Utomkvedshavandeskap - hur har ni känt?

Hade ett utomkveds 2005 och fick oxå operera bort vänster äggledare, det tog tyvärr 11 månader för mig att bli gravid igen och vi var inbokade på utredning när jag fick ett plus och kunde avboka det. Sen dess har jag fått två barn och båda graviditeterna har gått bra.

Kommer tyvärr inte riktigt ihåg när mensen kom tillbaka men jag tror det gick rätt fort, hade ingen blödning att tala om efter operationen. Vad ledsen och nedstämd ett tag efter och egentligen var de tinte förrän jag fick plus med vår äldsta dotter som det gick över helt. Började tro att min chans att få barn var borta och fick gå hos en kurator ett tag.

Kan ibland fortfarande känna mig halv och stympad då jag "bara" har en ägglerade trots att jag fått två underbara barn. Jag kommer nog alltid ha ett litet sår i hjärtat efter det som hände.

Hoppas du får den hjälp du behöver. Lycka till!

Jag blev akut opererad i fredags natt i v7. Blödningen var stor och de tog bort höger äggledare.Det var mitt och mannens första gemensamma barn som jag glatt mig åt. Nu försöker jag tänka framåt och hoppas min andra äggledare fungerar som den ska! Men jag kommer vara livrädd att det händer en gång till!! Vad händer då liksom, då har jag ju INGEN äggledare kvar sen. Men om man hör sig för lite grann, verkar många haft normala graviditeter efter en x-operation.

Jag opererades för utomkveds två gånger under 2009...sista gången tog de bort den äggledaren då den inte var funktionsduglig längre...
Efter 1a op (då äggledaren lämnades kvar) så blödde jag efteråt som en mens ungefär, fast rikligare då...efter 2a op så blödde jag inte alls, och det antar jag var för att ledaren tagits bort, fanns inget kvar där inne som kunde blöda ut...

Den nedstämdhet du beskriver känner jag igen mkt,mkt väl...jag kände en enorm ledsamhet,sorg,förvirring,tomhet, ja alla känslor på en och samma gång egentligen....en så stor glädje togs ju ifrån en så fort liksom!
Jag kan inte svara på hur länge man är nedstämd, det beror ju på hur man klarar att hantera det man varit med om, hur väl man klarar att "komma tillbaka" så att säga...för mig personligen så tog det ett bra tag...men det var ju också för att jag tog det väldigt hårt,båda graviditeterna var planerade och så efterlängtade.. och för att jag fick två utomkveds på raken nästan,2 st på 3 månader...
Kändes som att man bara åkte in och ut ut op rummet typ, hann knappt läka ihop föränn det var dax igen kändes det som...

Fick också höra att det bara var si och så stor chans att bli gravid normalt igen efter att man haft x, och det gjorde ju inte att man mådde bättre direkt...men det där tror jag också är väldigt individuellt!
Jag blev gravid direkt när vi väl vågade börja försöka igen, och den gången gick allt bra och en liten tjej kom till oss nu i januari  

Jag vill ialla fall ge dig dessa råd, om de kan vara till någon hjälp...

Försök att inte lyssna och ta åt dig av alla de negativa siffrorna om framtida möjligheter osv...dina chanser att bli gravid igen kan lika väl vara precis lika stora som förr!!

Prata ut om det du varit med om med dina närmaste, gråt om du behöver...håll inte inne med dina känslor och tankar för det gör bara det hela värre, och det är så lätt att man "knyter" sig från tillvaron..

Och bearbeta det du varit med om...sopar man det bara under mattan,så kommer man ju inte "över" det heller...

Jag känner verkligen med dig, för jag vet precis hur det känns att vara i din situation!!
Skickar styrkekramar till dig, och håller mina tummar för att det sätter sig på rätta stället när du/ni väljer att försöka nästa gång!!