Vad har tagit åt mig?
Jag har gått från att ha varit en person som älskar mitt jobb till att fundera på att bara vara hemma med mitt barn. Jag är högutbildad och har ett jobb med mycket frihet, ansvar mm. Har alltid älskat mitt jobb. Jag har en dotter på 2,5 år och jag var föräldraledig i 9 månader och längtade tillbaka till jobbet och alla sociala kontakter. Det var en jobbig tid att vara hemma, dottern hade stora sömn och magproblem. Men nu, nu önskar jag inget hellre! Semestern och sommaren har varit underbar! Dotterns sömnproblem är borta och magen håller på att rätta till sig. Vi har så roligt tillsammans (ja det finns ju jobbiga dagar också). Jag vill gå på föräldraledigt nu! Jag vill vara med mitt barn inte sitta på ett tråkigt kontor hela dagarna. Har blivit erbjuden ett nytt ansvarsområde som jag är så kluven till. Jobbet för mig har blivit så sekundärt! Vet inte vad jag vill säga egentligen, kanske det finns någon med ett råd där ute. Eller någon som känner som jag? Det kanske går över?