När ska man ge upp??

Lider med dig, kan inte sätta mig in i din situation med cancer och så många sena missfall men ja har själv fått för en månad sedan mitt 5:ma så jag vet hur tungt och förjävligt det är.
Mitt första ma gick ja till v.17 men fostret dog v.14 så ja kan förstå lite hur de känns.

De som alla säger till mig är att man måste försöka kämpa vidare även fast de är skit jobbigt.
Just nu orkar ja ingenting heller har precis börjat jobba efter 2 veckors sjukskrivning och de e väldigt kämpigt att gå upp på morgonen men man måste ju.

Vi får kämpa på även fast det är ett helvete!

kram

Vilka fruktansvärda händelser du gått igenom =( När man ska ge upp kan bara var och en bestämma för sig själv. Vet själv hur jäkla jobbigt det är att spy och vara vansinnigt trött i flera veckor för att sluta på 0 igen =(
Men i mitt fall (men jag har ju inte hotet om cancer hängande över mig heller) så vill jag försöka och försöka tills det går. Så känns det nu, även om det känns motigt.
Har en son som kom till lekande lätt och det var också vid syskonverkstaden jag drabbades av problem, 4 Ma på raken nu på 1.5 år, senast i vecka 15.
Har turen att jag har blivit gravid lätt hela tiden, men efter senaste gången vet jag inte, men hoppas det ska ta sig snart igen.

Men alla måste själva känna efter, jag har en vän som sa till mig att hon tyckte vi var vansinniga som fortsatte försöka "när jag ser hur dåligt ni mått", men jag tycker man måste fortsätta kämpa för när (om) barnet väl kommer så komme det kännas värt det. För mig är det en jätte jobbig sorg och en berg och dalbana när det skiter sig men jag har ändå målbilden om ett syskon så det får vara värt det. Så känns det nu, om jag skulle få 5 missfall till så är jag inte så säker.. Men man fortsätter ju hoppas, kanske är just nästa gång den magiska gången?

Men i ditt fall, vad säger läkarna om livmodern, är det brått att ta den? Känner du dig stressad så? Man får gå in i sig sjäv och fundera på vad man orkar, vad som är värt mest liksom. Hoppas det ordnar sig! Kram