• ze ossis

    Gravid genom ÄD - känns det som ditt eget barn?

    Hej,

    jag har anmält mig som äggdonator och har redan lämnat de första proverna. Jag ser mycket fram emot att donera äggen och ge någon annan chansen att få några så underbara barn som jag själv har fått. Det som jag undrar är bara hur ni, som redan har blivit gravida genom ÄD känner för dessa barn ni kommer att få/ har fått? Jag vill inte låta sårande, men känns det som att det är helt och hållet era barn eller finns tanken alltid i bakhuvudet att de genetiskt sett inte är det?

    Förlåt för frågan, jag vet att det är ett känsligt ämne.

  • Svar på tråden Gravid genom ÄD - känns det som ditt eget barn?
  • Juliette F

    Jag väntar på ÄD som kommer att ske i början av september, så jag är kanske inte rätt person att svara på din fråga egentligen..men jag har ändå funderat mycket på det själv och kommit fram till att jag är säker på att det kommer att kännas som mitt och min mans barn helt och hållet. Dock alltid med en stor tacksamhet i bakgrunden till den ängel (donatorn) som bidrog till att göra det första steget i barnets liv (befruktningen) möjlig. Jag tror att iom att man som kvinna får uppleva hela graviditeten (bortsett då från den första befruktningsbiten) i sin egen kropp, att barnet växer där och föds genom den, så kommer jag att känna mig som 100% mamma till detta barn. Det donerade ägget är ju inte ett färdigt barn, utan EN (jätteviktig) cell, som ges chans till liv tack vare tre personer: donatorn, samt de blivande föräldrarna. Ett liv som inte skulle ha funnits annars. Genetik är visserligen viktig, men det är inte allt. Man kan känna en själslig samhörighet med människor som man inte är det minsta släkt med (delar genetiska band med) och man kan känna mycket liten samhörighet med människor som står en genetiskt nära. Så för min egen del så tänker jag som så att det är kärleken till barnet som så att säga "skapar" föräldern, vare sig föräldern är genetisk/ biologisk förälder eller har adopterat. Jag tror att för min del kommer jag ej att känna någon slags sorg (inte mina gener), eller tycka att det inte är riktigt mitt barn utan istället som 100% förälder -- med en tacksamhetens tanke i bakgrunden till den fantastiska kvinna som ställt upp och gjort det möjligt för ett infertilt par som oss att få uppleva föräldrarskapet! Vilket vi starkt hoppas på...

  • ze ossis

    Tack så mycket för ditt svar, det känns väldigt lugnande för mig att veta att eventuella barn kommer att anses som ens 100% egna av sina föräldrar. Det är ju inte mina barn utan bara ett par celler, men jag känner ändå något ansvar och vill att dessa barn kommer till en familj som kan älska de som sina alldeles egna och att barnen inte löper risk senare i framtiden att bli bortstött när de är lite jobbiga (såsom ffa tonåringar kan vara ibland) pga att de kommer från någon annans ägg osv...

  • Juliette F

    Förstår hur du menar ze ossis, och det är fint och mänskligt att värna om - ska man kalla det  "sitt genetiska material" :). Men risken för att föräldrar skulle stöta bort ett "besvärligt" barn som kommit till via ÄD tror jag är mycket liten. Man har ju burit, fött och ammat barnet och betraktar det som sitt. Tänker mig också att föräldrar som adopterar redan födda barn - och därigenom inte har någon biologisk anknytning alls - säkert inte heller stöter bort sitt barn om/när det blir besvärlig tonåring...men undantag finns säkert, precis som det finns genetiska biologiska mödrar/fäder som inte bryr sig om sina barn och kanske t o m misshandlar dem. Så några garantier för att barn alltid får de goda föräldrar de förtjänar finns väl inte; men jag tänker mig att just äggdonationsbarn är säkert ofta oerhört efterlängtade. Många har försökt med allehanda metoder inkl IVF i åratal, innan de gått över till ÄD som sista möjlighet. Med tanke på den "känslomässiga investeringen" man har gjort under den långa processen, samt inte att förakta ofta även en avsevärd ekonomisk dito, så tror jag att man värderar sitt ÄD-barn väldigt, väldigt högt. :). Med andra ord så är chansen nog stor att ÄD-barn kommer att bli mycket älskade barn. Det är vad jag tror Solig..

  • Astakvasta

    Har ingen erfarenhet själv av äggdonation, men vill bara säga att du är en ängel för de längtande blivande föräldrar som står i kö för äd. Jag håller med Juliette om att dessa barn är extra efterlängtade, Äd.föräldrarna har nästan alltid många år av längtan och försök bakom sig innan de får ställas i kö för möjligheten att bli föräldrar genom äd. För att bli förälder genom äd kan man inte vara en person som ger upp i första taget.

    Har vänner som står i äd.kö och de har gått igenom stor sorg, där efter längtan och väntan. Tyvärr är äd.köerna långa och de vet inte hur de ska orka vänta ännu mer. Barnen till dessa föräldrar är hett efterlängtade och kommer att bli mycket älskade, hur de än beter sig i tonåren. Det är jag säker på.

    Om du är intresserad av att anonymt dela med dig av ev. kommande medicinskinfo om dig själv till kommande barn efter dina ägg finns bla. http://www.donoroffspringhealth.com/default.aspx?tabId=home
    Vad jag förstått är det just äggdonatorer som startat sidan där donatorer och "offspring". Kanske händer det något med ens kropp som är bra för ev. genetisk avkomma eller genetiskasyskon att känna till.

    Det är mycket fint det du gör och det kommer att ge personer du aldrig mött möjlighet till det största i deras liv.
    SoligTack för det du gör!

  • Pussesnuttan

    Jag är gravid i v.17 genom äd.
    Tänker väldigt sällan på att ägget inte var mitt från början. Men emellanåt skänker jag donatorn och kliniken en tacksam tanke som gjorde det möjligt att förverkliga vår högsta önskan.
    Vi har gjort äd i Ryssland och där är donatorn anonym. Jag hoppas att jag på mitt sätt har "hjälpt" en kvinna där till ett bättre liv ekonomiskt, kanske möjligheten att studera eller liknande.
    TS, du gör en fantastisk insats som donerar ägg!

  • Maria68

    Absolut känns det som mitt barn ! visst tänker jag på det genetiska , att ahn ej fått gener från mig. Men likheter växer fram från miljön med. Jag älskar mitt fina ÄD barn och är evigt tacksam mot donatorn. Vi har gjort äd i sverige. / Maria

  • NKmamma

    TACK  ze ossis för att du vill donera.  Det betyder så mycket för så många.

    Fick en dotter 2008 med hjälp av donerat ägg och hon känns verkligen som min egna. Enda gångerna jag tänker på det är när jag tänker på vilken otrolig tur vi hade som fick henne och tacksamheten mot donatorn.

  • Pigan

    Jag har en son som kom till mha äggdonation och han är verkligen mitt barn! Men jag säger som pussesnuttan, ofta kan jag skänka donatorn en tanke av otrolig tacksamhet, för utan henne hade inte mitt mirakel funnits .
    Men visst har jag funderat mycket på detta med att S inte är mitt genetiska barn.
    När han var 6 månader blev jag gravid naturligt, och sekunden hon föddes försvann alla tankar på genetiken. Båda är ju mina småttingar och jag älskar dem gränslöst och jag är mamma till dem båda
    En rolig sak i det hela är att sonen är lik mig medan dottern inte har ett uns av likheter med mig

    Du är en ängel som gör detta och jag blir så lycklig att det finns sådana som du i världen Hjärta


    Lycklig mamma!
  • diamantina

    Hej, som donator är det otroligt värmande att läsa era berättelser. Tack för det, och lycka till i framtiden.

  • Rödhåriga tjejen

    Hej! Jag har en son på ett år som är mitt ÄD-mirakel. Jag älskar honom över allt annat och han är verkligen mitt barn. Men jag tänker ofta på att hans gener kommer ifrån en annan kvinna och undrar hur hon ser ut och hur hon är. Vi har gjort ÄD i Riga och där är donatorerna helt anonyma. Jag och min man så tacksamma för att hon valde att donera!! Om jag kunde skulle jag vilja ge henne en STOR kram.

    Tack för att du väljer att donera!!!

    Kramar Rödluvan

Svar på tråden Gravid genom ÄD - känns det som ditt eget barn?