Varför bryr sig mammor mer om vuxna söner än döttrar?

Känner igen det. Undrar ochså vad det är med mammor och söner?? Varför blir aldrig söner vuxna i mammans ögon?? Kanske därför många kvinnor har lite svårt med sina svärmödrar..... ;)

Har jag då aldrig vart med om. Min mamma daltar mer med mig än med mina bröder :P

Inget jag känner igen alls.

Samma i min familj. Jag får lixom känslan över att mamma tror att brorsan inte kan ta hand om sig själv me sina 35 år ! Och brorsan bara tar emot och kommer undan med hur mycket crap som helst :-/

Samma med min familj och mina tre bröder. Jag är liksom bara där på sidan av och dom står alltid i centrum. Samma med min sambo och hans bror. Japp, dom är mammas små pojkar fortfarande.

Känner inte alls igen det där men min bror har inga barn och ingen hund. Men det låter som att du, TS, behöver växa upp lite också och säga ifrån, både till mamma och din bror. Låt dem bli sura men säg ifrån när det gäller det också. Tala om hur du vill ha det och låt dem inte trampa på dig.

Kan det vara så att du som kvinna vill vara oberoende, medan din bror tycker om läget att er mamma ställer upp hela tiden och han kan pyssla med sina intressen och därför gillar att vara beroende av mamma?

Jag ser den tendensen i min sambos familj som består av 4 syskon, tre bröder och en syster. Systern är yngst och har alltid fått mest (all) uppmärksamhet under uppväxten, men då den yngsta brodern flyttade hemifrån och krävde all uppmärksamhet så fick även han uppmärksamheten. Däremot har de äldsta två bröderna aldrig fått någon nämnvärd uppmärksamhet, de har varit självständiga och aldrig krävt speciellt.

Jag känner inte igen mig alls. Jag och mamma har en mycket nära relation och hon hjälper mig med massor med saker (och jag henne såklart). Min bror vill sällan ha hjälp med något annat än barnvakt och det slåss hela släkten om att få vara. Men i vårt fall är det mamma som har hund, jag gillar inte djur så jag är nästan aldrig hundvakt så det får min bror vara. Jag tror att relationen blir den som båda parter gör den till, men jag tror inte heller att era mammor bryr sig mindre om er de tror nog bara att ni klarar er själva. Förmodligen för att ni har varit väldigt måna om att visa det.

Men å andra sidan har jag aldrig behövt eller viljat ha den där uppmärksamheten av min mor heller. Jag är så självständig som person och vill ha mitt eget liv utan att hon alltid ska vara där och lägga sig i. Så det är säkert mest mitt eget sätt som gjort att hon dragit sig undan mig och ägnar större tid åt pojkarna.

Det värsta tycker jag att hon ringer och beklagar sig över honom till mig och när jag blir sur så bortförklarar hon hans beteende och får det verka hur accepterat som helst *suckar* Egentligen så rör det mig knappt i ryggen , jag skulle personligen aldrig vilja ha den uppmärksamheten och tiden morsan lägger ner på han för då skulle jag aldrig bli av med henne.

Nej säger ju ifrån. Jag vet att jag varken har tid eller ork till ytterligare en hund (som dessutom är riktigt jobbig).
Ibland är jag hundvakt om jag känner att det passar men oftast gör det ju inte det.
Det jobbiga är att mamma inte verkar se allt "jobb" som jag har med mina barn o djur o hem. Hon verkar inte fatta att jag faktiskt sköter om min familj o hem inklusive alla sysslor.
Hon ger mig helt enkelt dåligt samvete för att jag inte ställer upp för bror när han vill gå på tex krogen som gnager i mig varje gång!   

Känner verkligen igen det där!
Så som hon är mot honom o behandlar honom skulle jag aldrig tillåta! Han bryr sig inte o låter henne hållas. Han är ju egentligen väldigt mesig o säger inte ifrån så mkt. Jag är ju mer så att jag säger vad jag tycker.
Han blir aldrig arg el sur. Jag däremot kan ha ett ganska häftigt humör.
Detta har alltså varit en återkommande  tendens under hela uppväxten. Han är helt klar favoriten, vilket jag klargjort att jag märkt. Mamma vill inte erkänna och skyller då på att jag är avundsjuk på honom.  Men är absolut inte det! Vill inte ha den överdrivna uppmärksamheten hon ger honom. Önskar bara att hon inte var så tydlig i sitt särbehandlande.
Egentligen är han värsta svarta fåret! Har gjort mycket dumt som är oförlåtligt men mamma har ju sina bortförklaringar till allt. Hade jag gjort en bråkdel av det han gjort skulle jag inte vara vatten värd... 

Jag tror det har med könsrollerna att göra. Döttrar uppfostras ofta till att hjälpa till hemma och klara mycket hushållssysslor och ska kunna ta hand om sig själv och hushållet. Det är inte söner ofta så jag tror att mammor har lättare att släppa taget om döttrarna eftersom de vet att de kan klara sig själva. Sedan verkar många mammor ha svårt i det stora hela att klippa navelsträngen till sina söner på något sätt...

Mammor och söner .. och pappor och döttrar

Min son är ihop med en tjej och de har två barn. Jag har aldrig daltat med honom eller dom. Däremot daltar svärdotterns familj, mamma och pappa hur mycket som helst. Jag har inte, även om 
jag frågat och bett, inte fått vara hundvakt på flera år. Hunden dog för ett tag sen, så nu är det för sent. Detta gjorde mig jätteledsen. 
Om de skulle skaffa ny hund tänker jag inte engagera mig. Ej heller i deras barn, eftersom de prioriterar andra. Jag tänker inte böna och be om att få hjälpa till. Det är kränkande.