Aldrig ett barns tassande

Det är första gången som jag skriver det här! Och det är med tung smärta och med mycket sorg. Vi kommer aldrig att få några barn. Jag är 47 år gammal och är lyckligt sambo med en alldeles underbar man i samma ålder. Vi hade så gärna velat ha barn.  Men av olika anledningar blev det aldrig så. Vi träffades sent i åldern så att säga och jag fick missfall. Jag har myomer stora som klementiner och apelsiner, 5 st.. Detta fick jag reda på vid strax  fyllda 40 vid en äggledarinfektion. Nu går jag igenom en mycket tung period av självrannsakan, vad kunde jag ha gjort annorlunda osv... och naturligtvis hade jag inte den mognaden som jag besitter idag, som då. Fick veta riskerna med graviditet om jag skulle bli gravid med myomerna som jag har osv. Vi funderade på adoption för ett antal år sedan men vi fick beskedet att vi var för gamla jag var då 44, när vi väl var på utredning,  och sedan har vi gett upp!! Jag orkar snart inte med fler motgångar i livet!! Man ska vara tacksam för det man får i livet sägs det, men just nu hjälper ingenting utan jag bara gråter hela tiden och värst är det på kvällarna. Min man tröstar mig hela tiden, dessutom har hans mor Parkinsons sjukdom och är svårt sjuk. 
Dessutomär jag arbetslös med två bra högskoleutbildningar, men till ingen nytta. Usch, ja detta låter väldigt tungt men kan det aldrig vända i livet??  Kan tilläggas att jag går i KBT terapi men inte ens det hjälper just nu!!

Tungt och ofrivilligt barnlös