra något då.

Är själv styvmamma och även om jag älskar min mans barn så är det ett helt liv av att anpassa sig efter exet och försöka göra det så lätt man kan. Man måste försöka släppa att hon gjort fel mot honom och inte tänka på det mer. Annars blir man galen.

Tack Fluffskalle. Nej, arg över att hon valde att behålla barnet är jag inte, men jag stör mig lite på att hon var så nonchalant kring vad sambon tyckte om det hela, även om hon så klart har rätt att bestämma över sin kropp och hur hon vill göra med barnaalstrandet . Jag antar att du har helt rätt dock, jag behöver bearbeta det hela, min kille verkar ha gjort det (fast han har ju förstås haft 6+ månader på sig att göra det), för jag vill verkligen inte att bonusdottern ska fara illa. 
Kan berätta att jag träffat guldklimpen nu, det kändes väldigt bra,  jag är glad att jag gjorde det dessutom, för nu känns hon verkligen inte som någon som finns enbart i " det abstrakta", och i och med att hon så att säga blev (ber om ursäkt för formuleringen) "verklig" blev hon ju därmed också någon som jag kommer att bry mig otroligt mycket om och som givetvis ska få ha det så bra som möjligt. Det är nog som sagt något jag måste få bearbeta lite, vilket dottern eller sambon givetvis inte ska behöva lida för.