Barn som älskar beröm...

Är det så att det är när han "får beröm" som han får mest kvalitativ uppmärksamhet?

Är du säker på att det är som du tror?
Har du tex prövat med en nonsensramsa i exakt samma tonfall? Tex Din lilla plåtburk i pyjamas som skorrar på tepartyt?

Så små barn är som katter och hundar, de lyssnar på tonfall och minspel.

Alla barn älskar beröm.

De tolkar inte berömmet som vi vuxna gör utan suger till sig den positiva uppmärksamheten som berömmet automatiskt innebär. Sluta för guds skull inte att ge beröm av anledningar som inte finns där.

Petra Krantz Lindgren (beteendevetare) har skrivit vettigt om det där: petrakrantzlindgren.wordpress.com/2010/12/15/darfor-sager-jag-inte-till-mina-barn-att-dom-ar-duktiga/

Rekommenderar hennes blogg öht.

sluta beröm och kommentera prestationer och bekräfta känslan istället

tex att han klättrar uppför en trappa kan du istället för att säga att han är duktig säga vad härligt att du klarade det! känner du dig stolt? det känns bra när man kan själv.

Bemöt känslorna inblandade istället för prestationen i sig.

Lycka till =)

Man kan inte ge ett barn för mycket beröm och uppmuntran! Det är det som gör dem starka. När de då blir äldre VET de att de kan och är duktiga och behöver inte vara osäkra och törstande efter berömmet.. 

Sonen verkar bli jättenöjd och glad när man säger att han är duktig. Och när man säger att han är söt. Det stör inte mig. Ödmjukhet får han lära sig vid ett senare tillfälle, det är det ingen idé att försöka banka i honom vid ett års ålder.