Har oxå diagnoser dock så har mina barn förhoppningsvis inte fått dem , men jag vet vad du menar egen tid är svårt att få när man har barn speciellt för oss som kan behöva både egen tid och utrymme ibland
Jag har oxå adhd, samt en av mina flickor. Hon fick diagnos vid 8 år åldet och gud vad jag kände igen problematiken,
Idag är jag 50 och har nyss fått min diagnos. Jag har börjat medicinera, bara fid jätte låg dos fann jag en ro som jag letat efter hela livet. Men är jag annan person nu? Mina barn snart 13 o 17, som bor växelvist hos mig noterar att jag blivit lugnare. Själv kan jag bara säga, allt funerar bättre o jag mår bättre.
Jag skall eventuellt göra en utredning för adhd , remissen är skickad till Psyk och tid där den 26/1. Jag vet inte vad jag skall förvänta mig av det här , vet liksom inte om jag vill ha svaren jag letar efter, eller jag vill ju veta vad som är fel , det är lite både och känns det som .
Är det inte ens identitet som förändras hela livet? Vi är barn, vi är pojkar, vi är pappor, vi är kanske killen med adhd, vi är den gamla kloka mannen.
Jag är lite flummig kanske men jag tror inte att man behöver en massa tid för att finna sin identitet, den förändras hela tiden och ibland hänger man med i förändringen ibland inte. En del tillbringar timmar i terapi utan att finna sig själva och andra klurar på det i duschen några minuter om dagen.
Några minuter själva har de flesta frågan är kanske mer vad man gör med minuterna :)
Min femöring.
hej det att jag har också ADHD men ser inte det som något problem
men som svar på din fråga är att du får hitta på något som du tycker om att göra typ kanske någon sport eller något sånt och då får du tid till dig själva
Hej. Jag är en kille med ADHD. Jag och min tjej jobbar nu för fullt att skaffa en kotte.
Men leva med ADHD är inte så svårt om man har accepterat den man är. Jag fick min diagnos när jag var 21 år och var ovetande vad som var fel med mig. Jag fick syrebrist till hjärnan när jag föddes. Jag kan inte ge mina barn detta problem eftersom det måste vara i 2:a eller 3:e generation. "vad forskarna säger"
Jag har haft en riktig jävlig uppväxt, vilket många säkert känner igen. Men sedan 2006 fick jag medicinen Concerta och har gjort mig till stor del den människa jag skulle ha varit. Klart man kan bli arg, men det blir väl alla ibland. Men min rastlöshet har totallt försvunnit. Har börjat plugga nu, efter alla år av mobbing så halkade jag efter.
När jag blir frustrerad på något, tar jag och cyklar de värsta uppförsbackar jag kan hitta. Bli arg blir bara elände.
Vet att egentiden är jätteviktig. Finns det släktingar eller andra som kan vara barnvakt då & då¨så vore det bra. Bara några timmar för mig själv gör susen.