Min dotter på snart 3,5 år har nyligen börjat säga "du är dum" och "du är äcklig" till mig. Detta är något jag har väldigt svårt för. Hon går på en förskola som inriktiar sig på språket och det är just på förskolan hon har snappat upp detta. Vad säger ni andra, är detta "sånt säger barn" och man så försöker man lära dem att man inte säger så. Eller ska man ta upp det med förskola just eftersom det är en språkinriktad förskola?
Jag har lärt mina barn att inte uttrycka sig så. Jag har också uppmuntrat dem att i stället prata om vad det är de menar med det de säger, samt förstås ägnat mycket tid åt att samtala kring hur "mottagaren" känner sig när budskap som det i ditt exempel levereras. Jag lät inget sådant passera faktiskt.
Min äldsta blir 3½ i sommar. Han började på förkola här under våren och som ett brev på posten kom "Dumma mamma" etc.
Vi försöker huvudsakligen bemöta det genom att bekräfta känslan han har (arg, frustrerad eller vad det nu är) och sedan göra skillnad på att man tycker att någon GÖR något dumt och ÄR dum. Han har en lillebror som är 2 år och kan, inte helt orimligt, säga argt till sin bror att han är dum om han slår honom i huvudet med något 
. Då brukar vi vara noga med att säga att vi förstår att han blev arg och att det gjorde ont och att det var dumt av lillebror att slå honom. Lillebror är inte dum, men det var dumt av honom att slå.
Sedan tycker jag gott att du kan prata med förskolan också. Prata lite allmänt om hur de möter barnens språk.
Jag har ju självklart pratat med henne när när hon säger så. Senast imorse hade vi den diskussionen men det är som om inget går in, hon bara fortsätter att säga så (direkt efter samtalet alltså). Hon är världens gosigaste f.ö men har, som sagt, börjat bli riktigt trotsig. Jag ska väl ta och nämna det för förskolan, men dottern är tydligen som en ängel när hon är där och de verkar inte tro mig när jag säger hur hon kan vara hemma.