11-månaders som inte tar sig fram på något sätt

Hon e kanske lite sen bara, men jag skulle nog prata med BVC för att berätta hur du känner , ålar hon inte fram??

Nä, hon vägrar att befinna sig i magposition över huvud taget. Hon sitter, med benen i olika ställningar, vrider sig, sträcker sig. Använder ibland en leksak för att nå och peta en annan leksak närmare så hon får tag i den. Det händer att hon "studsar" på rumpan och då kan hon förflytta sig några cm, men inte medvetet. I bland sträcker hon sig så långt (enstaka gånger) så hon hamnar i split med benen och slår på näsan, framåt och hamnar i magposition, men då blir hon antingen tvärledsen/arg eller så vänder hon sig kvickt som attan till ryggposition. Hon har aldrig vänt sig från rygg till mage, självmant.

Min äldsta son satt bara på rumpan ända tills han var 15 månader. Då började han åka på rumpan, vilket han sedan fortsatte med länge. När han var 19 månader ställde han sig för första gången mot möbler och 20 dagar innan han fyllde två släppte han och gick själv för första gången.

Vissa barn är sena av någon anledning. Vi har varit hos barnläkare, barnneurolog och sjukgymnast men ingen vet varför han var sen. Nu har han fått inlägg i skorna och använder skor både inne och ute för att kunna gå bättre.

Vet verkligen hur det känns när man blir orolig. Jag funderade mycket på om det kunde ha något att göra med att han inte andades när han föddes, men det går inte att bekräfta på något vis.

Min son blir 13 månader om 3 dagar och han var exakt som din lilla vid 11 månader. Han satt och kunde lägga sig ner och sätta sig upp och även stå med stöd men kröp inte och ålade inte. Satt där han satt helt enkelt. En vecka efter 11 månadersdagen började han krypa som ett proffs, på alla fyra med rätt metod för ben och armar så han behövde inte öva upp det. Nu går han :) så fort kan det gå. Fick höra av många att det skulle dröja länge eftersom han kröp först efter 11 mån men han tog sina första steg innan året och går nu som sagt :)

I dag blir lillan 11 månader! Och den senaste veckan har hon äntligen börjat förflytta sig lite grann. Vi har "lekt" med henne och lagt saker precis utom räckhåll så hon fått öva på att sträcka sig så hon måste lägga tyngd på händerna och hålla upp överkroppen och ibland så "slår hon över" så hon hamnar i magläge och fortsätter dra sig fram för att få tag i det hon vill. Så fort hon får tag i det så rullar hon över på rygg.

I går hasade hon för första gången på rumpan så hon liksom blev medveten om att hon förflyttade sig. Det var iofs bakåt, men hon såg rätt nöjd ut! Så jag tror att de närmaste veckorna kommer att bli spännande

Roligt att det händer saker

Min tjej satt stilla på rumpan till 11 mån - några dagar, då började hon krypa som ett proffs helt plötsligt.

Hade ca 2 -3 veckor innan börjat luta sig framåt efter saker så mycket att hon hamnade i "halv krypställning" och sen satt sig upp igen eller ramlat på magen och blivit tvär ilsk ( hatade magläge) .

Hon ville inte stå heller ( spaggeti ben), kom runt 13 mån. 
Vid 15 mån tog hon sina först 3 vinglande steg själv efter 6 dagar gick hon runt i lägenheten  

låter precis som min dotter när hon var 11 mån... och även hon totalvägrade att lugga på mage och hade heller inte vänt sig från rygglägge till mage vid 11 mån.
När hon var 11,5 mån knäckte hon koden att kasa fram på rumpan och 2 dgr efter hennes 1 års dag gick hon helt själv utan problem... hon tog inte sina första vingliga steg utan gick i ca 10 min runt i huset utan att en enda gång trilla eller vingla, haha. Hade bra balans med hade ine vågat släppa oss tidigare.
Nu springer hon, hoppar, vänder och vrider åt alla håll som om hon inte gjort ngt annat. :O)
Med andra ord, det kommer! :O)

Har en son som blir 11 mån till helgen. Har avskyr att ligga på mage och har aldrig gjort en antydan till att försöka ställa sig på alla fyra för att öva på att krypa. Ibland kan han skjuta sig lite bakåt med hjälp av händerna om han skulle ha råkat lagt sig på mage, men oftast rullar han direkt tillbaka till rygg. Han lärde sig sitta sent också.

Vi upptäckte för två veckor sedan att han kunde stå i någon/några sekunder, och idag skulle jag testa hur länge han kunde stå själv utan att ramla...och ungen knallar iväg. 7 steg! Jag höll på att tappa hakan!
Han blev förstås överlycklig, och vill bara gå och gå. Men han har ju ingen balans, och går bara fortare och fortare tills han stupar. Men jag skulle tro att han hoppar över krypningen helt. Men nu ikväll ställde han sig för första gången upp på alla fyra. Så det kan vända snabbare än man anar. Och nu önskar jag att det dröjer lite innan han lär sig gå, så jag får njuta av lugnet ett tag till