5år och inga kompisar!!

Min son fyller 5 år nu och har inte heller några direkta kompisar förutom dom på dagis och några av våra kompisar men jag tror och hoppas att det kommer med tiden. Barn kan vara elaka mot varandra emellanåt men som ovan skrev att det är så dom är, ena sekunden är dom ovänner och sen så vill dom leka med varandra. Så länge det inte är direkta elakheter så brukar jag inte ingripa genom att säga ifrån.
 

Hej!
Börja med att säga till dem (barnen/kompisarna) ! om du inte redan gjort detta.
Sen så är det nog ganska vanligt att när dem blir tre så blir oftast en av dem utanför, tråkigt nog.
Men det är ändå inte okej! Så acceptera det inte.
Och bygg på hennes självkänsla och att kunna säga ifrån o.s.v.
För annars kan det sätta spår! Och sätt henne lite i rampljuset, ta fram henne.
Så att hon känner att hon ska ta för sig och öka sin sociala sida.
Visst, hon är liten än, men när är bättre om inte redan nu att satsa på sina små och visa dem vägen?

Och ha uppsikt när dem umgås!

Sen tycker jag nog att du i fortsättningen
låter henne leka med en i taget, så att dem inte blir tre och ngn blir utstött.
 Lycka till!

Du borde också kunna säga till på förskolan så de jobbar mer på att integrera henne med de andra barnen.

Tack för att ni skriver.
Min dotter har ingen kompis på dagis heller och av det hon berättar så låter det som att hon är alltid tredje hjulet.
Vi har tagit upp det med fröknarna och ska göra det nu igen efter sommaren så att de inte glömmer henne i den stora barngruppen. Som tex idag så sa hon att de andra barnen retar mig och sjöng att "du får inte följa med hem till oss". Då hade hon gått till sin fröken och berättat det så imorgon ska jag ta upp det med hennes fröken. Det är så hemskt att se sitt lilla barn komma utanför och bli mobbad.

Vad ska jag göra?? 
 
Hon är så blyg och känslig men en bra kompis som tycker om att ha kopmisar i sitt rum.  

Gör ni föräldrar något aktivt för att era barn ska få kompisar? Vad gör ni?

Umm AbdurRahman: Vad föreslår du att jag gör för att höja hennes status? Hur ska jag sätta henne i rampljuset? Hon ska snart börja på en danslek 1g/veckan som jag hoppas ger henne nya kompisar.

Nu var det ju en månad sedan tråden startades, men jag känner igen mig. Känner det som att min dotter gärna kommer utanför och blir tredje hjulet. Liksom "hänger med" men deltar inte aktivt. Hon har en kompis som är väldigt framåt och tar för sig massor, som hon gärna vill leka med, men allt blir tyvärr på det barnets villkor hela tiden.

Min dotter hade inte överdrivet många kompisar vare sig på förskolan eller i området när hon var yngre.. Detta ändrades rejält när hon började skolan.. nu har vi kompisar som ringer på dörren varje dag och frågar om de ska leka.. Är hon möjligtvis lite blyg och introvert? såna barn har lite svårare att hitta kontakt med andra barn.. Min tjej har öppnat upp sig sen skolan började och jag är själaglad.. :)

Hoppas det blir bättre för er också riktigt snart. 

Min dotter är välig blyg. 

Det gör så ont i att se henne komma i skymundan. Hennes blyghet hindrar henne i det mesta speciellt i nya situationer.

Finns det några knep för blyga barn?

Men bjuder ni som föräldrar med barn hem efter dagis? Jag brukar ta med mig hem något barn i veckan så de får leka nån timme.

Svårt förstås om inget barn vill följa med kanske.. Svårt det här med vänner.

Puffar upp denna tråd som jag känner igen mig i.
Jag vill ge tips om en denna länk:
www.linusjonkman.com/
Föräldrar - varför uppmanar ni era barn att ta plats.
Tänkvärda ord!

Jag är själv introvert och var blyg och tystlåten som barn. Jag behövde inte många kompisar för att må bra -- men jag behövde någon bra kompis!

Vi flyttade runt en del när jag var barn. I och med att jag hade svårt att ta kontakt var jag ensam, och dessutom lätt för andra barn att mobba, eftersom jag var känslig.

Det låter som om din dotter är introvert, så väldigt många kompisar vill hon kanske inte ens ha. Det sagt behöver hon säkert någon bra kompis. Och det gör ont även för en femåring (eller framför allt för en femåring) när andra barn säger att hon inte får vara med. Det tycker jag inte du ska acceptera.

Mitt tips är att prata med föräldrarna till de andra barnen i grannskapet som hon ibland brukar leka med om situationen. Att låta henne leka med dem en i taget tycker jag också låter bra, om det är möjligt.

På förskolan tycker jag du ska prata med pedagogerna om situationen. Även introverta kan känna sig ensamma och utstötta. Be dem vara uppmärksamma på hur de andra barnen behandlar henne, och se till att hon får vara med där hon vill. Om andra barn aktivt utesluter henne ska det inte accepteras. Hon ska naturligtvis inte tvingas med om hon inte vill, men att utgå ifrån att hon bara vill vara själv är inte heller rätt. Hon kanske inte törs säga ifrån själv.

Någon säger att det löser sig med tiden. Jag önskar att någon vuxen i min närhet hade sett hur jag hade det som barn och tagit tag i situationen redan tidigt. Det är inte bra för en femårings självkänsla om vuxna accpeterar att andra barn aktivt utesluter henne ur gemenskapen.

Hoppas det löser sig och att din lilla tjej hittar en eller två bästisar som hon kommer överens med.