Hund högg mot min dotter!

Lite för information innan händelsen:
Jag och min dotters pappa skaffade en goldenretrivervalp för snart fem år sedan. Han har sedan valp tyckt att barn varit otäcka. Förmodligen för att han inte riktigt vet var han har dem gissar vi på dvs. de springer omkrinng och låter.  När han var 3 år så blev vi gravida. Vi följde råd från brukshundsklubben hur vi skulle introducera hunden för vårt barn. 
Han blev glad när vi kom hem med henne. Men tyckte att hon var liten och läskig så han var inte intresserad av henne.
Jag och sambon flyttade isär av påtvingande anledningar som inte är relevanta i detta fallet. Men de har kommit hyfsat regelbundet och hälsat på oss. När vår dotter började att gå och ett tag frammåt så hade hunden inga problem med att medvetet gå omkull henne.  Vilket sen han slutade upp med då vi sa till honom. 
Då han inte är intresserad av henne så visar hon faktiskt inget intresse av honom heller. Min dotter är mer intresserade av våra katter som visar ett intresse gentemot henne oxå.

För ett par veckor sedan så morrade hunden oprovocerat mot våran dotter. Detta tog jag på allvar och ifrågasatte detta hos min dotters pappa och försökte förklara för honom att hunden gav en varningssignal. Pappan till min dotter viftade bort händelsen med att hans fina söta hund aldrig skulle bita henne.  Flera veckor gick och hunden visade inget morrande eller dylikt mot våran dotter. Han kunde till och med gå fram till henne och ge henne en puss eller två om hon hade något gott och kletigt,sött på sig som han ville åt. 

Och nu till händelsen. I torsdags så morrade han när våran dotter gick fram till honom och klappade han två försiktiga gånger på ryggen.  Jag sa till hunden på skarpen och han kom till mig skämmandes över att han hade gjort något fel. Min dotter hade under tiden ställt sig precis bakom honom för hon undrade varför jag var arg. Hon nuddade förmodligen honom med sin kropp lite lätt när hon stod bakom. Men inget annat. Han slängde huvudet och kroppen agresivt bakåt samtidigt som han morrade och högg åt henne. 
Det var ett under att jag var där och kunde ta tag i hunden och jag slängde ut han på tomten direkt med orden till min dotters pappa att hunden inte kommer in genom dörren igen.

Efter min dotter hade gått och lagt sig i sin säng(hon har eget rum). SÅ fick hunden kommain endast för att de inte kunde ta sig ifrån oss och att de skulle ge sig av dagen efter innan våran dotter kom hem från dagis. Vilket dom även gjorde.

Dotterns pappa lyssnade under kvällen när jag förmanade om att jag inte tänker riskera att hunden biter våran dotter. Han föreslog munkorg. Men det skulle inte hunden må bra av. Dessutom så kan hunden vid ett svagt ögonblick när munkorgen tillfälligt är av vid ett bad eller något välja att flyga på vår dotter då. Jag vågar inte riskera min dotters liv eller att hon skadas när jag vet att han inte trivs kring henne och är rädd för henne(alla barn med för den delen). Han har bevisat att han är benägen att bitas. Det räcker för mig.

Min dotters pappa som jag förövrigt är ihop med och planerar att flytta ihop med säger nu att han inte kan komma hem till oss om inte hunden får komma. Han väljer alltså hunden framför vår dotter och vårat andra barn som är på väg.
Han anser att vi inte bara kan ge upp på hunden. Denna hund är en jätte mysig och underbar vovve som jag förövrigt älskar. Men jag vågar inte riskera min dotters säkerhet.

Är jag verkligen så jävla dum som väljer min dotters säkerhet framför hunden? Det finns inte något som kan få mig att tro det. Bara jag kunde få pappan att förstå.

Nu blev detta inlägg väldigt långt. Men jag ville få med så mke info som möjligt. Finns det något med stöttande råd hur jag ska kunna tackla pappan och kanske få han att förstå att våran dotter är viktigast?