När ska barn lära sig om livet?

Naturligt, allt eftersom.... I lagom takt, efter barnets mognad/ålder.

Att bädda in kidsen i bomull är att göra dem en björntjänst.... 

Fast det är väl oundvikligt att barn "utsätts" för detta? I olika stadier?

Tja man behöver ju inte svika sina barn bara för att de ska få prova på direkt. Men att uppleva motgångar, helst anpassade till ålder, är nödvändigt.

Om jag fick välja hade jag inte önskat att mina barn fick uppleva anhörigas och vänners sjukdom och död redan som barn men det har onekligen präglat dem (på gott och ont). Jag hoppas att det har gjort dem mer redo att möta vuxenlivet men hade inte valt det själv.

Jag ser det så här:
Barn utsätts för motgångar titt och tätt, såvida inte jag är där och "lindar in i bomull". De drabbas av tillräckligt många motgångar utan att jag ska lägga till några extra bara för att härda dem. De flesta svenska barn möter sina första stora motgångar på dagis, och där får de hantera dem själva. Jag, som har valt att ha mina barn hemma, har kunnat stå vid sidan av och vara beredd att hjälpa barnen hantera motgånarna. Inte stå som en mur och skydda barnen alltså, utan att stå bredvid och hjälpa dem i efterhand. Det anser jag vara ett bra sätt att lära dem hantera motgångar!

Sedan börjar skolan, och då gäller det att de klarar sig på egen hand. Svårare problem får de ta med sig hem och ta upp med oss föräldrar, men mindre problem ska de kunna lösa själva. Jag tycker det ger sig själv ganska mycket, så länge man som förälder inser att barnen behöver stöd vid motgångar och inte att man tar över och löser deras problem åt dem.