Vad gör man när en förälder stjäl kläder från en annan??

Absolut inte på ett sådant extremt sätt...

Hos oss kan det möjligtvis hända att jeans eller liknande blir kvar hos pappan och inte kommer tbx vid nästa byte...

Jag har insett att det är rätt lönslöst att tjata ihjäl sig för att pappan ibland säger att den där tröjan var inte alls med hit....

Vi har ett gemensamt grundutbud till barnet. Dvs regnkläder och stövlar i skolan, Vinterkläder och grundskor.  Jag har tagit på mig att fixa dessa kläder för att få ok kläder (ja lite kontrollbehov  hehe) Sen kompletterar var och en med "solglasögon", vardagsgarderob, kepsar, vantar osv....

Skriv upp vilka kläder som åker med till mamman så är det lättare att luta sig på det än att försöka komma ihåg....

Använder dottern kläderna när hon är hos mamman eller menar du att mamman säljer kläderna?
När jag köper kläder till mina barn är det självklart att de ska användas av barnen oavsett om de är hos sin pappa eller hos mig. Dvs de har inte de kläder jag köper under mina veckor och de kläder pappa köper under pappa-veckorna.

Det hade ju varit det absolut bästa, om man kunde ha kläder på båda ställena som dottern kunde använda! Men poängen som du nog missat är att dotterns mamma köper kläder i fel storlek, använder som jag tidigare nämnt kläder i storlek 80 (hon är 3 år) och har även trasiga kläder. Jag vet inte hur viktigt du tycker det är med kläder och hur man ser ut, men att man har hela, rena kläder i rätt storlek som gärna representerar dottern på bästa sätt tycker jag är varje barns rätt. När dottern står och snurrar i vardagsrummet efter att hon precis kommit hem till oss från sin mamma i en smutsig sliten t-shirt med Kinderägg tryck i storlek 122 och säger "mamma säger jag har fin klänning" då får jag ont i hjärtat. För det var ju ingen fin klänning, man lurar inte ett barn på det sättet för att man inte orkar köpa ordentliga kläder!!

Alla barn vill känna sig fina. Och alla barn har rätt till det. Jag och hennes pappa vägrar sätta på dottern kläderna hon kommer i från sin mamma pga att de är smutsiga, fel storlek, sönderklippta, trasiga, eller fula. Då tycker jag inte att det är rätt att hon tar våra kläder och nöjer sig med att vi spenderar våra pengar på dotterns alla kläder. Inte när hon tar hela barnbidraget. Det är synd om den lilla som varannan vecka får se ut som om hon kom från ett härbärge, och varannan vecka se ut som de andra barnen. Jag vet inte hur vi ska göra med detta. Ska vi stå för ALLA kläder och ge till mamman? Ska hon inte behöva ansvara för några klädinköp? Hon tycker inte det spelar någon roll har hon sagt, hur dottern er ut, "det är ju bara kläder". Att dottern när hon blir äldre eventuellt blir retad för hur hon ser ut ibland förklarar hon med att "det är ju sen" precis som om att när hon börjar skolan ska hon få fina kläder men nu spelar det ingen roll. Hemska människa!! Så orättvist mot den lilla!! Där har du mitt svar.

Så om det fungerar för din familj att ni har gemensamma kläder mellan båda hemmen är det bara att gratulera, men jag tror inte att du förstått innebörden av hur vi har det.

Jag förstod inte riktigt om dina ord var riktade mot mig eller Åssi.

Jag förstår hur ont det gör i hjärtat. När min son var yngre behövde pappan lite hjälp med att sköta inköpen till barnet (han hade helt enkelt inte kunskapen och känslan vad ett barn behöver i garderoben =) Detta har han i stort sett tack och lov lärt sig nu. Min konkreta handling kring detta blev följande:

Jag köpte kläder vår och höstgarderob  hem till pappan.  (jag förstår inte hur vi praktiskt skulle kunna dela på alla kläder.... bära en garderob fram och tillbaka liksom ;)   Det löste sig väldigt lätt då jag har barnbidraget och jag enkelt gjorde avdraget innan jag satte över hans del.

Vem har flickans barnbidrag?

Har mamman ont om pengar skulle ni kunna köpa bättre begagnade kläder i rätt str hos tex  röda korset eller liknande. Byxor kostar tex 10-20:-.

Löser det inte sig ser jag ingen annan möjlighet än att ni får vända er till soc för att upprätta samtal med utomstående för att få fram en bra lösning. Som du skriver så är det INTE ok för flickan...

Jag är på din sida =)

Jag vände mig till Åssi..
Röda korset och liknande har absolut billiga kläder. Detta har ju mamman upptäckt med och det är där hon köper ALLA kläder. Och om det ändå va dom kläder som ser ok ut, inga problem. Men hon verkar inte ha nån känsla för varken storlek eller stil för dottern ser inte klok ut. Det jag är mest kritisk till är att hon kan lägga så myclet pengar på mat och grejer till sig själv och kunna gå ut och dricka öl flera gånger i veckan (inklusive veckodagar).. Prioriteringar är inte hennes starka sida.

Hur som helst, det fungerar inte. Och det är tråkigt att bli av med fina kläder som man tänkt att använda när hon är här, hon får gärna ha dom där men det är kul att dom kommer tillbaka nån gång. Lite jobbigt när någon är så himla osamarbetsvillig..Hon förstår inte alls problemet, det spelar ingen som helst roll för henne hur dottern ser ut. Hon tycker kläder som kläder.. Hon har jättemycket kläder förklarade hon. Det är ju bra, men om dom passade vore det bättre. : (

Honär anmäld två ggr till soc redan, men hon tar inte åt sig och tycker att det är fel på alla andra. Som att prata med en vägg ungefär. Och möten går hon inte med på. Suck.

Tack för era tips iaf!

: )

Trist för er om kläderna blir kvar hos henne men det är väl inte hon själv som använder kläderna utan barnet?
Vet inte riktigt vad det spelar för roll om barnet har "era" kläder hos henne och ni har "hennes" kläder hos er?

Men visst, vill man hårddra det så skicka inte med något mer än det hon har på kroppen när ni byter men frågan är vem ni straffar då, henne eller barnet ifråga.

Måste bara fråga, hur fungerar bio-mamman i övrigt i omvårdnaden av dottern ? Är det "bara" kläderna som inte fungerar eller är det annat också för det känns ju som att hon kanske inte har kapaciteten att ta hand om sin dotter alls ? Tror inte det handlar om att hon vill sin dotter illa, kanske bara det att hon inte har insikten i vad dottern behöver eller hur man ska ta hand om ett barn ?

Du skrev att hon skyller på psykisk ohälsa, finns det möjlighet att ha en familjeintervention på psyk ? Det är ju inte för att på något sätt "sätta dit" bio-mamman utan att skapa de bästa möjliga livet för dottern och det blir ju från vad jag förstår ganska olika liv hon lever när hon är med er och när hon är med sin mamma ? Många barn som växer upp med en ( eller flera) föräldrar med psykisk ohälsa kommer själva att drabbas sen och det är då bäst att agera snabbt för att minimera riskerna att det ska hända.

Om inte annat borde det väl gå att ansöka om enskild vårdnad ? Så hon får bo med er hela tiden ?

Önskar er lycka till !

Här försvinner oftas de kläder som vi köper till bonusen, eller gjorde.
Nu numer så ser jag till att kläder jag vill ska vara kvar här, används inte den dagen hon åker hem till mamma helt enkelt.

Dock så är det ju svårt att "förbjuda allt" sådet blri mer som "hon kom i tajts och tröja, ja då åker hon hem i tajts och tröja, även om det inte är samma kläder som hon hade när hon kom"

Annars blir resultatet,osm vi sett ett flertal gånger, att alla finkläder som köps här försvinner hem dit, och alla "lump -dagis kläder" som i princip inte mamman vill ha kvar kommer hit. Eftersom lilltjejen gärna vill vara finklädd när hon åker hem till mamma "för då säger mamma "åååh vad fin du är!".

Så antingen kör man på systemet "du åker i samma som du kom i" eller så får man acceptera att allt försvinner dit.

Till 2underbara: om du hade köpt fina kläder till ditt barn och den andre föräldern som du inte är med tog dom gång på gång och du endast fick tillbaka luffarkläder, skulle du då inte bry dig menar du? Det är ok att bara en (plus bonusföräldern) bryr sig om hur barnet går klädd och då ska ha rätt att på den andra förälderns bekostnad försörja sitt hem med fina kläder och komma undan med att inte lägga någon energi eller några pengar själv på ordentliga kläder när denne dessutom har hela barnbidraget? Så länge kläderna går till dottern, visst det kan jag till viss del hålla med om. Men det blir en orättvis fördelning samtidigt som jag faktiskt inte tycker det är ok som vuxen att klä ett barn hur som helst. Vi dömer människor utifrån hur de ser ut (vare sig man vill erkänna det eller inte) och vi är rädda för att dotterns klädstil kan få tråkiga konsekvenser längre fram. Jag är lärare och ser ofta hur framförallt tjejer behandlar andra tjejer beroende på hur de ser ut, vad de har för kläder osv. Orättvist och för jävligt men tyvärr sant. Vi har funderat på egen vårdnad men ser samtidigt en vinst för dotterns skull att ha tillgång till båda sina föräldrar. Vi önskar bara att hon kunde få hjälp och samtidigt lära sig respektera oss och göra det bästa för sin dotter. Soc har planerat ett samarbetssamtal mellan min sambo och mamman. Får se hur det blir.

Den här mamman vill inte dela med sig av barnbidraget. Min sambo kan då inget göra åt det. Tyvärr. Vi vet också att det inte bara är att få vårdnad bara sådär. Men i vårt fall handlar det om en sjuk och omogen kvinna som gör omdömeslösa saker mot sin dotter som jag delvis inte orkar gå in på här. Hon har bara varit otrevlig och osa arbeta ullig när det gäller allt och hon har bett min sambo att jag inte ska få umgås med dottern som då bor i vårt hus. Hon ska heller inte få träffa min familj eller släkt. Jag får absolut inte säga att jag är bonusmamma eller styvförälder för dottern har två föräldrar och det räcker enligt mamman. Jag som då väntar barn vilken dag som helst, är förlovad och äger hus tillsammans med barnets pappa ska kalla mig för pappas kompis. För mammans skull. Javisst! Inga problem! Jag blir bara trött. Jag har sagt till henne i ett mail för hon vill aldrig prata med mig eller se mig att hon aldrig behöver vara orolig för att jag ska försöka fylla hennes plats. Det går ju inte. Alla barn älskar sina mammor. Men när dottern är hos sin pappa är jag en sorts modersfigur och en vuxen att vända sig till. Men aldrig hennes mamma. Det är ju självklart! Vi brukar skicka hem henne i samma som hon kom i, om det är hela löder som passar annars känns det bara fel att skicka henne till dagis i tradiga och för små kläder. Ibland har hon ingen jacka och då har hon ju givetvis tagit den som vi har här och som vi sedan aldrig mera ser och får köpa en ny gång på gång. Anyway...vem som helst kan tyvärr bli förälder.

Hej! Vi har det på exakt samma sätt. För bara några veckor sedan behövde jag tok handla ytterkläder 30 min innan alla butiker stängde till barnen så de i överhuvudtaget kunde gå till dagis morgonen efter då "vår" helg var över. Deras mamma ville nämligen inte lämna deras ytterkläder, vilket hon har gjort annars i alla år. Så hon låter dem hellre vara hemma hela dagen eller gå utan ytterkläder till dagis än att se förbi sitt eget ego.

Kläderna här hemma har vi eget av som de får använda när de är här, det som de kom hit i slängs i tvättmaskinen direkt och är tvättat och torrt tills på måndagen då det är dags för dagis och åka hem till mamma igen.

De kläder som vi har klätt barnen i på måndags morgonen, då hon har lämnat dem på kvällen i pyjamas till exempel, det ser vi aldrig igen.. 

Jag har lessnat så mycket på detta så mitt mål är att ersätta allt. Helst snuttar också, för jag vill aldrig behöva ägna en tanke på om hon har valt att skicka med allt, eller om min sambo måste åka hem till henne i vårt fredagsmys för att hämta barnens snuttar till exempel.. 

Men nu är det bara cyklar och skridskor kvar egentligen.... Och då har vi bara vh.

fortsätt kämpa! <3 

i vissa fall har jag skrivit ner eller fått ta kort på barnen, då kan hon inte slingra sig ur nått.
Barnen vet tyvärr också "vems" kläder något är (mammas/pappas).... :/
Det ska bli intressant att se hur det blir med dyrare saker i framtiden, datorer, mobiler, mp3 osv..