Min 3:e förlossning och´jag är livrädd

Usch då. Förstår din rädsla. Du har inte funderat på kejsarsnitt för att helt slippa all oro kring själva förlossningen? Vid extrem rädsla ska det vara möjligt.

Be din BM remittera dig till spec MVC och träffa en läkare för att ha en igångsättningsbedömning, eftersom att du vill ha det.

 

Jag sitter i en väldigt liknande sits. 3:e barnet. Jobbiga fl pga smärta. Bf 4 sep

Jag har gått på samtal sen v 20 typ och min spec-bm rekomenderade tom mig igångsättning. Hon tyckte inte vi skulle chansa en gång till då det inte är bra att bli så pass psykiskt utsatt.
Jag kommer bli igångsatt så fort min tapp är mogen och vi kommer börja kolla den om ca 2 v (är ju v 36 nu). Sen kommer Eda läggas innan igångsättningen samt kombineras med en bäckenbottenbedövning. Jag kommer även ha en erfarnen bm som endast sköter min fl och som kommer veta min bakrund.

Kan tillägga, jag har BF den 10 september men blir igångsatt den 2 september pga snabba förlossningar(då kommer jag vara mogen för att man tar hål på hinnorna antagligen annars får vi avvakta lite till)

Skönt att jag inte är ensam...

Är bara så fruktansvärt rädd för förlossningen och hoppas
att aurorasamtalet hjälper!
Har t.o.m svårt att vara hos gynekologen nuförtiden så
får se om de sätter igång mig...jag hoppas det!

Jag hade den rädslan inför förlossning nr2 och fick bra hjälp av aurora samtal. Mitt första besök gick ut på att reda ut och bena ut vad med första förlossningen som gjorde att jag fick panik och ångest. Eftersom det var ett stort steg för mig under första förlossningen att prova EDA som int eheller på mig funkade så sa jag att jag ville redan tidigt disskutera mina andra alternativ. Efter 2 samtalet fick jag vidare remiss till att samtala med läkaren om en planerad igångsättning vilket jag fick.

För min del var Planerad igångsättning kanon, jag hade även fått ett "kontrakt" på att personalen som skulle arbeta med mig under förlossningen skulle hålla en bra och informativ dialog så jag inte skulle känne att jag inte tappade kontrollen.
Min förlossning blev kanon och jag blev t.o.m förlöst av aurora bm som jag har haft under bägge graviditeterna, nu inför barn nummer 3 så är jag laddad och förberedd och även nu ska jag få planerad igångsättning.   

jag kände det samma inför barn tre som kom i november förra året.
Hade två jobbiga förlossningar en med komplikation och så EDA kopplins som släppte på slangen på första och den andra gick så fort att jag inte hann få någon som helst smärtlindring.
Vågade inte föda trean. Satt och grät med det positiva testet i min hand.

Fick gå på Aurora samtal och fick reda ut tankar och funderingar och fick en planerad igångsättning och ett superdetaljerat förlossningsbrev. Förlossningen sattes igång i v 38+2 och det var den bästa förlossningen någonsin och jag har aldrig känt mig så trygg i en förlossning och haft en sådan bra förlossning som den. Min Aurora BM var med och hon var en riktig klippa.

Med trean hade jag epidural som fungerade hur bra som helst denna gång, bäckenbotten bedövning och psykoprofylax. Fantastisk förlossning.

Önskar er lycka till i denna tråd. Håller tummarna att era förlossningar blir eran bästa någonsin.           

hänger lite här: TS, jag känner EXAKT som du, ska föda  2:an i mars, om allt går vägen... Är livrädd, både för min och barnets skull. Sonen mådde inte alls bra efter den "naturliga" förlossningen som fick avslutas med sugklocka, och själv mådde jag skitpsykiskt  i flera månader efter :(
Jag finns också i Uppsala, och hoppas innerligt att Aurora kan hjälpa något!

Mmm hur är det att föda i Uppsala?
Har fött mina två första barn på en annan ort.

Jag har ett möte nu på onsdag på akademiska för aurorasamtal!
Jag hoppas att jag får igångsättning...
Barnet tycks också vara stort enligt BM så får se :(

Har också druckit massa basilikate för att försöka själv å få igång förlossningen men jag får bara sammandragningar som kanske inte leder nånvart, vad vet jag.

Jag hoppas innerligt att jag får en igångsättning!

Samma här. Jag är förvisso bara i början av graviditeten med 3:e barnet.
Har haft två skitförlossningar. Med ettan så gick det så förbannat fort - jag hann inte med mig,det gick inte att ta igen sig eller ngt alls. Smärtlindringen hann inte hjälpa eftersom nästa fas i förlossningen kom så direkt på den innan. När bebisen var ute kände jag inte ens glädje, bara "tack gode gud att det är över".

Inför barn nummer två gick jag på aurorasamtal, som var jättebra, och jag blev peppad på att föda t o m ! Skrev kontrakt, bla med snittlöfte (om det absolut inte skulle gå vägen, som en trygghet för mig). I kontraktet stod bla att min första förlossning gick fort och att det var det som skrämde mig, och att jag skulle få smärtlindring tidigt.

Väl inne på förlossningen fick jag ligga i intagningsrummet hur länge som helst, med endast lustgas. BM struntade totalt i mitt kontrakt och vad jag och min dåvarande man sade angående hur fort det skulle gå, och att jag behövde smärtlindring NU (jag kände själv hur tätt o hårt värkarna kom). BM rekommenderade endast promenad i korridoren och varm dusch (jag kunde inte ens stå upp pga smärtan). Till slut orkade jag inte mer, och begärde snitt (kände att allt bara gick fel och att jag aldrig skulle lita på BM under förlossningen) och med hjälp av mannen stod jag på mig. Först då fick jag komma in på ett förlossningsrum för att bli förberedd inför snitt, varpå BM kollade hur öppen jag var och utbrister "Oj, vad fort det gick" då hon märkte att jag öppnat mig väldigt fort på kort tid. I vilket fall, tvåan kom alltså med snitt.
Det kändes som ett misslyckande eftersom jag varit så inställd på att grejja en vanlig förlossning.

Så nu, inför trean, tja... Har inte börjat tänka på hur jag ska göra med ngt än. Vill gärna ha en positiv upplevelse av att ha "klarat av" en vaginal förlossning.

Är det ngn som provat psykoprofylax? Finns sådant ens nuförtiden ?
Jag funderar på doula.
Även Aurorasamtal igen. Hm.

Jag blir igågnsatt på tisdag :)