Jag har en fantastisk tjej på6 v. Hon är ett mirakel och jag är så glad att hon kom till oss. Men att vara hemma hela dagarna är ensamt. Jag saknar mitt jobb, mina kolleger och vara "med". Det känns lite förbjudet att tänka så här. Alla brukar ju prata om den fantastiska f-ledigheten, och väldigt få har jga hört säga att de var uttråkade och ensamma när de var hemma. Finns det ngn mer än jag som känner så här?
Jag känner mig jätteisolerad och har tråkigt som f på dagarna..:/
Jag tyckte de första 8 veckorna va super hemma! Men kunde emellanåt känna mj ensam å inte veta vad man skulle göra på dagarna! Men umgicks rätt mkt me min Föräldragrupp! Sen åkte jag in t stan å strosade, och längtade tills sambon kom hem:)
Oh ja! Jag tyckte det var både ensamt och tråkigt att vara föräldraledig. Som tur är har jag en hobby som jag kunde ägna mig åt och min son fick helt enkelt följa med på det jag hittade på under dagarna. Att bara vara hemma eller gå till öppna förskolan skulle göra mig tokig!
Jag kände stort behov av vuxet sällskap efter några månader. Då svarade jag på en tråd här på fl och träffade ett gäng mammor. Det brukar vara promenad och fika nån gång i veckan. Kanske kan du starta en sån tråd och hitta folk i din stad?
Imorgon börjar min mammagrupp och förhoppningsvis hittat man ngn trevlig där som man kan promenera med i kvarteret. Men det är ju inte så kul att fika och promenera hela dagarna! Jag saknar lite mer stimulans.
Jag längtar också till maken kommer hem, men som ikväll ska ut på ngn kundmiddag och då är jag själv till säkert halv tio. Kul. Känner ni att det är tabu att prata om det här?
Absolut inte tabu! Ska inte vara i alla fall! Man älskar inte sitt barn mindre för man behöver mer stimulans!!
Vissa dagar är verkligen öken... Hur mysigt det än är att mysa, busa och leka med lillkillen så behöver man mer ibland.. ÖF är tyvärr inget för mig, så himla mycket skitsnack där tyvärr.. Har en del kompisar som är hemma och är föräldralediga, så dom träffar jag ju en del, men dom har ju annat oxå. Så att träffa folk 1-2 gånger i veckan blir inte mycket stimulans.. Ibland känns det som om man bara vaknar på morgonen och hoppas att det snart ska vara kväll igen så man får gå och sova.. Tur man har dagar som känns helt fantastiska oxå, då man känner att det är så lyxigt att få vara hemma med ens barn och slippa lämna bort tidigt som i många andra länder.
Jag tyckte det var supertråkigt att vara f-ledig. Vår lösning har varit att dela på ledigheten tidigt. Äldsta sonen var 5 månader och lillen var 3 månader. Skönt att båda få jobbet och det lugnare hemma.
Jo, nog kan det kännas ensamt. Förvisso är äldsta sonen lite drygt 3, men vuxet sällskap vore inte fel. Vi är till familjeentralen ibland, men nu är sonen förkyld så vi kommer inte iväg och sen är det slut för terminen. Min man arbetade tidigare halvtid men har nu gått upp till heltid och är ikväll borta dagar som idag då barnen dessutom är sjuka - de känns ensamma och långsamma.
Tanken var att jag skulle börja jobba halvtid i början av november så tar min man halva ledigheten då och jag halva, men nu blev det heltid för honom (arbetsprövning,går inte att tacka nej) vilket innebär att jag får vara hemm på heltid ungefär ett år till.
Jag trivs hemma och jag älskar mina söner så högt. Däremot att prata med andra vuxna och umgås det saknar jag.
Det är skönt att känna att man inte är ensam. Att det inte alls är så lätt att vara med sin älskade unge på heltdi. Jag tror vår lösning också blir att jag börjar jobba lite grann i höst. Och så delar vi f-ledigheten på olika sätt under ett år. Som Idis skrev- då borde man få det bästa av två världar. Mysa, mysa, byta en och annan blöja, trösta och sen ta av sig kläderna med kräk och använda hjärnan lite.
Tänker lite på min mormors generation. Hon fick inte jobba- det var fint att ha en hemmafru. Så hon fick sluta sitt jobb när hon fick barn, ngt hon alltid sörjde.
Mrs Manner: predis! Det var mycket lättare att njuta av tiden hemma när man fick komma iväg och vara vuxen på jobbet också!
Kan också känna mig ensam och isolerad om dagarna,ganska ofta faktiskt..bara gå och vänta på att sambon ska komma hem från jobbet så man får prata med en vuxen människa. Självklart umgås jag med min dotter och försöker roa henne så gott det går men känner ändå att jag skulle behöva göra något mer på dagarna. Vi har iaf bestämt att vi ska dela på föräldraledigheten så i augusti kommer jag att börja plugga igen (1 termin kvar tills jag är färdig uska) ska bli jäkligt skönt att få komma ut och träffa lite folk igen 
JAA, särskilt idag! Har en mammagrupp men vi har inte så mycket kontakt. Jag är så slö att jag inte förmår mig kontakta nån.
Jag har turen att (via familjeliv faktiskt) ha hittat en grupp mammor som jag träffar en gång i veckan. Har även en barndomskompis som jag kan träffa. Så jag känner mig inte alls ensam faktiskt. Tvärt om har jag ett rikare umgängesliv nu, fler vänner istället för kollegor och andra "ytliga" bekantskaper.
Visst har man tråkigt ibland. Men det har man ju även utan barn. Njuter av dagar då jag inte har nåt att göra eller nånstans att åka för dom dagarna är få. Det är underbart att ha en hel dag framför sig och alla valmöjligheter i världen därför att man inte har någon tid att passa eller något att "hinna med".
Hittade denna tråd, vi är inte ensamma om att vara ensamma!;)
www.familjeliv.se/Forum-3-173/m51015818.html