Hur fungerar kejsarsnitt?

Hej!

Vad jag förstår så kan man inte välja snitt.. Det kostar sjukvården massor vad jag hört. Vet inte om det är anledningen.. Jag har fött både vaginalt samt med snitt och kan starkt rekommendera vaginalt!! Snitt o läkningstiden är förjävlig! Inget jag skulle vilja göra om.

Ja, det gör ont o föda barn, men har du varit gravid i 9 mån så vill du inget annat än o få ut barnet i slutet.  =) Alla klarar ju av att föda barn så det gör du med. Du kan gå hos Aurora, typ psykolog som finns nästan överallt tror jag o bearbeta din rädsla. Hoppas verkligen de kan hjälpa dig, för som sagt, snitt är inte roligt om det finns andra alternativ. Det är ju en stor bukoperation dessutom..

Önskar dig lycka till! Inboxa om du undrar ngt. =)  

Jag, som också lider av förlossningsrädsla förstår vad du pratar om. Jag är inte rädd för smärtan utan om det där du beskriver, bland annat. Du kan få snitt om du bedöms verkligen vilja ha det. 

Själv har jag fått en dotter med kejsarsnitt och det var en fantastisk upplevelse! Är gravid igen och ska såklart se till att få snitt även denna gången. För mig finns inget annat alternativ till att få ut barnet.
Visst kostar det sjukvården en hel massa pengar, men vad ska man göra? Det är det sjukvården är till för. Vi betalar vår skatt och sålänge man inte kan betala själv och bli snittad privat så får man ta det som erbjuds.  

man får tyvärr inte "kräva" det. men man kan alltid gå till aurora prata  om sin förlossningsräddsla när man är gravid men det gör man som tidigast i vecka 30. så den hjälpen suger

bästa är att prata med bm, gå hos kurator, och prata med läkare om ett "löfte" om snitt, innan du är gravid!

känner du dig rädd, så ska du inte tvingas till vaginalt,det är inte alltid bättre.

jag har fött två barn vaginalt (trots förlossningsräddsla) första förlossningen tog dagar o jag fick gå i terapi efter. mådde kast. tog mig 6 år att ens våga bli gravid igen. och jag vart ännu en gång övertalad att "vaginalt är bättre, man läker fortare osv. det skulle gå så mycket enklare med nummer 2". (ännu värre förlossningsräddsla än första gången) och förlossningen var jätte jobbig och nu är det 5 ½ månad efter och jag har inte repat mig än..

kunde inte ens ut och gå dom första 3 månaderna efter. har ont när jag sitter än i svanskotan och har sprungit hos läkare stup i ett. för dvs problem efter.

så att man läker snabbare, fine vissa gör det. andra inte.. 

vill du ha snitt strid för snitt. ingen ska behöva må dåligt under förlossningen. 

lycka till! 

Det är en annan sak jag funderat på, om man kan få ett "löfte" om snitt? Alltså om jag nu får ett löfte om snitt ganska tidigt, kan de sedan "ta tillbaka" detta? Såna här saker funderar jag på mycket... Har t.o.m haft perioder där jag på allvar funderat på att göra abort om jag inte får något slags löfte.

Det hade kunnat vara jag som skrivit ditt inlägg.. Jag har också, så länge jag kan minnas, varit extremt förlossningsrädd och jag hade väl egentligen bestämt mig för att aldrig skaffa barn på grund av det. Nu blev det inte så utan jag fick barn strax efter jag fyllde 28.

Hur lätt det är att få kejsarsnitt beror lite på var man bor. När jag gick på samtal för min rädsla så lät det inte helt omöjigt med kejsarsnitt för min del även om jag faktiskt valde vaginalt i slutändan.

Mitt råd till dig är att läsa på ordentligt om både vaginala förlossningar (och kanske även planerad igångsättning) och kejsarsnitt. Det är en bra idé att vara ordentligt insatt i fördelar och nackdelar vid respektive förlossningssätt om du bestämmer dig för att kämpa för ett snitt.
Du kan också försöka vända dig till din MVC och försöka få hjäp och råd innan du blir gravid, tyvärr är detta svårt på många ställen men det är ju alltid värt ett försök.

Lycka till

Många skriver att man ska kämpa för ett snitt om man vill det. På vilket sätt har ni gjort det? Handlar det om rent "tjatande" då?

För min del räckte en utläggning på fem minuter, där jag förklarade hur jag kände. Min läkare sa att det var helt självklart att jag skulle få snitt om det var så jag kände. Känner dock på mig att det kanske inte blir lika lätt den här gången. Nu bor jag i Göteborg och har hört att dom är "snåla" med snitt här. Innan bodde vi i Sthlms län.

Tror det handlar mycket om du träffar en B;/kurator/läkare som "står på din sida" (har dock ingen egen erfarenhet).

 

Om man har sådan enorm förlossningsrädsla, borde man kanske ha lite sparpengar i beredskap, OM man nu inte skulle bli beviljad snitt och är tvungen att punga ut själv. Kan kanske även kännas tryggt att ha det som "försäkring", om man oroar sig över att de ska ändra sitt beslut senare i graviditeten.

 

Hoppas du blir beviljad snitt. Hoppas alla som önskar snitt blir beviljade det.

 

Lycka till.

Jaså man kan betala det hela själv om det är så? Fast antagligen helt oresonligt dyrt :(

Man kan väl inte betala för det i Sverige? Det skulle väl vara om man kunde åka till ett grannland och göra det men det är väl ändå att ta i?

Hjälp! Det kan man tydligen inte. Gjorde lite snabb research nu.

My bad. Tänk ... det har jag alltid trott man kunde. Hmm, en lukrativ affärside, månne?

 

Hopp, jag hade fel. Då får man satsa på att hitta en redig läkare som hjälper en till snitt då.

 

 

 

Man kan få snitt pga förlosningsrädsla. Oroa dig inte! (Dock har jag aldrig hört talas om att man kan betala för det själv men det kommer du inte behöva.)

Jag bor i Göteborg, som har en uttalad aversion mot kejsarsnitt pga förlossningsrädsla och man har en policy att arbeta för att förlossningsrädda ändå ska föda vaginalt. Här är det med andra ord riktigt svårt att trumfa igenom ett sådant snitt. Trots det fick jag ett; två gånger till och med.

Man gör såhär:
Riktigt tidigt i graviditeten, (direkt efter att man plussat ungefär) kontaktar man grannlandstinget och ber om snitt på psykosocial indikation på ett sjukhus där. Ofta skriver man ett brev först, (i mitt fall skrev jag direkt till klinikchefen men ring och fråga hur just det sjukhuset vill att du går till väga). De kommer att bevilja det, eftersom det inte är de som betalar för snittet - det gör ditt hemmalandsting. (Fortfarande kan ju ditt hemmalandsting neka dig snitt men nu vet du åtminstone att du får ditt snitt, om än några mil hemifrån.)

Efter det kontaktar du MVC i ditt hemmalandsting och förklarar läget, att du redan har ett snitt beviljat men att du naturligtvis hellre förlöses i din egen stad/region. Troligast kommer de att gå med på detta, eftersom det blir dyrare för dem att betala för snitt i ett annat landsting, pga av administrativa kostnader.

Generellt gäller för att få igenom snitt på psykosocial indikation: man måste vara mer än "bara" rädd i största allmänhet. Jag berättade för läkaren i mitt grannlandsting att jag måste få besked före vecka 12, eftersom jag om snittet nekades ville hinna göra abort. Jag tror att detta blev en ganska viktig ingridiens i att de fattade ett blixtsnabbt beslut för min del. Jag fick besked redan efter första besöket att de skulle komma att bevilja mig snittet men att de gärna såg att jag gick i Aurorasamtal för att vara bättre informerad om skillnaderna mellan förlossningssätten. Jag gick en gång och efter detta tyckte barnmorskan att min rädsla föreföll så stor att jag inte skulle behöva gå vidare i den gruppen.

Innan du beslutar dig skulle jag dock vilja råda dig att läsa på ordentligt om skillnaderna mellan vaginal förlossning och kejsarsnitt. Riskerna är helt olika, de eventuella komplikationerna efteråt likaså. Det är alltid bra att vara påläst, så att man drägligt vet vad man har att vänta.

Själv är jag snittad två gånger, jag har mått bra båda gånger, smärtan var inte alls farlig (och det säger jag som är barockt smärträdd!) och själva förlossningarna var trygga, fina och glada upplevelser.

Stå på dig och lycka till!

Jag har också gjort ett snitt, det blev akut eftersom barnet var ör stort för att komma ut. jag tyckte återhämntningen efter snittet var jätte jobbigt och jag hade riktigt ont i flera veckor. Men vissa klarar av snitten jätte bra och har inte alls ont, men jag tillhör dem som fick jätte ont. Kanske ha jag låg smärt tröskel och det är därför. åkte även på infktion i livmodern vilket är en av komplikationerna man kan få efter snitt, det var absolut inte roligt kan jag lova.

Läs på ordentligt med för och nackdelar med snitt innan du bestämmer dig för att absolut göra ett snitt, det är en ganska stor operation som man måste göra.
Jag är rädd för att jag ska bli tvungen att göra snitt med nästa barn om vi bestämmer oss för att skaffa ett till.

Hoppas du får igenom din vilja, det finns inget mer underbart än att få ett barn.

Jag var i EXAKT samma situation som du förut. Jag skulle hellre valt abort mot att föda som vanligt och var livrädd hela min graviditet för att inte bli beviljad snitt. Jag fick snitt som tur var till slut - men det är lite olika beroende på var man bor i landet hur lätt det är att få igenom snitt om det "bara" beror på psykiska rädslor och inte något medicisnk problem. Jag bor i Stockholm och här är man ganska human och förstående som tur är.

Om jag var du (detta önskar jag att jag själv gjort så jag slapp vara LIVRÄDD en hel graviditet) så skulle jag redan innan du blir gravid ta kontakt med en barnmorskemottagning och fråga var du kan vända dig för att få komma och prata NU. Det kanske kan vara skönt att få reda på vilka alternativ som finns, hur man kan få hjälp osv så att du kan våga bli gravid utan att må skit sen.

För vissa hjälper samtal mot skräcken och man vågar sedan föda vanligt. För andra hjälper det inte ett skit och då kan man föda med planerat snitt (som sagt olika lätt beroende på vilket landsting man tillhör).

Det finns ingen möjlighet att betala själv för vård inom landstinget i Svergie tyvärr. Man kan inte heller gå till en privat klinik och säga " ta ut mitt barn tack".  Så man är hänvisad och helt utlämnad till att få sitt snitt beviljat av det landsting man tillhör - som dessutom har olika regler så man har tur om man som jag bor tex i Stockohlm där man blir lyssnad till.