Vad tycker ni? Har man rätt att ångra sig?

Väldigt svår och olycklig situation för alla inblandade. Den visar tydligt hur viktigt det är att handläggningen görs mycket noga och att alla inblandade hålls medvetna om vad en adoption av det här slaget kan innebära.
En tidigare undersökning har visat att socialtjänsten i en del ärenden inte lagt tillräcklig möda på att göra en faderskapsutredning och då kan förstås mycket ställas upp och ner om den biologiska pappan kommer in sent i bilden och har en annan uppfattning än vad mamman har haft.

Jag känner inte till alla detaljer i just det här fallet men det verkar som endast mamman gett sitt samtycke, m a o någon känd pappa har inte funnits med i utredningen. När pappan så kom in i bilden verkar mamman ha ändrat sig. Sent. För sent? Jag tycker det är svårt att ha någon uppfattning om vilken tidsgräns man skulle sätta.

För barnets skull hoppas jag att det nu är hos två motiverade och mogna människor som tar ansvar för det som hänt och för barnets framtid. Ett brott i anknytningen har skett, visst. Men jag är övertygad om att det inte behöver sätta djupa sår hos barnet. Kanske skulle det omvända scenariet vara värre, att barnet inte får komma till "sin" mamma, den mamma som fött barnet och vill vara dess mamma? 

Ja, helt klart är det ju hemskt tragiskt för alla inblandade. Och jag vill inte ens tänka på hur det känns att ha haft sitt barn i 8 månader för att sen lämna tillbaka det. Och naturligtvis som jag innan skrivit så känner man för bio mamman som kännde sig tvingad att lämna bort barnet hon burit i 9 månader.

Fast någostans så tycker jag kanske att man borde ha en tidigare gräns på hur lång tid det får gå innan adoptionen är klar. Känns ju hemskt att man kan ha ett barn så lång tid och sen tvingas läma bort det. Fast sen kan man ju fundera på det måste ju vara hemskt hur som. Även om man "bara" har haft ett barn i säg 2månader så måste det ju också vara väldigt svårt.
Har tiden någon större betydlese egentligen?

jag ser en massa luckor inom rättverket.....
så här långtid ska de inte ta....

jag yrkar på mycket hårdare lagar...
lagar som sätter barnen först 

typ
barnet ska inte flytta in till en ny familj för en
det är helt 100 klart att det är dit den ska komma

jag har själv inga barnen men jag kan tänka mig
att man hinner skapa många känsloband om barnet bor i den nya familjen underutredningenstiden
så därav ovanstånde text

ja de där med lagar är jag ingen expert på ...men ågot verktyg måste nog till för att 
skydda barnen så att barnen bästa går alltid först. så då får en så trygg och stabill uppväxt som möjligt
ha en bra helg 

 

Det är tragiskt!