Jag gjorde visserligen akut snitt, men det var inte akut, så räknar det nästan som planerat. Jag var vaken under hela tiden och fick höra första skriket och fick se henne på en gång. Sen gick bm och maken ut med henne och vägde, mätte och maken fick klippa navelsträngen. Sen kom dom tillbaka med henne och maken satt med henne i famnen bredvid mig ett tag. Sen gick han iväg med henne och satt med henne och myste i en timme medans dom sydde klart och jag var på uppvaket. När bedövningen började släppa gjorde det inte alls så ont som jag trott, blev positivt överraskad
Sen kom maken ner med dottern till uppvaket och hon la sig vid mitt bröst och började amma på en gång. Vi åkte sen upp till vårt rum, det var fullt men maken fick stanna första natten. Den natten låg vi bara och mös. Nästa kväll var maken tvungen att åka hem och jag fick ta hand om allt själv, men det gick jättebra. Hade varit uppe och gått och duschat och så under dagen. Självklart gjorde det lite ont i snittet, men man fick ju smärtstillande. Jag tyckte dock inte att det behövdes morfin, så slutade med det redan några timmar efter fl. Snittet gjordes söndag kväll och jag fick åka hem onsdag f-m. Hade gärna åkt hem på tisdagen redan, men det hanns inte med läkarundersökning och allt. Min man var hemma med mig i 3 veckor och det var skönt med sällskap och stöd, men hade absolut klarat det själv tidigare. Vi var ute och gick en kortare promenad dan efter vi kom hem, och en vecka efter snittet gick vi längre promenader. Dock var det skönt med någon bänk på vägen så man kunde vila lite då och då
Det jag tyckte var jobbigast var att få igång nr 2 igen, fick kämpa ngn vecka och det gjorde ont i tarmarna, men sen löste det sig oxå. Nu ligger jag inne och väntar på att idag få göra mitt andra snitt, var tvungen att bli så denna gång oxå, men det känns bara bra. Ser fram emot en fin upplevelse och hoppas på att det går lika bra den här gången, men framförallt längtar jag efter att få träffa min andra dotter
Fråga gärna om det är något du undrar över!