• olycklig

    Hur fan hantera en snart 6-åring helt utan impulskontroll?

    Har en son som blir 6 år i oktober. Det har varit upp och ner med honom sedan den dagen han föddes. Väldigt impulsiv, snabb, hittar på en massa "ofog", för det mesta jättego men i perioder helt förryckt. I de perioderna är han också väldigt känslig, blir megaarg, superledsen osv. Har haft en resursperson på dagis nu under 5-årsverksamheten, specialpedagog har varit och observerat. Vi har fått en del tips och vi tyckte att det blev bättre.

    Men sedan några dagar tillbaks är det upp och ner igen.
    Idag tog han ett sopkvast som han skulle kasta mot en stupränna, missade och träffade i stället vår bil med en stor buckla som följd. Trots att vi sagt tusen gånger att inte kasta saker i riktning mot bilen. Och efteråt arg (skamsen). Och vägrade säga förlåt. Hans planerade lek med en kompis ställdes in. Då ville han säga förlåt - bara för att få leka!

    Han fick vara på sitt rum en stund (ingen låst dörr eller så utan mest för att vi inte skulle vara så satans arga på honom). Då skrek han att han skulle anmäla oss till polisen för att vi höll honom inspärrad och vi skulle be honom om ursäkt för att vi varit så elaka.

    Hur fan skall vi bemöta honom på ett bra sätt? 

  • Svar på tråden Hur fan hantera en snart 6-åring helt utan impulskontroll?
  • garib

    Sluta svära först och främst,ett vårdat språk är alltid en bra början,speciellt om man pratar om och till sitt eget barn.

  • skånegås

    Känner igen till viss del. Att tvinga att säga förlåt hjälper absolut inte och inte att bli arg heller. Jag vill också ha tips, men det som fungerar bäst hittills är att behandla honom bra, inte skrika, skälla utan mer avleda och prata om det som hänt vid ett senare tillfälle... Sen är det inte lätt att leva upp till jämt... Jag har precis läst Ditt kompetenta barn av Jesper Juul och tycker den är jättebra. Har tänkt mer på hur jag behandlar sonen och tycker jag fått rätt bra resultat på bara en vecka ungefär. Den rekomenderas...

    Sen får man väl se det mer som "olyckor" att kvasten hamnade på bilen och inte där det var tänkt. Han VET redan att han inte ska kasta på bilen och iaf vår son vägrar samarbeta eller lyssna överhuvudtaget om man blir arg eller skäller... Han blir kränkt och tycker att vi skyller allt på honom då.

    Sen behöver vår son lägga sig i tid, mycket lugn och ro (cd-böcker) och frukost i tid på morgonen...

  • olycklig
    garib skrev 2011-06-05 19:21:36 följande:
    Sluta svära först och främst,ett vårdat språk är alltid en bra början,speciellt om man pratar om och till sitt eget barn.
    Så om jag slutar använda svordomar i inlägg på FL så kan jag hantera min son bättre.
    Tack för tipset! Dah........ 
  • Lindsan

    Svårt det där med utåtagerande barn. Var på en föreläsningen en gång som tipsade att barnet inte ska gå in på sitt eget rum när de gjort något dumt. Rummet ska vara positivt. Dessutom finns där massor av beröm i form av leksaker som de kan sätta sig att leka med medan föräldrarna tycker att de ska lugna ner sig. Är ingen förespråkare av Time out stolar men om man väljer en annan plats än rummet så tipsade hon om att alltid gå tillbaka till barnet och förklara. Nu fick du sitta här därför att...   alltid återkoppla till varför. Har ditt barn mycket och många utåtagerande under dagen så hade jag nog stt mig ner och funderat på varför. Hur ser rutinerna ut i huset? Kanske behöver ert barn mer fasta rutiner, behöver förberedas på vad som hända skall under dagen osv...Menar inte att ni inte har det så idag för det har jag ingen aning om men om det inte ser ut så så kan det vara en början. Vad har specialpedaogen gett för tips? Behöver ert barn kanske stöd från andra håll, framförallt för sin egen skull men oxkså för er skull som familj. Vet familjer som fått jättebra hjälp av BUP, tex att hantera en vardag med utåtagerande barn, hur gör jag som förälder. Ibland kan BUP kännas väldigt främmande pga namnet men de jobbar med så många olika saker..så jag hade inte tvekat, det kan vara små saker som utlöser grejer som blir stora. Hoppas att det löser sig för dig/er.

  • Trollet Ludenben

    tipsar om kometutbildning... inget som har med timeout eller nåt att göra utan handfasta bra tips om hur man ändrar sitt eget beteende och på så sätt ändrar man barnens.


    Älskade ungar
  • cruz

    Jag läste följande stegvisa guide om hur man kan undvika utbrott hos explosiva barn. Tricket är att börja med detta precis när man läser av signalerna att det nog är ett utbrott på gång, alltås inte när utbrottet redan har börjat:

    1. Visa barnet empati och bekräftelse "Jag ser att du är upprörd över att du ....".
    2. Lyssna på barnets försök att uttrycka och förklara sin frustration.
    3. Berätta sin egen syn på saken "jag tänker så här..."
    4. Försöka hitta en gemensam lösning tillsammans med barnet. Helst vill man att barnet själv ska komma med förslag men ibland får man hjälpa barnet att tänka ut en lösning "vad tror du om att vi gör så här....

    Har inte testat riktigt detta i praktiken, men ska försöka...

  • neelliee

    Jag tror att ni ska söka hjälp av någon professionell. Missförstå inte nu, jag säger inte att er son HAR något eller att ni är hopplösa och inte kan läsa en bok själva, inte alls! Läsa bok kan ni också göra. Men ofta är det enklare om man kan resonera med någon, ställa frågor som förtydligar och få personligt anpassade råd. Och SKULLE det vara så att sonen har någon "riktig" svårighet med impulskontroll är det till hans absoluta fördel om ni upptäcker det tidigt. Sörskilt om han inte börjat skolan än, där ställs nya krav och OM det skulle vara någon särskild svårighet är det bäst att hinna anpassa INNAN det hinner bli massa svårigheter och innan sonen hunnit misslyckas. Om ni fortfarande tillhör BVC så kolla där, annars kan ni ta kontakt med skolsköterskan i höst.

    Skolan öht, om det är en bra skola, kan nog hjälpa mycket. Personalen är ju inga experter på impulskontroll på samma sätt som läkare eller terapeuter, men de har bred erfarenhet av barn och kan kanske ge några goda råd. Om inte annat så om ni ska söka er vidare och om det finns någon vettig människa kopplad till skolan.

  • Jordkvinna

    Visa hur du/ni känner. Om ni blir uppriktigt ledsna för att bilen skadades, visa det. "Nej... Vår bil. Åh..."
    Så många går omkring och tror sig sätta gränser med Nej! och Ja!, men glömmer barns hela spektra av kunnande. Deras känslor och utveckling behöver bejakas och de behöver se och förstå omvärlden och sin egna roll i den för att kunna ta ansvar.
    Att bli instängd på sitt rum ger signaler om att "Du får inte vara med för att du är som du är." Och reaktionerna som kommer är försvar och sökande efter bekräftelse att man är värdig. Men så ska straffet vara konsekvent och så går allt i en ond cirkel.
    Jag har sagt det tusen gånger och säger det igen, VISA hur det känns när era barn gör saker som sårar eller skadar. Är det saker som inte får sådana känslor som svar, berätta vad det kan ha för konsekvenser.
    "Den bucklan du gjorde, om det varit grannens bil hade det kostat lika mycket som ditt kalas att laga och man får ju betala om man förstört något. Även när det är misstag. Tänk om du fått betala med ditt kalas och alla presenter, det vore jättesynd tycker jag. Vi måste vara rädda om både andras och våra egna saker. Kan du hjälpa mig med det och så slipper vi vara arga och ledsna på varandra med ju."
    En sexåring FÖRSTÅR. Jag lovar.
    Gott humör, tålamod, validering och förståelse och så stå för egna handlingar inför barnet också, så att han/hon ser att även andra (vuxna) måste ta ansvar för både misstag , slarv och illasinnade handlingar.

  • cicci85

    Det låter precis som du skrivit om min son, allt du skrivit stämmer in på vår situation. Har provat allt känns det som men ingenting hjälper. Igår fick jag hem Explosiva barn av Ross W Greene, en bok som ska vara väldigt bra.

Svar på tråden Hur fan hantera en snart 6-åring helt utan impulskontroll?