• Ninnie

    Snart 1 år

    Jag vet inte om jag själv är inne i en jobbig period tycker jag är irriterad och trött jämt. Men vår 1 åring är krävande tycker jag. Hon vill inte vara på golvet, hon ska gå och hålla oss i handen hela tiden. Släpper vi henne kan hon gå några steg själv men har svårt att resa upp sig själv. Sen om hon inte får som hon vill skriker hon och ska upp i famnen. Hon ska inte torka sig efter att hon badat. Slänger ner allt på golvet från sin matstol, äter med fingrarna (inte så irriterande). Sen har vi sovandet , hon ska inte sova och skriker och vaknar tidigare än innan. För typ en vecka sedan kunde hon sova 19.30-5/6 utan att vakna. Hon sover bara en gång på dagen ca 2 timmar eller mindre. Blir det bättre någon gång eller blir det bara värre med tex sovandet framöver? Min dotter blir 1 år den 6 juli och som sagt var just nu är det en jobbigt perios/fas och det har hållt på ett tag med vssa saker. Hur är era 1 åringar eller lite äldre barn?

  • Svar på tråden Snart 1 år
  • La Lola
    Ninnie skrev 2011-06-27 08:13:34 följande:
    När går det över?
    När de flyttat hemifrån?
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Flickan och kråkan

    Jag tror att du kommer att uppleva att det går i vågor. Runt året har de ofta separationsångest. Det i kombination med att ännu inte kunna gå själv, inte kunna verbalisera vad de vill och försöka skapa sin egen individ och så smått börja göra sig självständig gentemot sina föräldrar brukar kunna skapa en hel del frustration......från mer än en part . Till en rätt stor del handlar det att som förälder börja ställa om lite, dvs att barnet kommer att börja markera sin egen integritet och individ allt mer......och vilja SJÄLV......= inte längre bara "foga sig" i förälderns önskan och vilja på samma sätt . Det är ju som det ska vara .


     


    Jag tror att ni kommer att få en solskensperiod när hon lärt sig gå . Och sedan kommer hon att bli 1½ år .....och 2 år .


     


    Tips: Låt henne få bestämma och försöka själv. Även om du vet att hon inte kan så låt henne försöka själv först så brukar man få hjälpa tll sedan. Om hon protesterar mot att bli torkad efter bad, eller inte vill byta blöja. Se det för det positiva det faktiskt är......att hon börjar markera sin kroppsliga integritet. Det är ju något jättebra!


     


     

  • La Lola
    Flickan och kråkan skrev 2011-06-27 08:37:42 följande:

    Jag tror att du kommer att uppleva att det går i vågor. Runt året har de ofta separationsångest. Det i kombination med att ännu inte kunna gå själv, inte kunna verbalisera vad de vill och försöka skapa sin egen individ och så smått börja göra sig självständig gentemot sina föräldrar brukar kunna skapa en hel del frustration......från mer än en part . Till en rätt stor del handlar det att som förälder börja ställa om lite, dvs att barnet kommer att börja markera sin egen integritet och individ allt mer......och vilja SJÄLV......= inte längre bara "foga sig" i förälderns önskan och vilja på samma sätt . Det är ju som det ska vara .


     


    Jag tror att ni kommer att få en solskensperiod när hon lärt sig gå . Och sedan kommer hon att bli 1½ år .....och 2 år .


     


    Tips: Låt henne få bestämma och försöka själv. Även om du vet att hon inte kan så låt henne försöka själv först så brukar man få hjälpa tll sedan. Om hon protesterar mot att bli torkad efter bad, eller inte vill byta blöja. Se det för det positiva det faktiskt är......att hon börjar markera sin kroppsliga integritet. Det är ju något jättebra!


     


     


    Klokt svarat.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Krake

    Det känns igen. Det har lossnat lite nu när han kan gå riktigt bra själv. Men innan dess var det en period då han absolut inte kunde leka själv och var väldigt "klängig", fast inte nöjd ändå när han fick klänga.... Det var jobbigt!

    Om hon redan kan gå ett par steg kommer hon nog igång på riktigt snart och då blir det nog bättre. Antar att de blir rädda och känner sg osäkra för att det blir vingligt och går så fort...

    Däremot har han fått för oss obegripliga vredesutbrott istället nu...


    Moster, inte monster.
  • Ninnie

    Tack för era svar :) Vet att det går i vågot och det är jättebra att hon blir en egen individ med egna känslor och åsikter. Sen är hon lite lat av sig och har en pappa som är livrädd för att hon ska slå sig medan jag är mer att hon ska testa själv och se vad hon klarar av och lära sig av sina misstag. Sen får vi väl låta henne skrika och försöka finnas tillhands för henne och HOPPAS att det blir bättre och bara någon enstaka jobbig dag och natt :)

Svar på tråden Snart 1 år