Någon som har lite råd till en nybliven bonusmamma?

Hej, Jag är inte bonusmamma men vill svara ändå. Jag har 2barn och är ensamstående, är särbo med en ny man och jag kan se vissa likheter i det du skriver.

Om man är 7år är väl 20,30-21,00 en ok tid att gå att lägga sig en vardag. Att hon blir arg , lessen när ni är intima med varann är ganska normalt beteende. Förklara att ni är kära och då kramas o pussas man. Det är viktigt att visa att man tycker om varann tycker jag. Speciellt inför barnen. Att hon kommer till er på natten är ju inte mycket att göra. Hon vill ha trygghet och det är ju viktigt att hon får det. Killen du träffat har barn och tyvärr går barnen i första hand. Man får smyga med sex till sent på nätterna och ibland blir det inget sånt alls. Jobbigt när man är nykär. Detta du beskriver är livet och barn tar ofta all uppmärksamhet,,bara att vänja sig.

Jag anser att du ska låta flickan få vara pappas flicka när hon är där! Så du bör kanske lägga dig någon annanstans under den vecka som pappan har sin dotter. Hon är bara 7 år! Jag förstår att du inte har några egna barn ännu. Hade du haft det hade du förstått att det är du som klampar in i barnets liv och gör anspråk på hennes pappa. Låt henne få ha sin pappa under den vecka hon är där! Låt henne (och pappan) få den tid de behöver för att släppa in dig i sitt liv. Hon kommer att acceptera att du finns där - men det kan ta tid, Vad beträffar läggdags. Barn är olika. Det kan tyckas sent att inte somna förrän 22.30 men vissa barn har svårt att komma till ro, Kanske är det just för att hon saknar sin pappas närhet under godnattstunden - tryggheten att ha honom intill sig. Är det någon som läser godnattsaga för henne t ex? Det tycker jag att pappan ska göra. Inte du. Du skriver att ni nyligen träffats och att allt går så fort... Du vill förståss ha din kärlek intill dig och gosa med honom men hon har faktiskt större rätt till honom än vad du har! Så jag upprepar, flytta in i flickans rum under hennes vecka med pappan. Så kan du dessutom sova ostört! Varannan vecka kan du säkert undvara mannen även om du också älskar honom otroligt mycket.

Det var det dummaste jag läst. Flickan har ett eget rum, pappan kommerju och nattar henne och han kan umgås med sin dotter på dagtid.

På dagtid? Har han kanske inte jobb att sköta. Går inte barnet i skolan? Tänk först, tala (skriv) se´n! Hon beöver sin pappas närhet den tid de träffas. Om pappans nya kvinna har svårt att förstå det så kan man undra hur det kommer att avlöpa. Det verkar röra sig om att "Bonusmamman" helst vill ha sin kärlek för sig själv på natten o stör sig på flickebarnets behov av närhet till sin pappa. Ja, det är precis som hon själv skriver, lite egotrippat från hennes sida.

För det första ska man aldrig någonsin jämföra kärleken mellan två vuxna människor som är kära, med kärleken mellan ett barn och en förälder på det sätt du gör. Alltså är det ett väldigt korkat råd att flickan ska få all tid på hennes vecka och att TS ska undvara sin man varannan vecka. Det är ingen tävling om vem som har mest rätt till vem. Jösses så dumt. 
Nåväl. 

Däremot är det pappans skyldighet att se till att familjen enas, det är ett ansvar som ligger på honom ensam och säkert inte alltid så lätt. 
Men det är hans skyldighet att se till att både du TS och hans dotter känner sig lika delaktiga i den nya familjekonstellationen. Detta för att han är den enda gemensamma nämnaren. 

Vad gäller kramar och pussar och närhet så är det även här pappans skyldighet att prata med sin dotter och få henne att förstå att pappa och du är kära och att ni vill vara nära, men att det absolut inte betyder att hon inte får vara nära, eller att det blir mindre pussar över till henne. Försök göra det hela till familjemys istället för att du och han myser och sen myser han med dottern. Kryp ihop allihopa i soffan, sitt på varsin sida och kramas med sambo/pappa. Ju mer öppna ni är med er kärlek, desto mer trygg kommer flickan att känna sig i situationen. 
Jag och min sambo hade ett par månader i början med barnen då vi "bara var kompisar" men sen pratade sambon med sina barn om att han var kär och ville pussa på mig och undrade om det var ok. Det var det och sen dess har allt rullat på. Här hemma pussas och kramas det till höger och vänster, och tycker bonusdottern att vi har pussats för lite en dag så ser hon till att det blir ändring på det :)

Vad gäller nätterna så är det inte så mycket att göra åt det, jag har samma problem som du av att vara lättväckt. 
Hos oss sover barnen i sina egna rum (dom är fem och sju år) och om dom vaknar på natten kommer dom in till oss. Då vaknar jag oftast och går tillbaka med dom och nattar om dom. Skulle det vara pappa dom vill ha väcker jag upp honom och så går han och nattar om dom. 
Det är så det är att ha barn och det är inget du kan göra något åt. Men du kommer att vänja dig :)

Mitt bästa råd är att vara dig själv. Respektera barnen, och respektera dig själv. Prata öppet med din sambo om dom känslor som kommer upp, vare sig det är negativt eller positivt. Våga ta i problemen och våga omfamna det som är bra. 
Framför allt, se till vad som funkar för ER som familj (och där är du, dina åsikter och dina känslor självklart lika viktiga som barnens och sambons). 

Lycka till och grattis till kärleken! :)

Mitt yngsta bonusbarn brukade vakna så där på natten första året - kanske ett och ett halvt år. Maken följde med tillbaka till barnrummet och somnade oftast om där. :)
Barnet hade nog mycket mardrömmar för jag hörde lite gråt ibland när det vaknat. Men det har blivit SÅ mycket bättre. Jag kan inte minnas sist det hände och vi har ändå bara bott ihop i tre år.
Så mitt råd är helt enkelt att hålla ut.

Som andra sagt, förklara för barnet att ni är kära och det är därför ni vill kramas. Det är bättre för alla.     

Mitt råd:

Avsluta och påbörja något med någon som INTE har bagage upp över öronen som du kommer få bära med honom.

Hej!

Grattis till kärleken och till att ha fått en bonusdotter, som du uppenbarligen tycker om!

Min erfarenhet  som både förälder och bonusmamma säger mig att sånt här tar tid, och måste få ta tid. När man får biologiska barn har man tid på sig att ställa om sig till att fokus ligger på någon annan. När man får bonusbarn kan det bli som en kalldusch. Att ha barn är underbart, både bio och bonus, men det är ingen "walk in the park"...

Jag tycker att din bonustjej verkar vara ett helt normalt barn. Barn vaknar på natten och vill ha tröst, det är nog snarare en regel än ett undantag. Och läggtiden är inte orimlig. Barn är väldigt olika. Min sexåring somnar aldrig någonsin före 20.30, hur tidigt hon än varit uppe eller hur mycket hon än rört sig ute i friska luften under dagen och hon är pigg och glad på morgonen. Vi har dragit slutsatsen att hon får den sömn hon behöver.

Sen kan man ju såklart  ha olika åsikter om samsovning (läs gärna om attachment parenting). Jag och min man samsover med min 6-åring, hon gör det inte hos sin biopappa. För henne funkar det bra att ha det så.  Jag anser inte att jag gör det för min skull - tvärtom.

Det där med egen vuxentid när barnen är hos er...ja, det blir inte så himla mycket helt egen tid när man har barn. Passa på de veckor ni är barnfria.

Lycka till

 

Är också precis nybliven sambo med en bonustjej på 4 1/2 år. Min och min sambos relation har också utvecklats fort (vart tillsammans sen i dec 2010), men precis som du och din sambo så känner vi att det här är rätt! Även mitt ex hade en dotter som var ca. 5 år när vi träffades, i båda fallen så tog vi det lite lugnt de första gångerna jag träffade barnet, kanske bara hålla handen och nån snabb liten puss då och då. Men efter ett par gånger så kramades och pussades vi som vanligt och det har inte vart några problem.. Har det frågats nått om det har vi bara förklarat att det är så man gör när man älskar någon och så har det inte vart mer med det. Båda tjejerna har också emellanåt kommit och velat vara med när vi vuxna kramats och då har vi kramats allihopa. Men båda dessa tjejer som vart/är mina bonusar är öppna, sociala och rätt vana vid att träffa nya människor. Har ni inte pussats och kramats när hon har varit med redan innan du flyttade dit? En sak jag tycker min sambo gör väldigt bra är att han ofta säger "mina båda älsklingar", "mina fina flickor" och liknande saker och ofta myser med och kramar om oss båda samtidigt - det blir en härlig familjekänsla =) Ang. sömnen så tror jag du kommer lära dig somna om med tiden =) Det är ju svårt att göra något åt att hon vaknar.. Jag har alltid sagt åt henne om uppenbara saker, typ som "kleta inte med glasspinnen i soffan" och sånt som jag upplever är saker man skulle säga till kompisars, kusiners eller andras barn i allmänhet om. Sen har det allt eftersom gått över mer i "Häng upp jackan. Använd gaffeln. Etc". Nu på senare tid har min sambo sagt till mig att jag får säga till henne mer på skarpen när hon missköter sig, hon är på äg in i nÅtt trots-stadie för det kinkas väldigt mycket med allt och vägras lyssna på vad hon blir tillsagd. Vet inte om detta var till nån hjälp =)

Vad är detta? Vad då sova i annat rum och låta flickan ha pappa ifred. Då kan hon lika gärna skaffa en lägenhet som hon flyttar till varannan vecka. Det handlar väl snarare om att barnet måste vänja sig vid pappas nya. Den nya ska för den skull inte suddas ut och förintas. Barnet behöver förstå att flickvännen är betydelsefull för pappa och inte är en fiende. Barnet och flickvännen behöver snarare lära känna varandra så att hon blir en naturlig del i flickans familj. Om man ska göra som du föreslår så blir det ju att göra flickvännen till något onormalt och ett bihang!

Nej, slussa in barnet i relationen. Umgås, åk till badhus, laga mat tillsammans, lek på en lekplats utan pappa. Lär känna barnet och låt barnet lära känna dig. Ingen av er har mer rätt till den andra. Ni har olika rätt och olika behov av pappan och barnet måste lära sig att dessa roller inte är konkurrenter. Du ska inte undanskuffas i ett hörn. Då blir det värre.

Min man var noga med att få mig att bli delaktig när jag träffade hans barn. Vi gjorde saker tillsammans och jag blev inte undanskuffad i ett annat rum när vi skulle sova. Vi sov i dubbelsängen och ibland så sov vi fyra i sängen. Till en början lade de sig endast på pappas sida men så småningom så lade de sig bredvid mig istället. Relationen växer fram med tiden. Och vad gäller sovtid. Här ligger tioåringen i säng vid 21.30, de andra vid 22 och 22.30. Och klart ni kan pussas inför barnet men ni behöver ju inte klänga på varandra i tid och otid. En puss och kram då och då skadar inte, barn mår bra av att växa upp i ett hem fyllt med kärlek så länge man inte glömmer bort barnen.

Jag hade samma probelm när jag och min man flyttade ihop och hans dotter var 8 år. Hon drog hela tiden ut på läggningen, låtsades drömma mardrömmar om nätterna för att få sova i vår säng osv. Hos mamman får hon sova i mammas säng, vi var hårda med att hon absolut inte får sova i vår säng, det funkade sådär men en vecka testade vi att muta henne med att om hon sover hela natten i sin säng hela veckan så får hon göra något roligt (typ spela tv-spel) sista dagen innan hon åker till mamman och det fungerade:) Efter den veckan har hon sovit varenda natt i sin egen säng och vi har aldrig mutat henne efter det :) Med hennes syster är det jobbigare, hon ligger i sängen och gråter högt om nätterna för att hon inte får sova i vår säng, men vi fortsätter vara hårda med att hon skla sova i sin egen säng och hoppas på att det blir bättre snart, hon är inte här lika ofta som sin syster och är inte så van att sova utan mamma i samma säng..

Kära du!

Det är tufft att vara styvmamma (ja, jag kallar det så) Ska fatta mig kortare än andra. Vet redan nu att vissa kommer att ha kritik på det jag säger. Men det är ju DU som ber om råd inte de andra.

Att vara 7 år och gå till sängs vid 21 är på tok för sent enligt mig. 20,00 borde det vara släckt. Hur länge ska hon annars vara uppe när hon blir 11, 12 osv?? Det är BARN inte tonåringar! Man vill ju ha lite vuxentid oxå om kvällarna.

Ni ska pussas så mkt ni vill även inför barnen/barnet. Det är ingen som ska ändra på det. Man gör så när man älskar varandra. Om hon har problem med det så får ni prata med henne vid ett lämpligt tillfälle.      

Barn ska sova i sina egna sängar. Självklart kommer de ibland på natten med då följer man med dem in igen. Visst finns det föräldrar som har sina barn i sängen på nätterna, det är upp till varje par Det händer dock inte hos oss.. 
 
De "regler" som du/ni vill ha för era ev gemensamma barn i framtiden bör ni tillsammans prata om och börja införa så smått. Mamman ifråga har säkert sina regler och NI har/kommer ha era/nya regler och det är bara att stå på sig. Varje familj har sina regler och så är det.

Nu är det säkert några som tar illa upp av vad jag skrivit och som blir förbannade på mina åsikter. Till er vill jag säga: Det är inte NI som bett om råd! Och som svar på er nästa fråga: Ja, jag har egna barn och ett styvbarn.    

jag är också bonusmamma och trivs jätte bra med det men jag är även fullt medveten att det inte är lätt alla gånger.

Kom även ihåg att barn är ständigt i förändring och de växer fort. Det du tycker är ett problem idag kanske inte är ett problem om några veckor utan då är det andra problem som har dykt upp.
Det är viktigt att din sambo släpper in dig i uppfostran och att ni kan prata om saker. Du har absolut rätt att säga din åsikt och han har rätt att säga sin. Och så får ni kompromissa. Även par som har gemensamma barn får göra så hela tiden.
Om nått halvår kanske till och med är du som följer tjejen till sin säng och stoppar om henne tills hon somnar om igen.

Lycka till och välkommen in i familjelivet!