Vi fick vårt missfall för 15v sedan och jag sörjer fortfarande, kan liksom inte komma över Smurfs bortgång och tänker hela tiden varje fredag då jag skulle passerat ny vecka! Nu blev vi gravida med Ivf efter 3år med barnlöshet så därför kanske det är jobbigare. Finns det fler som sörjer???
Ingen???
23 som läst men ingen som sörjer *hm*
tro mig, du är inte ensam!! vi är många som sörjer, kolla gärna in de andra trådarna i känsliga rummet "missfall"
kramar
Jodå,mitt MA förstörde hela mitt liv. Svårt få barn redan innan,IVF,gravid och det var helt bortkastat för jag fick ändå inte behålla barnet. Fem år bortkastade för jag har haft fler missfall och inga barn...
Vi hade panerat barn och från den dagen vi sa att staven skulle ut så längtade jag efter ett gryn. Jag blev gravid direkt!! Lyckan var total 
Men 8v senare fick jag missfall var då i v 10. Detta sörjde jag ända tills jag blev gravid igen 6 mån senare.
Vet vid ett tillfälle att jag skulle träffa en bekant som var gravid och vi skulle haft samtidigt om grynet stannat. Jag tjöt som en gris när jag kom på att hon hade stor mage och kände sparkar!! Tur att jag blev gravid och att allt gick bra annars kanske jag skulle hamnat på psyket.
Lider så med folk när de skriver att de fått missfall, folk som inte fått det förstår nog inte och det är ju inget man pratar om på tjejkvällen heller.. utan det gör bara ont inuti. Från den dagen man får ett + så har man planerat ett nytt liv i huvudet även om man vet att det kan gå denna väg.
Nu två år efter sörjer jag inte utan har insätt att det troligtvis var något galet med grynet, har nu fått två friska barn efter mf.
Har de kunnat se varför alla missfall??
Oh ja, sörjer fortfarande mina missfall, trots att jag sitter här med min underbare lille son i knät. Kommer nog aldrig över dem helt.
Hej JaMA08. Vi har setts i IVF-tråden du startat :) Men jag skriver här med!
Jag fick missfall i augusti förra året. Var i v13 när det hände. Vi hade försökt i ett år då. Nu blir det IVF i höst för min del... Inga fel har hittats än så länge, men det kanske kommer under behandlingen.
Jag sörjer fortfarande efter mitt mf :( Nästintill varje dag nu på sommaren tänker jag på det. Jag undrar hur det hade varit att vara mamma nu. Min lill* hade varit 4-5 månader nu. Undrar hur h*n sett ut, vad vi hade gjort på dagarna och hur livet hade varit! Jag tänker också tillbaka på förra sommaren, hur jag tänkte då att jag hade ett liv inuti mig. Att jag var lycklig och tacksam över att äntligen blivit gravid! Hur jag mådde, vad jag gjorde på midsommar, semestern och så vidare... Och samtidigt tänker jag på mina tankar och känslor efter mf. Då var jag helt övertygad om att jag skulle bli gravid ganska omgående igen. Så att jag skulle få ett barn denna sommaren, eller iaf vara långt gången nu... Visst, det gick ju fint! Här sitter jag ett år senare, totalt ogravid. Mensen kommer som på beställning månad efter månad! Suck! Det går inte att beskriva frustrationen över det här. Speciellt när alla runt omkring mig redan fått sina små och är lyckligare än lyckligast! Klart att man sörjer! Det måste man göra!!!
Men till hösten, då jäklar kör vi på och hoppas på våra mirakel! Så att vi nästa sommar kan ses i en tråd om våra små bebisar istället!
Skickar dej tusen kramar, JaMA08!!!