Varför behandlas gamla ofta som mindre vetande?

jag kan bara säga att jag önskar att jag hade fler gamlingar i mitt liv. hur gör man för att ragga gamlingkompisar?

Tyvärr verkar inte så många äldre skriva på forum, det är lite synd tycker jag. Annars är nog många som är ensamma äldre tacksamma för att umgås med lite yngre. Där jag bor brukar vi fika ihop några grannar och sitta vid lekplatsen med deras barn på sommaren. Då blir det heller inte så mycket daltande utan man är mer som en stor familj. Fast det blir inte att vi träffas varje vecka.

men vart finns dom? hur gör man? jag vill ha en gamling!

Det sär stämmer ganska bra faktiskt, samma som att folk ofta tar förgivet att de måste prata HÖGT med en äldre utifrån att han/hon kanske inte hör.

Att vårdpersonal ofta pratar så beror kanske på att de är lite "yrkesskadade" och inte alltid "ställer om" mellan varje vårdtagare...Alt har bråttom.

TS: Jag tror du själv lite listat ut svaret på din fråga.
Det finns nämligen många som tror att alla äldre hör dåligt och då är det lättare att förenkla det man säger för att inte ta hela dan på sig innan man fått sagt det man vill säga.
Min egen far är snart 80 och absolut inte senil, men börjar bli lite glömsk (eller så är det bara att han inte hört det man sagt). Han hör nämligen rätt illa men vill inte kännas vid det. Ibland är det tröttsamt att prata med honom och efter en stund komma på att han förmodligen inte hört allt. Då blir det lätt så att man börjar förenkla det man vill ha sagt. Dock hör han bra om man är ensam med honom och inga störande ljud runtomkring. (Men rätt svårt att hitta sådana miljöer)

Min mamma hör illa i telefon, men det har tagit ett par år att få henne att förstå det. Hon har blivit väldigt upprörd över att vi ens kunnat antyda att det varit något fel på hennes hörsel.
Det komiska är dock att mamma tjatat på pappa i många år om hans försämrade hörsel och sagt saker som att "du vill bara inte erkänna att du hör dåligt för du tror att alla ska tycka att du är gammal då". Nu är hon själv likadan.    (Fast hon hör bara illa i telefon).

Absolut inte! Jag jobbar själv inom hemtjänsten och är av den åsikten att dom gamla ska behandlas med respekt och som vuxna människor. Däremot så är det skillnad på en gammal människa som är så att säga "klar" i huvet och på en som är dement. Då blir det genast en skillnad på hur mkt de kan bedöma och bestämma själva och inte. Men rent generelt så tkr jag INTE att man ska dalta med gamlingar. Prata med dom på ett vuxet oh normalt sätt! Skulle själv bli otroligt frustrerad om nån pratade bebisspråk med mig dagarna i ända.. :)

Det där med stolthet är nog ett problem för många, men du får försöka övertyga din föräldrar om att dom behöver en hörapparat. Jag tror att många uppfattar hörselskadade som senila just för att det lätt blir missförstånd.

Bra att du har den inställningen. Jag bodde tidigare på äldreboende där man faktiskt läste barnböcker för oss i dagrummet och daltade ganska ofta med oss. Det blir jobbigt när man själv inte är senil eller på ett barns nivå.

Sedan betuder väl inte senil Dement utan bara gammal?

Senildement-ålders dement???

Ja, pappa har numera en hörapparat men gick omkring med den i flera månader och klagade på att han inte tyckte att han hörde bättre. När vi slutligen fick honom att besöka Hörselcentrum så visade det sig att apparaten aldrig fungerat! Inte undra på att han inte märkte någon förbättring Så typiskt min pappa. Han har aldrig trott att det kan vara något fel på någon ny pryl. Han körde t ex omkring i sin nya Volvo på 80-talet och vägrade tro att det var fel på AC:n. När brorsan slutligen fick honom att lämna in bilen visade det sig att AC:n aldrig fungerat! Tyvärr hade garantin gått ut då. Som du förstår ett ämne som vi helst inte diskuterar hemma längre

När det gäller mamma så har vi en lååång väg att vandra. Hon uppfattar inte själv att hon hör illa då hon är väldigt förtjust i sin egen röst och sällan ger oss andra så mycket tillfälle att säga något

Min morfar, som bodde på äldreboende, höll på att få förmyndare pga senilitet. En överförmyndare ringde mig och undrade om vi i familjen kunde tänka oss att ta på oss denna roll. När jag sa att han inte alls var senil utan istället i stort sett döv (trots hörapparat) så fick de ju ändra sig. Morfar, som var en snäll och tillmötesgående människa, ville vara till lags och svarade så gott det gick på de frågor han fick och självklart blev det lite "Goddag, Yxskaft" över det hela. Nu fick de lära sig att tala direkt in i hans ena öra istället och då hörde han tillräckligt bra.