• izzi

    Vad har tagit åt mig?

    Jag har gått från att ha varit en person som älskar mitt jobb till att fundera på att bara vara hemma med mitt barn. Jag är högutbildad och har ett jobb med mycket frihet, ansvar mm. Har alltid älskat mitt jobb. Jag har en dotter på 2,5 år och jag var föräldraledig i 9 månader och längtade tillbaka till jobbet och alla sociala kontakter. Det var en jobbig tid att vara hemma, dottern hade stora sömn och magproblem. Men nu, nu önskar jag inget hellre! Semestern och sommaren har varit underbar! Dotterns sömnproblem är borta och magen håller på att rätta till sig. Vi har så roligt tillsammans (ja det finns ju jobbiga dagar också). Jag vill gå på föräldraledigt nu! Jag vill vara med mitt barn inte sitta på ett tråkigt kontor hela dagarna. Har blivit erbjuden ett nytt ansvarsområde som jag är så kluven till. Jobbet för mig har blivit så sekundärt! Vet inte vad jag vill säga egentligen, kanske det finns någon med ett råd där ute. Eller någon som känner som jag? Det kanske går över?

  • Svar på tråden Vad har tagit åt mig?
  • amanda h

    Du får ju göra det som känns rätt för just dig, följ ditt hjärta. Du kanske brukade vara en karriär-kvinna, men det kanske inte är du längre, nu när du har din dotter? Finns det möjlighet att jobba deltid? Är det funderingar du har på att bli hemmaförälder på heltid eller bara några månaders föräldraledighet?


    Jag är säkert yngre än dig, men jag är också utbildad och hade planer på att göra karriär, men sen fick jag min son och nu är jag gravid igen, då bryr jag mig inte om det längre :) vill bara vara hemmafru och hemma-mamma. Iaf nu när det känns rätt! Kanske känner annorlunda om några år. Så du får helt enkelt känna efter vad som känns rätt för dig. :)


  • JeckaH

    Det låter helt normalt. Att vilja vara med sitt barn först och främst är liksom meningen :).

  • izzi

    Jo egentligen skulle jag kunna gå ner till heltid (jobbar 90%) men vi ska försöka få ett syskon så egentligen borde jag gå upp till 100% för att höja min sgi. Speciellt hur saker kan förändras, skönt att höra era tankar om det hela.

  • Cissan77

    Känner igen mig. Har ett bra jobb som är kul och med mycket frihet och ansvar, med allt vad det innebär. Men det är ju mina två små fina där hemma som verkligen betyder något. Tror och har accepterat att det är så här det är att vara mamma. Att jag alltid kommer vilja vara någon annanstans än på jobbet. Men för den sakens skull vantrivs jag som tur var inte på kontoret. Jag har det jättebra. Men det klart att jag längtar efter dom mina.

    Jag löser det så här... Jag är på jobbet supertidigt. Oftast är jag här före 6.30 så jag kan komma hem tidigt. Är hemma till ca 15 och jobbar ändå 100%. Känner ändå att jag hinner vara med dem en del före sängdax så det är okej. Sedan tror jag att det gäller att acceptera att saker och ting förändras när man får barn. Prioriteringar är ju en sådan sak.

    Men det är ju mysigt att ni ska försöka få ett syskon. Då kommer du ju hem igen Glad Lycka till!!!

  • skånegås
    izzi skrev 2011-08-15 10:15:41 följande:
    Jo egentligen skulle jag kunna gå ner till heltid (jobbar 90%) men vi ska försöka få ett syskon så egentligen borde jag gå upp till 100% för att höja min sgi. Speciellt hur saker kan förändras, skönt att höra era tankar om det hela.
    skit i sgi om du klarar dig annars... Pengar kan du tjäna då de är stora....
Svar på tråden Vad har tagit åt mig?