Tja. Jag antar att det finns många unga farsor här.
Jag undrar ett par saker :
1. Varför skaffade ni barn unga?
2. Ångrar ni att ni skaffade barn unga?
3. Hur såg era liv ut innan ni skaffade barn?
4. Vad saknar ni mest med ert gamla, barnlösa liv?
Jag tror jag har en del förutfattade meningar om unga föräldrar, och jag frågar därför att jag vill få en mer rättvis bild av hur det egentligen ligger till.
MVH
1. Jag var 21 när våran dotter föddes för snart 2 år sedan (min sambo är 2 år yngre än mig) Vi hade väl inte planerat vårat barn..Men samtidigt så var vi ju inte försiktiga vad det gällde skydd och så..
2. Inte en chans, Men det e klart ibland är det rätt jobbigt att ha barn. Speciellt nu när vi har flyttat ifrån släkt och vänner så vi har ingen som kan sitta barnvakt utan vi måste ta med oss vårat barn precis överallt. Man kan aldrig få en paus. Men det tog nog nästan ett halv år innan vi lämnade iväg vårat barn första natten. Så vi brukade inte lämna iväg henne ofta när vi hade nära till släkten.
3.Vi festade väl relativt ofta och min sambo gick i skolan och jag arbetade fram tills det var ca 2 månader kvar till förlossningen, då vart jag varslad p.g.a arbetsbrist.
4. Inte speciellt mycket faktiskt. Nu förtiden så dricker vi nästan aldrig. Kan hända att vi tar ett glas vin en lördag kväll men det har inte blivit något ordentligt festande på över 2 år. Kanske kan sakna att få sova hur länge man vill. Inte bli väckt av att man får en smäll i ansiktet å dottern står där å skrattar..Men sånt är livet. Om 15 år när hon e tonåring då får man ju inte ens se henne typ....Då kommer hon väl aldrig vara hemma istället så man får väl vara glad över dom åren man får innan hon börjar härja ute på nätterna.
1. Jag var 21 när våran dotter föddes för snart 2 år sedan (min sambo är 2 år yngre än mig) Vi hade väl inte planerat vårat barn..Men samtidigt så var vi ju inte försiktiga vad det gällde skydd och så..
2. Inte en chans, Men det e klart ibland är det rätt jobbigt att ha barn. Speciellt nu när vi har flyttat ifrån släkt och vänner så vi har ingen som kan sitta barnvakt utan vi måste ta med oss vårat barn precis överallt. Man kan aldrig få en paus. Men det tog nog nästan ett halv år innan vi lämnade iväg vårat barn första natten. Så vi brukade inte lämna iväg henne ofta när vi hade nära till släkten.
3.Vi festade väl relativt ofta och min sambo gick i skolan och jag arbetade fram tills det var ca 2 månader kvar till förlossningen, då vart jag varslad p.g.a arbetsbrist.
4. Inte speciellt mycket faktiskt. Nu förtiden så dricker vi nästan aldrig. Kan hända att vi tar ett glas vin en lördag kväll men det har inte blivit något ordentligt festande på över 2 år. Kanske kan sakna att få sova hur länge man vill. Inte bli väckt av att man får en smäll i ansiktet å dottern står där å skrattar..Men sånt är livet. Om 15 år när hon e tonåring då får man ju inte ens se henne typ....Då kommer hon väl aldrig vara hemma istället så man får väl vara glad över dom åren man får innan hon börjar härja ute på nätterna.